Den nödvändiga skattehöjningen!!

Det är ohållbart med den nuvarande sjukvårdssituationen i Skåne att driva en rättvis och säker vård när det idag saknas de resurser och pengar som krävs. Den senaste tiden har vi sett den tråkiga utvecklingen med vårdplatser som ej finns att tillgå på sjukhusen, eftersom det saknas personal. Situationen har sträckt sig så långt att flera avdelningar blivit tvungna att stänga. Schismer och oförankrade beslut kommuner och landsting emellan, omöjliggör effektiva utskrivningar av framför allt de äldre patienterna. Att i ett sådant sårbart läge som hela sjukvården står inför just nu, inte kunna enas om ett samarbete alla partierna emellan, utan att det hela tiden kretsar kring vem som ska få makten, tycker vi är olämpligt. Det verkar som att partitopparna inte är riktigt verklighetsförankrade när de istället ägnar sig åt den ena pajkastningen efter den andra. Vi ställer oss då frågan;:beror det egentligen på ren okunskap eller handlar detta faktiskt om sabotagepolitik? Det politiska spelet tycks inte ha några gränser eller etiska principer. När samhället och välfärden ser ut som den gör idag kan man inte enbart fortsätta att tänka på kostnader och utgifter i form av hårda besparingar och indragningar. Att dessutom tro att en skattesänkning ovanpå detta skulle gynna det hela känns orealistiskt och ogenomtänkt.! För att få en välfungerande skola, sjukvård och äldreomsorg krävs det en rejäl skattehöjning. 

De senaste årens besparingar och skattesänkningar under femklöverns styre har istället för ett välfungerande samhälle med bra ekonomi lett till en högre andel arbetslösa, högre antal sjuka med många utförsäkrade samt, många som utvecklat olika former av psykiska sjukdomstillstånd. Detta antingen på grund av att de gått länge arbetslösa eller för att de som blivit kvar på arbetsmarknaden fått ett alltför stort lass att dra. Att skattehöjningen känns extra akut nu, beror förstås på den livsnödvändiga sjukvården, som kommit i ett ohållbart läge med de knappa resurser vi nu har. Det gjordes stora besparingar i den skånska sjukvården under femklöverns styre, där det sparades in på personal samtidigt som ett anställningsstopp trädde in. Besparingarna gick så långt att personalen utsattes för orealistiska krav som resulterat i en personalflykt. Detta ledde till att kvarvarande personal inte räckte till och att det därför anlitades dyra bemanningsföretag för att täcka det akuta resursbehov som uppstått. Kostnaderna för detta har emellertid skjutit i höjden.

Vi står idag inför ett scenario där vi inte kan rekrytera personal till sjukvården på grund av den nuvarande situation vi har. Där en slimmad bemanning får tänja på sina yttersta gränser med alltför mycket övertid som dubbelpass, jobba extra på sin fritid samt tvingas hoppa över raster.  Återhämtningen blir alltför otillräcklig vilket då istället leder till att personalen slutligen blir uttröttad och med ökad risk för att göra fel. Samtidigt ska de fungera som professionella handledare till de nyanställda. Det har lett till att nyanställda får en otillräcklig och ibland obefintlig bredvidgång när de tvingas rakt ut i verkligheten då de istället ses som en resurs. Detta skrämmer och leder till att många vägrar stanna kvar, de väljer hellre att säga upp sig igen väldigt snart.

 

Vi ser en alarmerande ökning av antalet sjukskrivningar, ofta med utmattningssyndrom som följd, ett sjukskrivningstal som från 2011 till 2014 stigit med 70 %. En övervägande stor andel av de drabbade är dessutom kvinnor i välfärdsyrkena. Den dåliga arbetsmiljön tillsammans med de försämrade arbetsvillkoren har lett till att de anställda inte längre kan garantera en säker vård för patienterna. De riskerar dessutom sin egen hälsa och legitimation. Allt detta har lett fram till den situation med rekryteringssvårigheter vi befinner oss i idag. Vi kan inte låta bli att ställa oss frågan;:Borde inte dåvarande styre istället ha utvecklat arbetsmiljön, skapat bättre arbetsvillkor och investerat i den egna personalen genom att anställa fler, för att vi inte skulle ha kommit i det läge vi nu befinner oss i? 

Igår röstade de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna ner förslaget till den skattehöjning som skulle användas för att finansiera ett omfattande tillgänglighetspaket för 750 miljoner kronor. Vilket innebär mindre pengar till den skånska sjukvården. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inte egen majoritet och därför kan de inte göra de extra satsningar på sjukvården som ämnats. Detta var ett bakslag, men vi kommer att fortsätta att kämpa för mer resurser till den skånska sjukvården.

Jakten på den perfekta sommaren ,, som finns i var o ens utopi ;-)

Det är sommar, sol och tyvärr inte speciellt varmt. Inte den värmen av ljummen vind och solkysst hud som vi skulle önska. 

Men likväl sommar, semestertider och turism. 

Många aktiviteter fungerar lika bra även om en har långärmat eller en jacka på sig. Att vid "vanligt regnväder" ( ej hårt spöregn, åska) kan man med gummistövlar och regnkläder faktiskt åstadkomma och få sett mycket trots allt. Att uppleva annorlunda vid olika väder,, regn och skog är en bra kombo på sommaren,, det är friskt och luktar gott från myllan,, går utmärkt att plocka svamp och bär - njuta av en kopp varm Java i mugg mellan regnvåta händer ;-)

Fisken nappar bättre i regnet, den som gillar fiske kan med stor sannolikhet göra middagsfångsten till verklighet en sådan dag. 

Vid kylslaget väder är det varmare kläder som gäller, men hindrar ingen från att utföra det mesta som finns att göra,, utom möjligtvis bad om en är frusen av sig.

Shoppingtur på stan, stadsrundvandring, båtutfärd, kanotpaddling. Vattensporter iklädd våtdräkt, vindsurfing, vattenskidor mm. Gå på utomhuskonserter och ha picknick.

Känns fantastiskt att nu ha en tredagars ledighet framför mig. Grillning och mys med goaste vännerna, träffa en av mina snälla brödrar på söndag.  Semester etapp två närmar sig med stormsteg nu, ,, kommer att resa till Cypern och Fig Tree Bay, ska bli Ljuvligt och alldeles underbart. Vi har varit där tidigare för några år sedan och blev frälsta ;-) Gudomligt varmt i havet, kritvita stränder, kristallklart vatten med fri sikt långt ner i djupet. Snorkling är ett absolut måste.

 Jag bara hoppas min gamla rädsla ej återvänt, utan att jag kan få möjlighet att njuta återigen med fenor på fötterna och cyklop,,, snorkeln är ett aber,, så blir nog utan den hmm

Råkade för många år sedan ut för en otrevlig upplevelse på väldigt djupt vatten!! :-(

Blir en välbehövlig avkoppling och Reunion för hela familjen. Vi är ganska splittrade i veckorna då vi alla är iväg på olika aktiviteter och intressen som också förhindrar i vissa fall till gemensamma middagar. 

Ha en riktigt härlig sommar fortsättningsvis och

försök njut av semestern även om badvädret uteblir ;-)  världen går inte under för det. ,,, jag lovar :-D

Varma kramar <3

Ann-Louise

Renodlat eller blandat? Vad väljer du?

Efter tjugoen timmars vakenperiod med nattpass inräknat har jag nu lyckats få ihop två timmars sömn. Jättebra ju .. eller.. hmm

Tänker att det nog är tur en inte ska jobba ett till nattpass! 

Än så länge fungerar det att lägga enkelpass...men hur länge?

Vi får se hur det utvecklar sig. Har pratat med några som provat flera nattpass på rad - av de som tidigare bara jobbat dagturer. De flesta säger att det inte känts bra efteråt.  

För många år sen införde dåvarande arbetsgivare det här med "blandad dag / natt" tjänstgöring för varje nyanställd. Vi som blivit anställda i renodlade dag / natt tjänstgöring sen tidigare,  blev då lovade att vi inte behövde ändra vår tjänstgöring om vi inte själva ville. 

Trots många nyrekryteringar som anställdes i den nya formen, började ändå problemen hopa sig med svårtäckta nattpass. Många av de nya kände inte för att jobba övervägande nätter,, samtidigt blev det successivt ett svinn på de renodlade nattjänsterna på sjuksköterskesidan. Vilket resulterade i att de med blandscheman fick jobba allt fler nätter. Detta ledde sedan till att det infördes blandat dag / natt schema för ALLA anställda. 

Jag vill fortfarande hävda att vi skulle ha allt att vinna på om vi går tillbaka tilll renodlade scheman. Jag är övertygad om att det skulle vara betydligt fler intresserade som skulle söka till tjänsterna då än till de som vi har idag. De allra flesta vill inte jobba i blandscheman. Det är så vi upplever det och jag är övertygad om att flera håller med mig från andra sjukhus och avdelningar. Vi är många som är väl pålästa och informerade om det ohälsosamma, de faror och risker för olika sjukdomar vi utsätter oss för genom att jobba blandat. Dessutom förkortar du ditt liv med några år. Det finns väldokumenterade studier som påtalar dessa risker. De flesta studier är tyvärr från andra länders undersökningar, men det finns ett fåtal svenska. 

Sedan blandscheman infördes på de flesta sjukhus i landet, verkar det också som att ointresset ökat för att vilja jobba i vården. Finns kanske en koppling??

I industrin jobbar de i "treskift" ,, de har ett helt annat upplägg,, mer strukturerat och genomtänkt,, de jobbar i sammanhängande perioder och hinner därmed få återhämtning och hinna "vända" dygnet. Bättre betalt också naturligtvis!!

Vår arbetsmodell, arbetsvillkoren tillsammans med den bedrövliga arbetsmiljön - utgör idag det problem som förhindrar att personal söker till de utlysta tjänsterna. Den dåliga Löneutvecklingen tillskrivs därefter!!

Vi behöver få arbetsgivare och politiker att inse det nödvändiga med en förändring. Det är otroligt många bitar som behöver ses över och som inte fungerar på "golvet"!

Det här med sextimmars pass, är oerhört välkomnande och något som helt klart skulle gynna hela sjukvårdssektorn och göra arbetet mer attraktivt och lockande.

Till sist vill jag ändå påtala och understryka betydelsenav att ha en meningsfull sysselsättning, för trots vikten om lönevillkor, arbetsvillkor etc är det ändå väsentligast att du tycker om ditt arbete. I det här fallet att jobba med och hjälpa sjuka människor att bli friska, trösta och stötta dem, finnas till för deras anhöriga. Den respons vi får och upplever i vårdyrket från andra människor ,, deras tillit, tacksamhet och vänlighet är fullständigt obetalbar - jag älskar mitt fantastiska jobb tillräckligt mycket för att orka och härda ut dessa kriser,, stå upp för och kämpa för rättvisan och bättre villkor för oss alla. 

Ha en underbar dag därute nu

Kram <3 <3 <3

Framtidsutvecklingen gör mig orolig!

Vad är det som håller på att hända i världen och i samhället? 

För en vecka sedan stod att läsa om en ny lag som antagits i Spanien. En lag som innebär en kraftig inskränkning av deras demokratiska rättigheter. Åtstramningar i tryckfriheten, åsiktsfriheten och demonstrationsrätten. Spanien har dessutom bara varit en demokrati under fyrtio år. Tillbaka på ruta ett.

Media skriver idag om England som vill rösta för ett förslag om att lagstifta inskränkningar och rent av förbjuda rättigheten att få strejka. 

Här i vårt eget land har vi KD som vill införa begränsningar och ändra i abortlagen. 

Deras fråga är högst oroande. Den skulle innebära att kvinnan återigen inte får bestämma över sin egen kropp. Vi är ett demokratiskt land och har så varit under många år. Att börja lagstifta om inskränkningar av våra mänskliga rättigheter skulle jag vilja påstå är en direkt farlig väg att slå in på. 

Det som oroar mig är också vilken åldersgrupp och generation som börjat slå in på många av dessa vägar. 

Jag är rädd och orolig för att historien är på väg att återupprepa sig. En historia som bär på krig, död och fattigdom världen över. Som jag med fasa ser redan tycks ha inletts på många håll

Lite tankar som; "'var och en måste lära av sina misstag"!

Att dessa misstag eller förfärliga händelser som en gång ägde rum nu ska återupplevas då generationen yngre som inte genomlevt eller upplevt dylikt är på gång att genomföra något de inte förstått den allvarliga innebörden av. 

Eller kanske denna utveckling är oundviklig oavsett generation? 

Jag funderar vidare och undrar över mycket. Som exempelvis: vart har respekten för "livet" tagit vägen? Människors värde, djurens värde, respekten för

naturen och vår jord? Det känns så ofattbart sorgligt just nu inom mig, blir ledsen och nertyngd när jag blickar runt allt förfärligt som händer i vår värld bland all information som står att läsa, höra och se. Jag känner det som om en stor avgrund bildats som bara växer sig större och större tills ett gap som är tillräckligt stort plötsligt en dag bara slukar all mänsklighet i ett enda svep,,.

Så uppgiven och pessimistisk jag låter nu. 

Dags att vinkla perspektiven och fokusera på vad som är viktigt. 

Det vet vi nog ,, eller hur? Frågan är hur det efterlevs och på hur stort allvar envar tar det. För jag skulle nog vilja påstå eller rentav hävda att: egoismens fula tryne lyser ur alltför mångas ögon. Detta omöjliggör en ärlig vilja om att kunna dela med sig till andra. Att enbart vilja värna om sitt och de sina. Skygglappar och öronproppar på för att därigenom slippa eventuellt samvete om de mer nödställda eller att befatta sig med de som har det sämre i samhället. Sveriges tillgångar säljs ut för småsummor, våra företag säljs till utländska investbolag. Våra exporttillgångar är obetydliga och starkt bidragande till att vår statskassa hela tiden minskar. Nu står tilltro och hopp än större till skattehöjningar ,,,,

Varför tror ni att det en gång i tiden infördes

skattesystem? Vem införde detta? Var kommer skyddsnäten och vårt välfärdssystem ifrån? 

Det gnälls gärna om alltför låga bidrag, sjukersättningar, bostadsbidrag och barnbidrag?? Vem finansierar och möjliggör dessa bidrag för det första? Alldeles riktigt,,, våra skatter. Den sänkta skatten som allianspartierna så stolt propagerar för omöjliggör att få till en ökning av dessa bidrag. Att inte ha fått igenom en skattehöjning som faktiskt bara skulle inneburit några kronor färre  /

person och plånbok ,,,,  har ju då gjort att många av de satsningar man ville genomföra tyvärr inte kunde bli aktuell.  Detta är en SKAM tycker jag. Och ett stort bevis på folks snålhet. Jobbande yrkesfolk som jämfört med många andra människor i världen faktiskt har det väldigt bra!!!

Min önskan och fråga är: kan vi satsa på en attitydförändring hos folk, att med ringarna på vattnet effekt få påverka till ett ökat empatiskt tänkande? Förändra  för att uppmärksamma människor världen över om allas lika värde. Att plantera en vilja hos envar, om att börja verka för att denna planet med alla dess resurser, tillgångar och innevånare ska visas respekt o hänsyn inför olika handlingar och satsningar!!

Men gör nåt då... Ageeera!!!

Ja, så kan vi ju säga och tycka hur mycket vi vill. Det sker ingen förändring fortare för det. 

Men gemene man är trötta på denna undermåliga välfärd i kris. Människor ute på gator, torg, bussar och tåg hörs alltmer högljutt beklaga och jämra sig över olika händelser som de varit med om själva eller någon vän till dem varit ut för. 

Allmänheten är på bristningsgränsen av sitt tålamod, men tycks trots det ändå vara drabbade av någon sorts handlingsförlamning.

Varför har det blivit så kan vi ju då undra?

Varför tycks folk så uppgivna och resignerade? Det får mig att bli rädd och orolig! Vad har hänt? Var är folkets kämpaglöd?

Alldeles för få bryr sig överhuvudtaget om att engagera sig på något sätt. Fler väljer att antingen blunda helt, skygglappar på eller nekar helt till att orka eller vilja.

Det finns ju ingen glöd eller vilja ... Hur förändrar vi detta? Vad krävs och bör göras för att tända gnistan hos folk?

"Sover alla" !!??

Det enda en stor majoritet tycks vara "vakna" för är varandras klagomål i soffhörnorna på jobbets fikaraster. 

Det är så lätt att bara hålla med eller säga emot andra som öppnar munnen. Att fortsätta spy galla över något som det skrivits mycket om. Många människor verkar heller inte förstå det här med "källgranskning" och att vara källkritiska.

Journalister har ett jobb att utföra. Nämligen att leverera "hot stuff" . De ska "sälja" sin nyhet till så många som möjligt. Ju fler som läser desto större genomslag. Att leverera en artikel på ett inbjudande sätt är en journalist konst i ett stycke. Så för att "hotta" upp materialet lite,, kan ju ett och annat läggas till eller dras ifrån. 

Många som blivit intervjuade vet att den text som sen återges - sällan är exakt densamma som ursprungsversionen. Flera ord kan ha bytats ut till andra med liknande betydelse. 

Jag har dessutom varit med om att vissa "källor" har angett felaktig information till journalister. De har haft dålig eller ingen koll, intervjumaterialet trycks likalededes och läses av den stora massan som sedan tar sig för pannan av bestörtning.

Nu påstår inte jag att allt som skrivs och sägs inom olika medier skulle vara felaktigt. Men det är viktigt att ha i bakhuvudet att den som skrivit en artikel kan ha fått fel fakta. Så kolla alltid källorna, jämför gärna med andra liknande artiklar,, gärna de från utlandet. Väldigt många av de svenska  större telegrambyråerna har dessutom en tendens att skriva "liknande",,, undrar vem som kopierar vem?

Jag vill gärna uppmana alla som känner sig resignerade och modstulna, till att höja era röster. Det är viktigt att ni blir hörda, på det viset har ni även en chans till påverkan. Men sitt inte hemma i soffan eller i jobbets fikarum. Där kommer er röst eller åsikt inte till sin rätt. Ni är så otroligt viktiga och är en stor resurs och tillgång. Försök nå ut via engagemang inom det ämne ni vill kämpa för,,, håll er uppdaterade, gå på möten, säg vad ni tycker och tror till de som bestämmer och styr. Börja kämpa och tänk på vad ni vill förändra och hur ni skulle vilja ha det. Ingenting kommer gratis, ingen lyssnar och hör er om ni inget säger. Endast ni själva kan få en förändring genom att aktivt försöka påverka. 

Så vad väntar ni på alla fina - ut och kämpa nu.

Tillsammans är vi starka och kan lättare förändra. 

Kram <3

Perspektiv på saker,, lite grann uppifrån det blå ;-)

Negativ spiral..

Just nu finns det en oerhörd frustration och misstro i vårt samhälle, mot de politiska leden, partierna och deras ledarskap. Med all rätt också, de senaste årens turbulenta skiftningar och av borgarna raserade bra skyddsnät samt en trygg välfärd, har lett fram till detta missnöje. Jag har full förståelse.  Därför har det nu inte undgått någon att märka de upprörda, frustrerade röster som gjort sig hörda på olika sidor och forum i cybervärlden, men även vid olika sammankomster som föreningsmöten, i pausrummen på jobb, vid fester och kalas samt andra  platser som skapar folksamlingar.  

Utifrån våra demokratiska rättigheter,  står det oss fritt att uttrycka vår åsikt i såväl muntlig verbal form som i skriftlig. Det är en rättighet vi ska värna och vara aktsamma om. Vi har rätt att få tycka olika och det är också det som skapar till debatt. Det jag reagerat på och så som jag har uppfattat det, är väl snarast på det sätt många väljer att agera och reagera på. Tänker då närmast på mothugg och olika vinklingar av dessa som genomsyras av en gravt negativ uppfattning om hur olika system, ledarskap och befattningar hanteras och sköts idag. Utifrån detta grundat  ger förslag på hur de olika ledarskapsbefattningarna ska och borde fungera, allt ur ett dogmatiskt perspektiv.

Det är lätt att kritisera, att se hur färden borde gå när vi inte själva sitter vid rodret. 

Allting är emellertid inte svart eller vitt, finns alltför många "gråzoner".

Att sitta och "klaga" kasta "skit" på andra, med personangrepp i syfte att förlöjliga och svärta ner, känns helt enkelt meningslöst och generar ingenting annat än att uppvigla och sprida en negativ form av propaganda. Ett hat och en irritation som smittar och sprider sig. Farligt att hålla på sådär känner jag. 

Att trigga och spä på hat hos människor är mycket farligt. 

Det är helt fel metod och sätt att gå tillväga, eftersom det mest demokratiska och enklaste sätt om vi vill förändra något, är att aktivt engagera sig i någon organisation. Hat är bedrägligt, det förgör, förstör, förblindar och förmörkar folks sinnen. Utvecklingen hitintills får mig att bli orolig och rädd dessutom.

Visst har vi demokrati och är fria att få tycka vad vi vill, att ha rätt att få ur oss ilska och frustration. Men när det negativa alltmer börjar ta ton och överhand, samt drar till sig fler folk, finns stor risk för att en MOB bildas!! I det ser jag en fara! Det här är dessutom i högsta grad ett globalt problem. Vi ser hat och krig sprida sig. En MOB som tar saken i egna händer, vilket inte kan leda till annat än krig och kaos. En MOB finner inga adekvata Problemlösningar. Utan är endast ute för att visa sitt missnöje vilket leder till olika inferno av konflikt skapat.

Den utvecklingen vill jag inte se i vårt land, skrämmande på alla vis.

Därför anser jag att vi måste börja värna mer om varandra, respektera, visa ödmjukhet och förståelse samt hjälpsamhet.

Sprida ljus och kärlek mellan oss människor. Det är svårt och inte helt enkelt när vi är arga och upprörda, men så mycket viktigare då!! <3

Det vi ger och sänder ut = är det vi får tillbaka = boomerang effekt + dominoeffekt. Dominoeffekt av att en som känner kärlek och mår bra ger detta automatiskt vidare! 

Så snälla vänta inte, släng iväg din boomerang redan idag, full av sådant du själv önskar och den kärlek och omtanke du får av andra "skicka detta vidare" <3

Grönt är skönt, rött är sött och gult är fult ..... eller ;-)

Vi står i och inför årets största färgprakt, där naturen och växtlighet skrudar sig med sina finaste kreationer. Älskar alla dessa underbara färger som moder natur visar upp. 

Jag njuter alltid lite extra av varje inledande årstid när den tassar in. Alla har de sin speciella charm och tjusning! 

Igår passade det så bra att min mor och jag bestämt oss för att umgås. Dels eftersom alla andra familjemedlemmar var iväg på annat håll, men också för att vädret tillät oss att besöka fantastiska Alnarp utanför Lomma. Vilken plats! Vi blev otroligt imponerade både min mor och jag. Trots att vi båda delar kärleken till natur och växter hade vi inte varit där förut. Förstår inte hur vi lyckats missa det. Gammalt, känt och med anor ända tillbaka till 1100 -talet. 

Mycket som fortfarande stod i knopp, ett besök till om ett par veckor kan nog bli ännu en fröjd för ögat ;-)

Vi avslutade promenaden med lunch på en restaurang inne i parken. Trevlig och tillmötesgående personal, som plötsligt ställde sig mitt bland oss matgäster ute på verandan, för att berätta en anekdot om en buske utanför samt om att näsduksträdet som stod jämte oss snart skulle blomma och att det då blev massvis med gratis näsdukar till var och en att plocka ;-) 

Lite kul och trevligt med sådana spontana avbrott i lunchen.

De senaste veckorna har annars varit fulltecknade av diverse aktiviteter, blev lite snålt med lediga dagar och återhämtning ett tag, då någon kursdag inföll på min lediga dag. Men har tagit igen detta nu, naturupplevelser är en lisa för själen.

Denna helg inleds nu med ett kvällspass idag och morgonpass imorgon . Får ställa in mitt första styrelsemöte med S kvinnor Skåne, lite olyckligt att jag ej fått bytt, svårt att kunna vara med i alla möten. 

Nästa helg åker jag till Tyskland med LO utskott. En studiecirkel jag deltagit i som avslutas med denna resa. Ska bli jättekul och spännande. Visste inte om jag skulle kunna åka med, men nu ordnade sig allting och jag fick ytterligare en chans att hinna anmäla mig till resan. Tredje gången gillt ;-)

Har en jobbkväll framför mig, så ska snart duka fram lite mysfrukost till familjen.

Ha en skön lördag

Kram Ann

Bara att kliva upp

Godmorgon och stort gäääsp.

Trött efter gårdagens jobbkväll som också automatiskt innebär senare läggdags, svårt att somna och komma till ro. Har heller inte sovit gott, vaknat ofta med en känsla av att vara rädd för att försova mig!

Fungerar dåligt för de flesta att jobba morgonpass direkt efter kvällspass. Vår schemamodell tillåter oftast att jag kan styra detta som tur är. Ibland dock ofrånkomligt dock ;-)

Öppet hus på sonens skola ikväll med avslutande brännboll. 

Ha en fin dag och var rädda om er!

Kram

Ann

Kanske drömde jag

En vanlig dag vaknar jag som vanligt halv åtta på morgonen trots att jag kunnat sova betydligt längre. Sedan ett år tillbaka har denna rutin hållt i sig. Kan det vara åldern? Fast så gammal är jag väl ändå inte än .... Hmm

Förmiddagen gick i ett nafs, mobiltelefonens nyhetsappar är tydliga tidstjuvar och jag har svårt att slita mig, fick åtminstone tvättat och sorterat lite tvätt innan jobbet kallade. På väg ut genom dörren insåg jag att det regnade, något försenad slängde jag kvickt på mig regnjackan utanpå skinnjackan, noterade hastigt att tempmätaren stod på drygt arton grader ute. "Herregud det här blir svettigt" tänkte jag.

Det blev det alldeles riktigt, luften var kvav och jag blev allt varmare för varje tramptag jag tog. Väl framme var jag lika blöt under kläderna som utanpå dem. 

På jobb verkade det som att vi skulle kunna få en lugnare kväll, alltid svårt att sia om. Så även denna gång ;-)

Mitt i mitt assisterande till doktorn, hördes så plötsligt en melodislinga som för mig är väldigt välkänd, eller ökänd, då den är lite mindre populär för mig. Det är nämligen min väckningssignal på morgnarna. Plötsligt visste  jag inte om jag var mitt inne i en konstig dröm och höll på att vakna, såg hur bakjouren tog upp sin mobil och svarade,  insåg  sekunden efter att jag antagligen redan var vaken. Känslan av att jag höll på att väckas stannade dock kvar en stund inom mig en stund ;-)

Däremot är det antagligen bäst att jag ser till att komma i säng om jag ska kunna ta väckningssignalen på allvar imorgon och inte helt sonika ta för givet att det är bakjourens telefon som ringer igen :-D

Godnatt och sov så gott <3

Tidsslukare

Härliga sovmorgon och ledig dag i lugnt tempo. 

Aningen för lugnt just nu. Har haft som mål att skriva ett par mail under förmiddagen. Vad gör laptop då? 

Passar på att vilja uppdatera sig. 

Inte klokt att det ska behöva ta sån tid, sanslöst att jag ska fastna i denna tidsslukare av väntan. 

Sonen kom hem på sin lunch, praoar på en förskola denna veckan och äter då lunch hemma. Han är på sitt gamla dagis ;-) träffat några av fröknarna han hade då. Är på småbarnsavdelningen och verkar väldigt fascinerad av hur små barnen är och hur de flockas kring honom. Nu får han sitt lystmäte med lego tillgodosett, älskade lego långt upp i åren och var väldigt duktig på att skapa!

Även byggt sandslott med barnen, gungat dem mm.

Så nu tröttnade jag på den dumma uppdateringen som aldrig tycks bli klar, hållt på i över en timme nu. Stängde av datorn ;-) och ska se om jag kan kringgå det på nåt sätt när jag startar den igen. Ett I-landsproblem ... Hmmm

Vågar du anta utmaningar!

Vi alla människor här i samhället och i världen fungerar olika utefter våra förutsättningar.

Vi styrs av inre känslor och önskningar. När vi utsätts för en stimulans, blir följden till hur vi känslomässigt responderar på detta till hur vi sen väljer att agera. 

De som reagerar med rädsla / obehag väljer oftast att inte beblanda sig eller involvera sig. Utan förblir passiva åskådare.

Några väljer trots sin rädsla att ändå försöka involvera sig något, det gagnar kanske ett syfte de är intresserade av.

Andra är totalt orädda och ser enbart möjligheter i att kunna engagera sig i olika frågor. De är vana vid att så alltid ha gjort. Ända sedan skoltiden har de fått lära sig att genom påverkan föds och startar ett händelseförlopp!

Jag erkänner uppriktigt att jag en gång tillhörde de som kände lite obehag och rädsla för nytt och obekant. Ibland spänning och nyfikenhet. Jag var en sådan som gärna ville ha någon kamrat med mig att kunna luta mig mot. Jag respekterade inte mina egna åsikter, kände mig ofta osäker och otrygg i mina grundvärderingar. Detta resulterade ofta i att jag fick svårt att uttrycka och stå för det jag ville ha sagt.

Människor utvecklas hela tiden i de roller vi tagit på oss. Genom varje ny utmaning vi tar, växer också vår självkänsla och visshet om att vi klarar av ännu en grej. Vi blir hela tiden allt säkrare. Detta speglar av sig i vårt sätt att tala och i kropps språket. De vi möter känner sig därigenom också säkra och trygga i sina roller. Vi speglar av oss!

Vad vill jag få sagt med detta?

Har just nu drabbats av känslan av att känna mig "liten och otillräcklig" försöker 

pumpa in pepp och insikt, att jag nu har en möjlighet att kunna förändra.

Detta är dessutom ett verk som jag ensam har dragit igång och påbörjat

Därför är det samtidigt enormt spännande för mig att nu se vart detta kan mynna och leda till. 

Jag tog en chansning som har lett mig vidare <3

I trötthetens klor!

Sviterna efter elaka viruset vill inte riktigt släppa. Fortfarande trött och lite hängig samt en sorts anti känsla inom mig, som hindrar mig från att komma igång.

Solen skiner inbjudande och alldeles snart ska jag bege mig ut för att cykla iväg till kvällstjänstgöringen.

Hoppas solenergin hinner kicka igång mig lite mer.

Vi ska ha personalfest ikväll. Tror inte jag sluter upp senare. Var först inne på det, men känner inte riktigt för det nu längre.

Vi har förresten fått tummarna loss och äntligen bokat Londonresa till familjen.  

Det har suttit alldeles för långt inne, pratat om det här av och till under flera år.

Sonen är eld och lågor, pratar bara om något Harry Potter museum eller liknande. Ska bli väldigt kul och har sett länge fram emot att det ska bli av.

Annat vi ska göra i sommar är oplanerat än så länge. Tar det som det kommer samt ser hur vädret utvecklar sig.

Önskar er en skön fredag :-D

Kram Ann-Louise

Pik A Boo ;-)

En känsla av hopp!

Känns bra att min strävan har gett resultat. Åtminstone upplever jag det så nu. 

Har väntat länge på att bli kallad till några kurser jag behöver gå nu sedan jag blev fackligt förtroendevald på jobb. Har legat på och haft ögonen öppna samt ifrågasatt, tagit reda på underlag mm

Inom samma vecka har jag nu fantastiskt nog inbjudits till två olika utbildningskurser under samma månad fast på olika dagar. Plötsligt bara händer det :-D

Ska bli jättekul att nu äntligen få den här grunden att stå på så att jag utifrån denna kan jobba och utvecklas vidare som SO och AO på min arbetsplats. 

Ser fram emot kommande utmaningar.

Har inbjudits till ett möte med regionspolitiker i nästa vecka. Vi träffades under PD kongressen i Kristianstad och kom till att samtala. Mailat  dem om en fråga i höstas. Känns fantastiskt nu  att de lyssnar och vill försöka hjälpa till i ärendet. Vill inte säga så mycket än. 

Att jag utvecklas och växer i min roll som människa är det ingen tvekan om. Jag ångrar inte en sekund att jag bestämde mig för att bli engagerad. Det har redan berikat mitt liv på ett oerhört positivt sätt. Det känns fantastiskt att få verka och göra skillnad. Försöka hjälpa, underlätta, lyssna och ta till sig andra människors frågor och oro. Att kunna säga helhjärtat att det här, måste vi göra något åt. 

Fantastiskt känns det också att de två motioner vi skrev, nu är upptagna till satsningar. Att något jag har föreslagit faktiskt kan tänkas bli av och genomföras. Det känns så underbart och nästan lite overkligt. 

Det tar tid att genomföra förändringar, väl medveten om det, men ser tiden an kanske med lite mer hoppingivande känsla i maggropen!

Ann-Louise

Att vända andra kinden till!

Tidsutrymmet under ett par dagar, har gett mig tillfälle att fundera. Jag är ju ganska känd för det hos dem som känner mig väl. Livsfilosof, vänder och vrider på saker, händelser och sådant som möjligtvis skulle kunna hända ;-)

De här tankfulla funderingarna har gett mig insikt i hur jag själv kan och bör förhålla mig till olika situationer jag befinner mig i. Jag lär mig hela tiden något nytt om mig själv och hur jag fungerar respektive reagerar på olika händelser jag hamnat i. Det är otroligt lärorikt och utvecklande. Att kunna få utmana mig själv i allt jag varit med om senaste året, är det bästa som hänt mig!
Jag har även varit i några trångmål tyvärr, allt kan ju inte gå friktionsfritt hela tiden, dessutom är det av motgångarna vi stärks och växer. Ordet avundsjuka har också fått en helt ny innebörd för mig och har gjort att motgången med en gång vändes till medgång!!! En obeskrivlig känsla.
Jag känner en trygghet i att min kunskap och insikt ökar, med den växer min trygghet som människa.

Att känna sig trygg och känna en vetskap i att det man skaffat sig kunskap om, ligger djupt förankrat, gör det så mycket lättare att kunna stå upp för sin sak, kunna fortsätta driva igenom frågor och kämpa för rättvisan. Inom mig har stora frågor som mänskliga rättigheter väckts, frågorna och min visshet om vad som borde gälla bara växer sig större.

Alla människor som lever i trygghet och välförmåga, som sitter där i sina soffor framför tv nyheterna och sina datorer, Ipads eller smartphones,,borde ta sig en riktig funderare när de på nyheterna  ser världseländet rasa,, krigen,, det meningslösa dödandet,, den förfärliga och helt sanslösa tortyr människor utsätts för i fångenskapen. Den ena terrororganisationen efter den andra tävlar inbördes med varann om att ha uträttat flest och värst våldsdåd. 

Vad är det för en värld som vi lever i som präglas så starkt av hat gentemot andra människor??? Hur kan detta få tillåtas fortgå?? Varför ingriper inte stormakterna på ett mer effektivt sätt?? Varför går inte alla världens länder samman i en enda stor protest?? 

Jag känner en otroligt stor sorg och besvikelse över den utveckling som skett och nu eskalerar värre än någonsin. Jag känner en oro för framtiden.
Hur ska vi göra för att någonsin kunna stävja detta??

Nämnde övre upp i textraderna något om kunskap och trygghet. Även kunskap ger makt, vill jag påstå. De länder det krigas värst i besitter en stor okunskap. Kan vi inhämta något där för att hjälpa?
Tror inte vi kan påskynda länders utveckling. Tiden och utvecklingen måste antagligen få ha sin gång!!
Men att tillföra rätt medel och verktyg är ett led och en bit på väg. Då ska alltså inte medlen bestå av krigsmateriel som vapen och ammunition!!!
Jag blir illamående av att tänka på hela den stora affärsverksamhet där västländerna försett de här andra länderna med vapen under flera årtionden, etc. Det största och viktigaste verktyget världen just nu är i stor besittning av är "kärlek" !

Hatet får aldrig ta överhand!!

Mänskliga rättigheter är det viktigaste i livet och måste alltid vara prio ett!!!


Ann-Louise Levau

Om jag trodde på tomten!

Lite drygt ett år har hunnit rulla sedan jag tog beslutet om att engagera mig. Ett beslut som förangavs efter ett uppvaknande. Något jag känner stor tacksamhet till och inte ångrat en sekund.

Mycket har hunnit hända. 

När jag blickar tillbaka på det gångna året, kan jag summera: medlemsskap i Socialdemokraterna och i deras organisation S kvinnorna. Gick med i valrörelsen, gick på möten, var med i några demonstrationer, har träffat och lärt känna mycket folk. Träffat politiker och där aktivt kunna föra fram åsikter, mailat till politiker och blivit sedd samt hörsammad. 

Skrev två stycken motioner som kom med på Partidistriktskongressen. Blev vald till ett av distriktsombuden. Stod i talarstolen och debatterade för den ena motionen, den bifölls därefter!

Fick samtalat med betydande politiker på kongressen. Känner att de lyssnar och vill försöka hjälpa till. De vill träffas på möte! Känns oerhört glädjande!

Blev dessutom vald till ledamot i S kvinnors styrelse Lund och även i S kvinnors styrelse Skåne!! Känns stort, hedrande och ärofyllt. Utöver det är jag även med i LO utskottet Lund där vi nu håller på med en intressant studiecirkel.

Har också sedan i höstas blivit vald till fackligt ombud på mitt jobb och genom detta varit med på lite olika möten där jag också fått möjlighet att kunna tycka till!!

Tänkte lite skämtsamt för mig själv, att om någon skulle berättat om allt detta för ett år sen för mig, skulle jag antagligen svarat i stil med: " Ja jag tror också på tomten " !!

Liten formell uppdatering, haft noll och intet att tillföra bloggen på sistone. Ha tålamod, lovar bättra mig ;-)

Hela detta året 

Vilken väg väljer du

Många  järn börjar samlas i elden. Känner bara en viss osäkerhet, mest utifrån min energi som drivit på mig såhär långt. Funderat på varför allting verkar hända på samma gång.

Efter att i mitt tycke ha levt ett ganska enformigt liv under flera år, utan egna intressen och målsättningar. Där rollen som mamma till två barn räckte länge, levde för barnen, med barnen och i deras intressen, hobbies. Under flera år kände jag inget behov av något självutvecklande. Men det nådde ju slutgiltigen sin kulmen för ett par år sedan. Började då känna mig understimulerad, funderade på olika hobbies, intressen, men ingenting lockade. Istället började jag nästan känna panik över att jag inte verkade tycka något var roligt. Undrade om det kanske var något fel på mig, om jag var deprimerad. Tills en dag när jag plötsligt bara vaknade upp som av en "slap in the face"!!!

Jag snubblar fullständigt in i det ena efter det andra. Uppfylldes av en märklig energi och visshet över vad det var jag skulle inrikta mig på. 

Pådriven av denna ohöljda energi kastade jag mig glädjefylld in i ett engagemang. Kände med en gång en visshet, "det är ju det här jag vill", mitt liv har fått mening och jag känner sån otrolig tacksamhet.

Det ena har lett till det andra, vet inte riktigt hur mycket jag ska nischa in mig på eller inom vad? Politik eller facklig? 

Både och? Vad kan jag och hur mycket kommer jag att orka? Har från början sagt att jag vill engagera mig fackligt först och främst, så är det ju fortfarande. Vi får se vad som händer och "fötter" ;-)

Känner mig just nu så uppfylld av känslor, har en del saker på gång just nu, kan inte säga så mycket än. Känns hoppingivande på många vis, spännande och lite pirrigt :-&

Framtidsdrömmar nja, mer som att det får falla ut efter hur det utvecklar sig. Jag rider på "vågen" och njuter av resan ;-)

Resan är glädjen och livet,,,, destinationen finns inte,,,,  lyckan är det du har inom dig här och nu. Så är det.

Du bestämmer själv hur du ska tänka och förhålla dig till livet och de situationer du råkar ut för.

Kan tyckas självklart, men inte alltid så lätt. Jag är i grund och botten en obotlig optimist. Försöker alltid att vara positivt inställd, peppar och styrker andra, vägrar ge upp. Att hitta lösningar eller se på ett problem från olika vinklar är för mig inte minst en utmaning som en självklarhet.

Framtiden får utvisa vart dessa nya vägar för mig kommer att leda. :-D

Ann-Louise <3

Nya löften?

Nej det blev inga nyårslöften alls. Jag känner bara mig så otroligt tacksam och nöjd med hur år 2014 föll ut för min del. Att jag efter år av sökande plötsligt kom till insikt om vad jag ville engagera mig i. En härlig känsla och känns helt rätt för mig.

Summeringen av det året kan inledas med att det äntligen inköptes ett träningskort. Jag kom igång ordentligt och tränade tre gånger i veckan. Kilona började sakta rasa, energin återvände, blev på bättre humör.  Ett par omtumlande månader på jobb inleddes av att cheferna ville införa blandad dag / natt tjänstgöring. Detta stred och kämpade vi hårt med för att kunna slippa. Fick mycket hjälp av facket, tyvärr slutade det ändå med att vi blev tvungna att krypa till korset. Det var också i samband med detta som jag "väcktes" och upptäckte att jag ville engagera mig mer, kände en obeskrivlig lust att få vara med och påverka. Informerade om att jag ville bli facklig. Fick en ledstjärna i den här vevan som inspirerat mig oerhört och  som jag känner en stor tacksamhet till, vissa möten är menade och detta är absolut ett sånt. Blev till min besvikelse inget med det fackliga till en början, bestämde mig då för att bli politiskt engagerad. Blev medlem och gick på mötena. Var också starkt involverad i hela valrörelsen, kände ett otroligt driv och fick sån härlig energi av alla samtal och möten med människor som jag samtalade med. De allra flesta var väldigt öppna och tillmötesgående, vänliga människor, som gav mig kraft och tilltro. 

Att ge sitt liv en mening, det är en känsla jag skapade förra året. En mening där jag som människa har möjlighet att få fortsätta växa och utvecklas. Det var ju just detta jag saknade under de sista åren. När jag blickade framåt i livet då, tycktes allt så innehållslöst, ointressant och ganska trist. Jag kände mig meningslös, mitt liv saknade värde, det kändes som om jag inte tillförde något, kände mig oviktig., jag föll in i en form av deppighet. En fruktansvärt jobbig känsla.

Det är ju såhär, det räcker inte i längden med att bara ha jobb, familj, att vara hustru och mamma. Det livet förändras, barnen växer upp, klarar sig alltmer själv och tillbringar mer tid med vänner och kompisar,  man inser att de faktiskt har ett eget liv som jag allt mindre kommer att vara delaktig i. Livet i äktenskapet går också upp och ner, det blir till rutin och slentrian.  Det gäller att finna balans, glädje och gemenskap igen. Jobbet har också gått på ren rutin, utan större stimulans från sin arbetsgivare infinner sig känslor av resignation och tristess. Men gillar trots allt  mitt jobb väldigt mycket. Känner att under väldigt många år har jag inte prioriterat mig själv, inte heller haft någon direkt hobby, har inte känt behov, samt inte vetat riktigt vad det skulle vara. Har nöjt mig med att följa mina barn i deras aktiviteter, det räckte just då. Men som sagt det kommer en tid sen, tiden kommer alltid ifatt tillslut.

Till min stora glädje öppnades möjligheten plötsligt upp för mig till att bli facklig. Har därför äntligen kunnat börja engagera mig mer i detta. Obligatoriska kurser väntar dock. Spännande och ser mycket fram emot detta. Känner att det var i det fackliga mitt intresse väcktes och att det är inom detta jag ämnar fortsätta som det känns just nu. Kommer dock fortsätta gå på möten i det politiska, men väntar förmodligen med förtroende uppdragen, får se lite hur allting utvecklar sig. Vill känna att jag klarar av och hinner med uppdragen, får inte bli hur mycket som helst. Är ju så ny inom detta också.

Ibland strax före en förändring ska inträda i ens liv, är det nog ganska vanligt att man befinner sig där nere djupt i botten på en dal någonstans. 

 Min förhoppning är att detta året ska fortsätta i denna anda. Jag kommer att påverka det jag kan, vara med och förändra, stötta och peppa andra. Ta fram förslag på sånt som behöver göras annorlunda och jobba hårt med att kämpa för det vi vill. Kommer att inleda samarbete med människor som tillsammans med mig har möjlighet att kunna förändra och påverka i stora viktiga frågor. Känner mig energisk och förväntansfull. Vill så mycket!!

Vi alla är betydelsefulla, viktiga och kan göra skillnad.

Att inse sitt egenvärde gör också att du får en ökad respekt och förståelse för andra människor. Vi måste stå upp för varann och finnas där när någon behöver stöd och peppning. Medmänsklighet är något som världen tycks ha alldeles för lite av idag. Detta är något vi ska kämpa för och dela med oss. Empati och kärlek är en bristvara vi idag behöver satsa stort på. Vi kan aldrig slösa tillräckligt med detta. 

Nu har frukosten kommit på bordet, kaffet rinner ner i bryggaren, dags att sätta sig till bords. Ett kvällspass väntar sen på mitt underbara jobb.

Önskar er alla en god fortsättning och en underbar dag <3 

Kram <3

Massor med kärlek till vår värld <3 <3 <3