Vi alla människor här i samhället och i världen fungerar olika utefter våra förutsättningar.
Vi styrs av inre känslor och önskningar. När vi utsätts för en stimulans, blir följden till hur vi känslomässigt responderar på detta till hur vi sen väljer att agera.
De som reagerar med rädsla / obehag väljer oftast att inte beblanda sig eller involvera sig. Utan förblir passiva åskådare.
Några väljer trots sin rädsla att ändå försöka involvera sig något, det gagnar kanske ett syfte de är intresserade av.
Andra är totalt orädda och ser enbart möjligheter i att kunna engagera sig i olika frågor. De är vana vid att så alltid ha gjort. Ända sedan skoltiden har de fått lära sig att genom påverkan föds och startar ett händelseförlopp!
Jag erkänner uppriktigt att jag en gång tillhörde de som kände lite obehag och rädsla för nytt och obekant. Ibland spänning och nyfikenhet. Jag var en sådan som gärna ville ha någon kamrat med mig att kunna luta mig mot. Jag respekterade inte mina egna åsikter, kände mig ofta osäker och otrygg i mina grundvärderingar. Detta resulterade ofta i att jag fick svårt att uttrycka och stå för det jag ville ha sagt.
Människor utvecklas hela tiden i de roller vi tagit på oss. Genom varje ny utmaning vi tar, växer också vår självkänsla och visshet om att vi klarar av ännu en grej. Vi blir hela tiden allt säkrare. Detta speglar av sig i vårt sätt att tala och i kropps språket. De vi möter känner sig därigenom också säkra och trygga i sina roller. Vi speglar av oss!
Vad vill jag få sagt med detta?
Har just nu drabbats av känslan av att känna mig "liten och otillräcklig" försöker
pumpa in pepp och insikt, att jag nu har en möjlighet att kunna förändra.
Detta är dessutom ett verk som jag ensam har dragit igång och påbörjat
Därför är det samtidigt enormt spännande för mig att nu se vart detta kan mynna och leda till.
Jag tog en chansning som har lett mig vidare <3
