söndag 18 januari 2015

Vilken väg väljer du

Många  järn börjar samlas i elden. Känner bara en viss osäkerhet, mest utifrån min energi som drivit på mig såhär långt. Funderat på varför allting verkar hända på samma gång.

Efter att i mitt tycke ha levt ett ganska enformigt liv under flera år, utan egna intressen och målsättningar. Där rollen som mamma till två barn räckte länge, levde för barnen, med barnen och i deras intressen, hobbies. Under flera år kände jag inget behov av något självutvecklande. Men det nådde ju slutgiltigen sin kulmen för ett par år sedan. Började då känna mig understimulerad, funderade på olika hobbies, intressen, men ingenting lockade. Istället började jag nästan känna panik över att jag inte verkade tycka något var roligt. Undrade om det kanske var något fel på mig, om jag var deprimerad. Tills en dag när jag plötsligt bara vaknade upp som av en "slap in the face"!!!
Jag snubblar fullständigt in i det ena efter det andra. Uppfylldes av en märklig energi och visshet över vad det var jag skulle inrikta mig på. 
Pådriven av denna ohöljda energi kastade jag mig glädjefylld in i ett engagemang. Kände med en gång en visshet, "det är ju det här jag vill", mitt liv har fått mening och jag känner sån otrolig tacksamhet.

Det ena har lett till det andra, vet inte riktigt hur mycket jag ska nischa in mig på eller inom vad? Politik eller facklig? 
Både och? Vad kan jag och hur mycket kommer jag att orka? Har från början sagt att jag vill engagera mig fackligt först och främst, så är det ju fortfarande. Vi får se vad som händer och "fötter" ;-)
Känner mig just nu så uppfylld av känslor, har en del saker på gång just nu, kan inte säga så mycket än. Känns hoppingivande på många vis, spännande och lite pirrigt :-&

Framtidsdrömmar nja, mer som att det får falla ut efter hur det utvecklar sig. Jag rider på "vågen" och njuter av resan ;-)
Resan är glädjen och livet,,,, destinationen finns inte,,,,  lyckan är det du har inom dig här och nu. Så är det.
Du bestämmer själv hur du ska tänka och förhålla dig till livet och de situationer du råkar ut för.

Kan tyckas självklart, men inte alltid så lätt. Jag är i grund och botten en obotlig optimist. Försöker alltid att vara positivt inställd, peppar och styrker andra, vägrar ge upp. Att hitta lösningar eller se på ett problem från olika vinklar är för mig inte minst en utmaning som en självklarhet.
Framtiden får utvisa vart dessa nya vägar för mig kommer att leda. :-D

Ann-Louise <3