Dagen började redan sju imorse, trots en ledig dag ;-)
Lovat skjutsa sonen till tandläkaren.
Igår var jag också ledig från jobb, fikade med min goa svärmor först, därefter följde hon med mig för att köpa höstväxter till framsidan. Blev lite ljung, blev även några gröna inomhus växter till vardagsrummet, alltid trevligt med lite nytt. Körde sen och handlade mat, bjöd svärmor på middag i form av en omtyckt kycklinggryta bestående av, strimlad kyckling, kryddstarka korvar, svarta oliver, vit sås av matlagningsgrädde, salt, peppar och färsk rosmarin, ris och sallad till detta. Blir alltid gott och uppskattat.
Svärmor berättade igår om mina barns kusiner. De förlorade ju sin mamma i cancer för snart tre år sen. Flickan var då sju och pojken nio. Tydligen har flickan fortfarande ganska stora bekymmer med sömnstörningar, oro och gråtattacker, hon saknar sin mamma. Jag blev så ledsen när jag fick höra detta. Vi kommer aldrig någonsin att glömma den förfärliga dagen när hennes mamma dog. Av någon märklig anledning befann vi oss alla på sjukhuset vid händelsen, hon hade blivit sämre, men ingen hade räknat med att hon skulle gå bort så hastigt som det blev. Pojken grät aldrig, han har fortfarande inte visat några känslor efter detta trauma. Det bekymrar oss. Flickan ska nu börja gå i terapi, har tackat ja till detta och ser fram emot det. Men pojken vill inte. Det måste man naturligtvis respektera, men svärmor och jag är trots det ändå rörande överens om att han skulle behövt gå och prata med någon, öppna upp sig och få ut lite känslor. Livet är visst orättvist ibland, vad finns det för någon mening med att små barn ska förlora sin ena förälder? Vilken lärdom ska de få av detta? Har skapat otrygghet för dem och oro under tiden mamman var sjuk och sen efteråt ett tomrum som kan vara svårt att fylla och komma över. Dessutom blev min egen son otrygg under ett par års tid efter denna händelse, han var också med på sjukhuset när det hände. Har haft fullt sjå att ha koll på mig, vad jag har för mig och var jag befinner mig, oroat sig och sovit dåligt på nätterna, funderat på varför hans kusiners mamma blev sjuk och hur i så fall jag, hans egen mamma ska kunna undvika det.
- " mamma du motionerar i alla fall och är inte så överviktig, du kanske inte blir sjuk då?! " Sa, han vid något tillfälle, min söte goe, älskade son <3.
Lovat skjutsa sonen till tandläkaren.
Igår var jag också ledig från jobb, fikade med min goa svärmor först, därefter följde hon med mig för att köpa höstväxter till framsidan. Blev lite ljung, blev även några gröna inomhus växter till vardagsrummet, alltid trevligt med lite nytt. Körde sen och handlade mat, bjöd svärmor på middag i form av en omtyckt kycklinggryta bestående av, strimlad kyckling, kryddstarka korvar, svarta oliver, vit sås av matlagningsgrädde, salt, peppar och färsk rosmarin, ris och sallad till detta. Blir alltid gott och uppskattat.
Svärmor berättade igår om mina barns kusiner. De förlorade ju sin mamma i cancer för snart tre år sen. Flickan var då sju och pojken nio. Tydligen har flickan fortfarande ganska stora bekymmer med sömnstörningar, oro och gråtattacker, hon saknar sin mamma. Jag blev så ledsen när jag fick höra detta. Vi kommer aldrig någonsin att glömma den förfärliga dagen när hennes mamma dog. Av någon märklig anledning befann vi oss alla på sjukhuset vid händelsen, hon hade blivit sämre, men ingen hade räknat med att hon skulle gå bort så hastigt som det blev. Pojken grät aldrig, han har fortfarande inte visat några känslor efter detta trauma. Det bekymrar oss. Flickan ska nu börja gå i terapi, har tackat ja till detta och ser fram emot det. Men pojken vill inte. Det måste man naturligtvis respektera, men svärmor och jag är trots det ändå rörande överens om att han skulle behövt gå och prata med någon, öppna upp sig och få ut lite känslor. Livet är visst orättvist ibland, vad finns det för någon mening med att små barn ska förlora sin ena förälder? Vilken lärdom ska de få av detta? Har skapat otrygghet för dem och oro under tiden mamman var sjuk och sen efteråt ett tomrum som kan vara svårt att fylla och komma över. Dessutom blev min egen son otrygg under ett par års tid efter denna händelse, han var också med på sjukhuset när det hände. Har haft fullt sjå att ha koll på mig, vad jag har för mig och var jag befinner mig, oroat sig och sovit dåligt på nätterna, funderat på varför hans kusiners mamma blev sjuk och hur i så fall jag, hans egen mamma ska kunna undvika det.
- " mamma du motionerar i alla fall och är inte så överviktig, du kanske inte blir sjuk då?! " Sa, han vid något tillfälle, min söte goe, älskade son <3.
Händelsen påverkade oss på så många sätt.
Barnens far, min svåger, har nu träffat en underbar flickvän, som verkligen tar sig an barnen, tagit dem till sig på ett otroligt fint sätt, de tycker också väldigt mycket om henne. Vi är glada för detta och tycker det känns bra, Livet går trots allt vidare..............
I måndags fick jag en glädjande förfrågan :-) berättar mer om detta sen ;-)
Jag har också blivit framröstad som arbetsplatsombud av mina kolleger, nu ska sektionen godkänna och kalla till en värdegrundsutbildning. Väntar lite otåligt på detta nu.
Röjning stod på dagens program. Rensat uteplatsen och trädäcket från "sommarskeletten", dekorerat framsidan med den nyinköpta ljungen. Fått damsugit, dammat av lite och fixat med tvätten. Även läst flera sidor i en nyinköpt bok, "Skuggbarn" , förfärligt tragisk, dokumentär om barn som utnyttjas. Tårkanalerna är rensade för ett tag nu,,, usch ja! Köpte en annan bok också som heter " De som viskade" dokumentär om Stalins tid i Ryssland och berättelser från dem som levde då om hur det var. Känner att den kan bli mycket intressant att läsa ;-)
Ikväll, familje prat om läxor, skolan och vardagen.
På sonens skola har inte riktigt alla de fem lärare som slutade i somras, ersats. Hoppas inte det kommer att dröja allt för länge. Varit mycket oro kring lärar flykten, den komptens de ersätts med, känns inte bra. Sonens prestationer har helt klart påverkats av detta samt hela sjunde klass då han inte trivdes :-( försöker prata varje dag, luska lite och peppa. Inte lätt suck!
Dottern trivs bra på Pohlhem, men tycker nivån stigit markant och tycker vissa ämnen känns väldigt svåra. Så jaa, det blir tufft ett tag framöver tror jag!
Barnens far, min svåger, har nu träffat en underbar flickvän, som verkligen tar sig an barnen, tagit dem till sig på ett otroligt fint sätt, de tycker också väldigt mycket om henne. Vi är glada för detta och tycker det känns bra, Livet går trots allt vidare..............
I måndags fick jag en glädjande förfrågan :-) berättar mer om detta sen ;-)
Jag har också blivit framröstad som arbetsplatsombud av mina kolleger, nu ska sektionen godkänna och kalla till en värdegrundsutbildning. Väntar lite otåligt på detta nu.
Röjning stod på dagens program. Rensat uteplatsen och trädäcket från "sommarskeletten", dekorerat framsidan med den nyinköpta ljungen. Fått damsugit, dammat av lite och fixat med tvätten. Även läst flera sidor i en nyinköpt bok, "Skuggbarn" , förfärligt tragisk, dokumentär om barn som utnyttjas. Tårkanalerna är rensade för ett tag nu,,, usch ja! Köpte en annan bok också som heter " De som viskade" dokumentär om Stalins tid i Ryssland och berättelser från dem som levde då om hur det var. Känner att den kan bli mycket intressant att läsa ;-)
Ikväll, familje prat om läxor, skolan och vardagen.
På sonens skola har inte riktigt alla de fem lärare som slutade i somras, ersats. Hoppas inte det kommer att dröja allt för länge. Varit mycket oro kring lärar flykten, den komptens de ersätts med, känns inte bra. Sonens prestationer har helt klart påverkats av detta samt hela sjunde klass då han inte trivdes :-( försöker prata varje dag, luska lite och peppa. Inte lätt suck!
Dottern trivs bra på Pohlhem, men tycker nivån stigit markant och tycker vissa ämnen känns väldigt svåra. Så jaa, det blir tufft ett tag framöver tror jag!
Ann <3
