Igår var vi på min svågers sambos begravning!
Jag hade svårt att hålla tårarna borta redan innan vi kom in i kyrkan och väl där inne kunde jag inte längre hejda dem från att komma. Den vita kistan stod på plats med all blomsterdekoration runtomkring, ett fint foto på Catrin stod också framför kistan. Prästen samtalade med min svåger, mina föräldrar satt redan i bänkraden.
Jag gick runt och hälsade som hastigast, sen blev jag tvungen att samla mig en stund innan jag gjorde resten av familjen sällskap i bänkraden. Vi satt ju bland de främsta, jag hade därför inte så noga koll på hur många gäster som anlände till kyrkan. Jag plockade lite med handbuketterna som jag själv bundit några timmar innan. Den var fin men enkel, ett grönt läderblad med två röda rosor omlott, ett rött smalt sidenband med rosett, höll ihop stjälkarna. Så började kyrkklockorna ringa och begravningsceremonin skulle börja. Organisten satt vid ett elektriskt piano. Tidigare när vi just anlänt, övade hon med solisterna på sångerna. Solisterna var Catrins mamma och storasyster. När organisten började spela inledningsmusiken fick jag gåshud. Det var ju ändå musiken från Twilightfilmen Bella´s Lullyby. Den som jag visste att min svåger önskat från första början eftersom Catrin älskade låten och Twilight serien så mycket. Då kom mina tårar igen, jag tänkte på hur gärna hon velat se den sista filmen och på hur mycket hon lovordade böckerna som jag lånat av henne, hur hon berättade att hon läst dem flera gånger. Jag tänkte också på att veckan innan hade ju den pianist min svåger varit i kontakt med, talat om att Domkyrkan inte hade något piano, därför gick det inte att spela den låten.
Och nu spelade de den och det lät fantastiskt vackert. När stycket var färdigspelat, pratade prästen om livet och hur det förändras när någon dör. Därefter sjöng solisterna `Hallelujah` från Leonard Cohen.
Vi sjöng några psalmer, prästen berättade om hur Catrin och min svåger träffats, hur deras liv blev och allt som hänt fram till nu. Riktigt fint var det. Solisterna sjöng sen `julen är här`, avslutningsstycket blev ´my heart will go on` från Celine Dion. Det spelades också av organisten på elpianot. Vi tog avsked och fick lagt våra handbuketter. Jag sa bara hej då Catrin! Det kom inte ut något mer, jag blev bara stående, min make fick puffa på mig lite och säga att vi nog skulle gå ner och sätta oss igen.
Begravningskaffet hölls i en kvarterslokal och där åt vi kallskuret från förbeställda fat. Därefter blev det hembakta lussebullar och chokladkakor. Catrins släkt drog sig sedan hemåt till Göteborg igen. Medan vi följde med min svåger hem till dem. Vi stannade väl till klockan var strax efter elva. Vi kände att hela dagen blivit väldigt fin och bra på alla sätt, så bra en sådan dag kan bli. Min svåger och hans barn var så duktiga i kyrkan och hela resten av dagen. Det var faktiskt lite hjärteknipande!
Idag är det lördag och jag ska tillbringa dagen på jobb.
Ni andra får ha en skön dag!
Kram // Ann
Jag hade svårt att hålla tårarna borta redan innan vi kom in i kyrkan och väl där inne kunde jag inte längre hejda dem från att komma. Den vita kistan stod på plats med all blomsterdekoration runtomkring, ett fint foto på Catrin stod också framför kistan. Prästen samtalade med min svåger, mina föräldrar satt redan i bänkraden.
Jag gick runt och hälsade som hastigast, sen blev jag tvungen att samla mig en stund innan jag gjorde resten av familjen sällskap i bänkraden. Vi satt ju bland de främsta, jag hade därför inte så noga koll på hur många gäster som anlände till kyrkan. Jag plockade lite med handbuketterna som jag själv bundit några timmar innan. Den var fin men enkel, ett grönt läderblad med två röda rosor omlott, ett rött smalt sidenband med rosett, höll ihop stjälkarna. Så började kyrkklockorna ringa och begravningsceremonin skulle börja. Organisten satt vid ett elektriskt piano. Tidigare när vi just anlänt, övade hon med solisterna på sångerna. Solisterna var Catrins mamma och storasyster. När organisten började spela inledningsmusiken fick jag gåshud. Det var ju ändå musiken från Twilightfilmen Bella´s Lullyby. Den som jag visste att min svåger önskat från första början eftersom Catrin älskade låten och Twilight serien så mycket. Då kom mina tårar igen, jag tänkte på hur gärna hon velat se den sista filmen och på hur mycket hon lovordade böckerna som jag lånat av henne, hur hon berättade att hon läst dem flera gånger. Jag tänkte också på att veckan innan hade ju den pianist min svåger varit i kontakt med, talat om att Domkyrkan inte hade något piano, därför gick det inte att spela den låten.
Och nu spelade de den och det lät fantastiskt vackert. När stycket var färdigspelat, pratade prästen om livet och hur det förändras när någon dör. Därefter sjöng solisterna `Hallelujah` från Leonard Cohen.
Vi sjöng några psalmer, prästen berättade om hur Catrin och min svåger träffats, hur deras liv blev och allt som hänt fram till nu. Riktigt fint var det. Solisterna sjöng sen `julen är här`, avslutningsstycket blev ´my heart will go on` från Celine Dion. Det spelades också av organisten på elpianot. Vi tog avsked och fick lagt våra handbuketter. Jag sa bara hej då Catrin! Det kom inte ut något mer, jag blev bara stående, min make fick puffa på mig lite och säga att vi nog skulle gå ner och sätta oss igen.
Begravningskaffet hölls i en kvarterslokal och där åt vi kallskuret från förbeställda fat. Därefter blev det hembakta lussebullar och chokladkakor. Catrins släkt drog sig sedan hemåt till Göteborg igen. Medan vi följde med min svåger hem till dem. Vi stannade väl till klockan var strax efter elva. Vi kände att hela dagen blivit väldigt fin och bra på alla sätt, så bra en sådan dag kan bli. Min svåger och hans barn var så duktiga i kyrkan och hela resten av dagen. Det var faktiskt lite hjärteknipande!
Idag är det lördag och jag ska tillbringa dagen på jobb.
Ni andra får ha en skön dag!
Kram // Ann





