Hur kan vi påverka?

Det vi vill förändra kan vi själva påverka genom att agera utifrån olika handlingar. Vi förändrar inget genom att knyta handen i byxfickan eller med verbala uppkastningar på jobbets fikaraster.

Om ni är förbannade och trötta på en situation händer absolut ingenting sålänge inte ansvariga konfronteras på något sätt. Skriva mail till de som har makt att förändra kan vara ett sätt, eller att stämma av ett möte och konfrontera på plats, uteblir responsen kan man alltid vända sig till någon nyhetstidning, skriva en insändare eller artikel om frågorna. Då sätter man också en spot och ett fokus på problemet som kan uppmärksammas av flera. 

Det bästa är om man är ordentligt påläst och har bakgrundsfakta att luta sig mot, det betalar sig alltid, blir lättare att ställa frågor samt besvara dem om bevisligt material finns framtagen.

Alldeles för många människor sitter och stressar upp sig över situationer och eventuella händelser som skulle kunna uppstå, målar upp det ena negativa scenariot efter det andra. Istället för att fokusera på vad som kan behöva åtgärdas, förändras och förbättras. Dessutom upplever jag också att många av dessa negativa människor själva inte orkar, vågar eller vill bidra till att lyfta ett endaste finger för att kunna påverka till förändring. Jag tycker det vittnar om en allmänt slapp och likgiltig attityd som för mig känns oerhört frustrerande.  Många människor har levt alldeles för länge i en sk "skyddad verkstad",, fått allt serverat och haft det rätt så bra och tryggt. Att vara hemmablind innebär kanske att förståelsen för andras situation minskar. Folk tar också väldigt mycket för givet av samhället ända tills spärrar eller grus i maskineriet uppstår. 

Att gå i någon annans skor eller se saker genom någon annans "glasögon",, skulle förmodligen göra skillnad, många skulle kanske ändrat sina värderingar och lära sig uppskatta och värdera livet lite högre.. 💜

Folks kämpaglöd och lust verkar också svalnat av de senaste decennierna,, vad beror det på? Hur kan vi återväcka detta hos folk igen? Vi behövs nämligen alla så förtvivlat väl, varje röst är ovärderlig och viktig. 

Trots regeringsskiftet 2014 har vi ännu mycket kvar som behöver förändras och utvecklas. Att styra i minoritet innebär dessutom att varje fråga ska behandlas och de beslut oppositionen röstar ner får regeringen inte igenom lika lätt.  

Dessutom är många kommuner och regioner "blå", vilket innebär att det är allianspartierna som har makt att styra här, få igenom sina krav etc.  Den svårt blödande sjukvården och övrig välfärd kommer tyvärr att ta lång tid att reparera och förändra,,troligtvis flera år. 

För detta krävs ett enormt uppslut och engagemang från så många som möjligt! Det finns tyvärr inget Quick fix!

Jag tror det är viktigt att införa delmål. 

Sänka förväntningarna och ha en stor portion tålamod. Det finns så gigantiskt mycket som behöver åtgärdas att det lätt blir en övermäktigt om vi bara blickar rakt ut i denna snåriga djungel. 

Bara genom fortsatt kamp och strävan till förbättring kan vi förändra olika saker.

Men Tillsammans blir vi starka och kan genomföra en hel del 💝

Den onde och den gode - vem är vem?

Världen är galen och har blivit en alltmer osäker plats för oss. Ingen mark är längre säker att vistas på. Respekt och kärlek för människan och allt levande lyser stort med sin frånvaro. Aldrig har världen varit i så stort behov av kärlek som nu.

Det verkar inte längre spela någon roll var vi befinner oss, för när vi ser oss omkring upptäcker vi att hatet och människors ilska verkar pyra lite varstans. De kriminella organen hänger på stort, det är i dessa tider de gynnas att växa sig starkare, bli fler och få status. Många av dem som dras till kriminella nätverk lever i utanförskap, anser sig missförstådda och svikna av samhället.  

oroväckande nog verkar det som om fler och fler människor också börjat ta lagen i egna händer. 

Det är farligt när människors missnöje börjar slå rot i ofriska och skadliga beteenden. Ett mönster som tyvärr verkar sprida sig globalt. Jag har förstått att det handlar mycket om människors missnöje och rädslor för förändringar som de tror kommer till att påverka negativt. 

De evighetslånga krigen är ett stort upphov. Blir också oerhört upprörd över vapenindustrin som är en stor källa till att försörja de fördömda krigen att fortsätta galenskapen. Vapenhandeln utgör också en ekonomisk guldgruva för alla de länder som bidrar till detta. Det är en så pass stor vinst i denna handel att det skulle bli snudd på en ekonomisk katastrof om alla krig upphörde ( tror i alla fall jag ). 

Det pratas stort om att verka för världsfred och mänskliga rättigheter samtidigt som det säljs vapen på löpande band som underförstått uppmanar till: "varsågod och döda"!!

Det är så korrupt att jag knappt finner ord. 

Många länder med makt har ett finger med i denna handel. 

Det är djupt tragiskt att konsekvenserna av de grymma krigen blivit så stora och djupa att vi fått en massflyktingkris. En kris som även medfört att extremisterna göds och växer till på alla kanter. 

Främlingsfientligheten gror och växer. Terrorister föds på båda sidor, nya bråk och krig startas.

Vad är det som gör att vissa människor utvecklar hat mer än andra? Varför blir folk elaka och vad är det som får människor att vilja ha ihjäl varandra? 

Finns det både onda och goda människor? Kan människor som fått en bra och kärleksfull uppväxt ändå vara eller bli onda? 

Om det är uppväxten som styr om en människa blir ond så tänker jag att vi har ett gigantiskt problem med människor som inte fått en bra uppväxt. Flera människor som växt upp under dåliga förhållanden har tenderat att utvecklas till oerhört goda och kärleksfulla människor. Så bilden om uppväxt kanske inte håller hela vägen i frågan om vem som blir ond eller god!? 

Så vad är det då som påverkar dessa människor....

Kan kärlek omvända en ond till god? 

I tillräcklig mängd ja!!!

Jag tror någonstans på rättvisa och jämlikhet eftersom det skapar balans. 

Hade vi bara kunnat implementera denna balans globalt ❤️

Tänk om ... 

Ett endaste litet leende...

När de jobbiga känslorna slår klorna i en och det enda jag vill känns avlägset och lite overkligt. Då är det viktigt att påminna sig själv om att det faktiskt är så i livet att ingenting är beständigt. Allting ändrar sig, utecklas och går in i nya faser. Den tanken känns tröstande mitt i den djupaste gråt och förtvivlan. Ett litet leende vågar sig fram, ett hopp och en gnista tänds av denna visshet. Jag förstår  också att allting som händer sker av en anledning. Men jag behöver ha större tilltro, måste också lära mig att förstå att vissa saker också måste få ta tid. Att inte vara så otålig, träda in och ta över roder och kommando ideligen utan våga släppa taget och backa lite, låta händelser utvecklas i sin egen takt och ge andra människor chans att kunna träda fram. Att älska någon kan ibland vara djupt smärtsamt❤️ står inför tuffa beslut som måste göras för att jag ska veta hur jag kan agera vidare,, men  har svår beslutsångest just nu!!