En jobbhelg!

Hej, just ätit middag med min fina familj. Jobbat kvällspass igår och morgonpass idag och imorgon är det ytterligare ett morgonpass på schemat.

Var så typiskt igår bara, dottern blev lovad att få ha tjejmiddag med sina klubbkompisar, med några övernattare. Det gick ju alldeles utmärkt tyckte jag då för en vecka sen, eftersom jag ändå skulle jobba kvällen och visste att jag hade ett kvällspass till på lördagen så att jag kunde få sovmorgon om nattsömnen blev "störd"!! Tyvärr hade jag då glömt att en arbetskamrat bytt med mig för att hon hellre ville jobba lördagkväll. Attan också, dottern redan bestämt med alla tjejerna, så, jaha. Bara att gilla läget eller? Maken var sådär glad åt det hela eftersom han inte hade någon annan stans att ta vägen (hihihi), sonen sov över hos en kompis.

Jobbade min fredagkväll som var tung pga en dålig patient jag hade och ledsna anhöriga som satt där hela kvällen. Så något trött psykiskt cyklade jag så hemåt. Väl hemma hittade jag några tjejer i köket och några på dotterns rum, maken hade låst in sig i sovrummet och satt där med sin "padda" i fåtöljen ;-)
Dotterns vänner bröt upp ganska fort sen och de som skulle sova över lade sig faktiskt tidigt.
Varför kunde jag ändå inte sova då? Tog hem öronproppar och allting, de behövdes inte, men däremot blev jag stormtäppt i näsan och helt tjock ner i svalget, kunde omöjligt ligga ner, ingen nässpray hemma, suck, jäkla skit också, jaha, gick ut i soffan och satte mig där, satt upp och sov i jag vet inte hur länge, täppan avtog lite i ena sidan, gick då och lade mig, somnade men sov oroligt fram till klockan ringde.

Skyndade mig upp och iväg till jobb, tog bilen nu. På jobbet kunde jag inte låsa upp mitt skåp, nyckeln vred sig och hänglåset är trögt av någon anledning, stod och vickade med nyckeln för att vrida den tillbaka, då gick den ju av såklart, halva nyckeln kvar i låset, suck, suck. Upp till avdelningen och bytte om där, hade inget att ha på fötterna, så fick springa runt och fråga kollegerna, tillslut dök ett par tofflor i strl 37 upp, jag har små fötter ;-) . Sen fick jag ny patient imorse, gick på en undersökning, där blev det kaos, akut och patienten skitdålig, men herregud vad är det som händer, vi lyckades rädda situationen och jag kunde lugna min "syrra" som blev skärrad, (jag är ju proffs hihi), men jag visste ju vad vi behövde göra, så jag bara langade grejerna och gjorde det jag skulle, sen kom doktorn och då hade vi redan läget under kontroll.
Märklig morgon i alla fall. Patienten gick till op och jag fick då gå in till patienten jag hade igår, där stod man för ett avslut och anhöriga var just komna. Suck igen, bra att jag fick gå in där eftersom det betyder kontinuitet för de anhöriga och oerhört viktigt i en så känslig stund. De var otroligt tacksamma och innan jag gick hem för dagen gav de mig sina varmaste kramar, de var sååå nöjda.
Trots den tråkiga händelsen är det ändå de tacksamma anhöriga man minns och kan glädja sig åt, för de fick en fin sista stund och ett fint omhändertagande av oss. Vi som var vårdteamet är gamla i gamet allihop.

Sista helgpasset imorgon, även det ett morgonpass, sen ledig måndag och tisdag.
Får se om vi ska göra något ikväll, känner för att åka ner en runda på stan och kanske ta en kaffe eller öl? Eller både och ;-)

Önskar alla mina vänner och alla läsare en trevlig helg, sköt om er <3

Ann <3

Nattpasset.....

Hej, idag har jag sovit lite längre än normalt eftersom jag har jobbat ett nattpass. Hade ju tänkt ha en lång sovmorgon även igår, men så blev det tyvärr inte, vaknade redan kvart i åtta och kunde inte somna om. Så steg då upp, röjde undan i gamla badrumsskåpet så att vi kan kasta det, skönt! Tvättade kläder och plockade undan, åkte och handlade. Sen blev jag taximamma till sonen, men dottern involverade mig strax, hon hade glömt sina skridskor hemma och satt på bussen på väg till ishallen, jag hade en halvtimme på mig att hinna hem och hämta hennes skrillor och därefter ta mig till ishallen, det var tillika rusningstrafik och mitt i stan, hur kul är det??
Men jag hann. Däremot fick sonen stå och vänta en stund på mig då hans träning hann sluta innan jag var om igen.

Efter en massa körande och hämtande, matlagning och annat, pustade jag ut en kvart i soffan innan det var dags för nattpasset. Mitt första egna önskade. På jobbet pratades det igen om hela karusellen med treskift och allt som händer. Man får information, man kräver information, man tar information, vissa orkar inte någonting av detta, de tar knappt in informationen heller längre, vissa struntar i möten också. Det är jättesynd och tråkigt, för det är viktigt att vi tillsammans kämpar och visar hur vi vill ha det och vad vi inte kan acceptera. Jag är ju en positiv person i mig själv och har svårt att förstå pessimistiska människor och de som ser det dåliga i allting. Jag tar oftast det onda med det goda, har lätt för att ställa om och har lätt att smälta in. Jag uppfattar ibland vissa negativa personer som att de stör sig på mig och hur jag är. Jag är ju oftast glad, skämtsam och som sagt otroligt positiv. Däremot har ju även jag en gräns, hur positiv jag än är så kan jag inte bara stå och se på hur orättvisan smäller till utan att göra ett dyft. Jag kämpar för det jag tror på och jag ger mig inte i första taget. Men jag kan inte kämpa ensam, jag måste känna att jag har några med mig och att vi tillsammans kan göra detta för vi är starka!! I samma stund som man ger upp så vinner motståndaren, ingen eller inget är förlorat så länge man kämpar!!!

Nattpasset flöt på bra, träffade en som gjorde mig glad :-)  Hade "tråkiga" patienter. Vet att man inte ska säga så. Men har nu i en månads tid haft patienter som egentligen inte är "riktiga" iva patienter utan på en nivå som vi kallar "intermediär" .
Så nu till helgen, går på fredag kväll, vill jag ha något mer att bita i, har dessutom en elev som ska gå bredvid, kan vara kul för henne med att få se lite action.

Har sovit till halv elva, legat kvar till klockan ett ungefär. Steg upp när dottern och hennes väninnor gick tillbaka till skolan. Äcklig skolmat igen.......  Fick tyvärr städa köket efter dem, grrr, hopplösa tonåringar ;-)

Ska inte göra så mycket nu, taximamma till dottern idag, sen handla lite och titta på ny bh och annat tråkigt på Nova, måste eftersom jag rasat nio kilo och inget passar längre. Men det var så jag ville ha det, träningen har gett resultat, ingen koständring här inte.

Hoppas ni alla har en underbar onsdag, var rädda om varandra och sköt om er <3

Kram <3

Bara en kram.....

Godförmiddag, då har vi en ny vecka att blicka framåt mot, fick du aldrig tummarna loss till den där saken du skulle göra i förra veckan, så har du chansen nu igen. Kom igen!!
Vi har halv storm ute och jag funderar just på hur jag ska kunna cykla till jobbet om jag inte har medvind :-/

Ska jobba ett kvällspass och imorgon blir det mitt första egna självvalda nattpass.
Här hemma är det fortfarande rörigt i sovrum och badrum, maken skruvade ju ihop vaskskåpet häromdagen under mycket suckande och ganska många svordomar ;-) , jag höll mig lite lätt i bakgrunden, bäst så (fniss). Sen igår när jag och dottern kommit hem från tävlingen, körde sonen och maken iväg till Hornbach för att köpa ett spegelskåp ovanför vasken, vi vågade inte köpa det i lördags då maken inte var säker på måtten. I alla fall, när jag så kom hem från träningen på Gerda kom maken lite surmulet ut i hallen och sa genast -" har inte rätt borr till att få upp väggskåpet ".
Så det får bli hans grej idag att åka och köpa borrstiften och sen få upp skåpet på väggen, så får väl jag imorgon försöka tömma det gamla högskåpet som står i sovrummet nu och skrymmer. Kommer bli jättefint när det blir klart!

Gruvar mig lite för ett sk ickebesked jag måste lämna idag på jobb. Personen som jag ska prata med kan vara lite oberäknelig och jag känner lite spänning nu inför detta. Vet vad jag ska säga och till vem jag ska hänvisa om problem uppstår. Hoppas det går smidigt :-q

Ibland kan det ju bara kännas så gott att få en kram, likväl kan det ju gå ett tag innan man får någon? Jag är väl ganska generös, tyvärr uppskattar inte mina barn det längre, i synnerhet inte den äldsta, speciell ålder pubertet och tonår, plötsligt är man äcklig som mamma och får knappt ta i sina barn längre :-(  vet ju att detta är en fas de ska ta sig igenom och att det kommer vända igen när de blir äldre. Men lite jobbigt för lilla mamman ibland.
En kram värmer och känns gott att få av sina vänner och familj. Den uppskattas oftast, den säger mer än ord och det tar inte många sekunder att ge men kan värma flera minuter. Så tänk på det mina vänner, slösa lite med kramarna till de som verkar behöva dem.

Nu kom just dottern med kompis in genom dörren, lunch! Just haft sitt första nationella prov i svenska och det snackas intensivt om detta prov nu ute i köket ;-) det var tydligen inte svårt och tjejerna verkar nöjda och lättade. Några veckor framåt nu med nationella prov i flera ämnen och tror de har tre nationella prov i varje ämne, någon muntlig del tillika. Samma för alla niorna i hela Sverige, de skriver samtidigt på exakt samma dagar tydligen. De är ju lite nervösa eftersom proven kan bli en bidragande faktor i om läraren vacklar lite i betygssättningen.

Gillar inte de nya betygskriterierna de främjar defenitivt inte för elevens goda förmågor utan premierar de eleven har svårt för. Lärarna säger själva att det inte är något rättvist betygssystem. Elitistiskt tänk bakom!!!

Nu ska jag förbereda mig för att kunna ta mig till jobb, hårda kastvindar och folk har trillat omkull på sina cyklar så får ta det så nätt. Ni alla samt mina vänner som läser här får ha en jättefin måndag, tänk positivt, andas och ge någon en kram.

Många varma kramar till er <3 <3

En stolt mamma!

Värmer i hjärtat att min fina dotter fick en andraplats i dagens tävling. Hon kämpar så hårt och är verkligen värd lite lön för mödan. Sen kan man ju tycka olika om vad den lönen ska vara.
Måste det tvunget vara en pallplats? Är det inte meningen att det är själva händelsen i sig än målet som är viktigt? Att man har roligt och har kul?

Jo det är ju absolut det allra viktigaste. Min dotter har nu tävlat i tre säsonger, hennes två första placerades hon på delad sista plats i varje tävling, det är ca 4-5 tävlingar / säsong. Hon var alldeles uppgiven på sista tävlingen i fjol, fått nytt program som hon glömde på isen under tävlingens gång, samtidigt kom hon ju naturligtvis inte på någon pallplats med den prestationen, men det fick henne ändå att känna sig sämre. Hon hade hoppats så mycket den gången på att hennes nya fina spanska program skulle riktigt slå igenom. Så en uppgiven flicka som hade taggarna utåt, mest mot mig, så är det tyvärr. Jag får ta alla konsekvenser av hennes humör, har alltid varit så också.
Sommaren gick med läger och annat, Cypernresa, småförälskelser och så började hon nian. Bättre självförtroende har hon fått, mer beslutsam och jäklar anamma, hon är ju en kämpe från början till slut. Inte haft det helt enkelt i skolan, men det mesta har löst sig nu. Samtidigt har denna säsongen av tävlingar gått jättebra, inledande kommit trea på alla tävlingar och avslutade sista tävlingen som tvåa. Det tycker jag är bra jobbat. Sen har hon jättestora krav på sig själv just nu och var inte nöjd med sitt presterande, men det är ju en annan femma. Fyller sexton i september och är inne i en känslig ålder. Min goa tös.

Sitter just nu bara och tar det lugnt, tittar på när maken och sonen skruvar ihop ett skåp som ska stå inne i badrummet. Var iväg på både Hornbach och Ikea igår. Maken ska köra tillbaka till Hornbach idag för att köpa ett spegelskåp ovanför vasken. Ska sortera ut grejerna i toaletthögskåpet som hamnat inne i vårt sovrum. Sen blir det en tur till Gerda på ett step advance pass. Ska bli kul, ska träffa en arbetskamrat där.

Kanske det spricker upp idag? Hoppas det, ha en fin söndag <3