Hej, idag har jag sovit lite längre än normalt eftersom jag har jobbat ett nattpass. Hade ju tänkt ha en lång sovmorgon även igår, men så blev det tyvärr inte, vaknade redan kvart i åtta och kunde inte somna om. Så steg då upp, röjde undan i gamla badrumsskåpet så att vi kan kasta det, skönt! Tvättade kläder och plockade undan, åkte och handlade. Sen blev jag taximamma till sonen, men dottern involverade mig strax, hon hade glömt sina skridskor hemma och satt på bussen på väg till ishallen, jag hade en halvtimme på mig att hinna hem och hämta hennes skrillor och därefter ta mig till ishallen, det var tillika rusningstrafik och mitt i stan, hur kul är det??
Men jag hann. Däremot fick sonen stå och vänta en stund på mig då hans träning hann sluta innan jag var om igen.
Efter en massa körande och hämtande, matlagning och annat, pustade jag ut en kvart i soffan innan det var dags för nattpasset. Mitt första egna önskade. På jobbet pratades det igen om hela karusellen med treskift och allt som händer. Man får information, man kräver information, man tar information, vissa orkar inte någonting av detta, de tar knappt in informationen heller längre, vissa struntar i möten också. Det är jättesynd och tråkigt, för det är viktigt att vi tillsammans kämpar och visar hur vi vill ha det och vad vi inte kan acceptera. Jag är ju en positiv person i mig själv och har svårt att förstå pessimistiska människor och de som ser det dåliga i allting. Jag tar oftast det onda med det goda, har lätt för att ställa om och har lätt att smälta in. Jag uppfattar ibland vissa negativa personer som att de stör sig på mig och hur jag är. Jag är ju oftast glad, skämtsam och som sagt otroligt positiv. Däremot har ju även jag en gräns, hur positiv jag än är så kan jag inte bara stå och se på hur orättvisan smäller till utan att göra ett dyft. Jag kämpar för det jag tror på och jag ger mig inte i första taget. Men jag kan inte kämpa ensam, jag måste känna att jag har några med mig och att vi tillsammans kan göra detta för vi är starka!! I samma stund som man ger upp så vinner motståndaren, ingen eller inget är förlorat så länge man kämpar!!!
Nattpasset flöt på bra, träffade en som gjorde mig glad :-) Hade "tråkiga" patienter. Vet att man inte ska säga så. Men har nu i en månads tid haft patienter som egentligen inte är "riktiga" iva patienter utan på en nivå som vi kallar "intermediär" .
Så nu till helgen, går på fredag kväll, vill jag ha något mer att bita i, har dessutom en elev som ska gå bredvid, kan vara kul för henne med att få se lite action.
Har sovit till halv elva, legat kvar till klockan ett ungefär. Steg upp när dottern och hennes väninnor gick tillbaka till skolan. Äcklig skolmat igen....... Fick tyvärr städa köket efter dem, grrr, hopplösa tonåringar ;-)
Ska inte göra så mycket nu, taximamma till dottern idag, sen handla lite och titta på ny bh och annat tråkigt på Nova, måste eftersom jag rasat nio kilo och inget passar längre. Men det var så jag ville ha det, träningen har gett resultat, ingen koständring här inte.
Hoppas ni alla har en underbar onsdag, var rädda om varandra och sköt om er <3
Kram <3
Men jag hann. Däremot fick sonen stå och vänta en stund på mig då hans träning hann sluta innan jag var om igen.
Efter en massa körande och hämtande, matlagning och annat, pustade jag ut en kvart i soffan innan det var dags för nattpasset. Mitt första egna önskade. På jobbet pratades det igen om hela karusellen med treskift och allt som händer. Man får information, man kräver information, man tar information, vissa orkar inte någonting av detta, de tar knappt in informationen heller längre, vissa struntar i möten också. Det är jättesynd och tråkigt, för det är viktigt att vi tillsammans kämpar och visar hur vi vill ha det och vad vi inte kan acceptera. Jag är ju en positiv person i mig själv och har svårt att förstå pessimistiska människor och de som ser det dåliga i allting. Jag tar oftast det onda med det goda, har lätt för att ställa om och har lätt att smälta in. Jag uppfattar ibland vissa negativa personer som att de stör sig på mig och hur jag är. Jag är ju oftast glad, skämtsam och som sagt otroligt positiv. Däremot har ju även jag en gräns, hur positiv jag än är så kan jag inte bara stå och se på hur orättvisan smäller till utan att göra ett dyft. Jag kämpar för det jag tror på och jag ger mig inte i första taget. Men jag kan inte kämpa ensam, jag måste känna att jag har några med mig och att vi tillsammans kan göra detta för vi är starka!! I samma stund som man ger upp så vinner motståndaren, ingen eller inget är förlorat så länge man kämpar!!!
Nattpasset flöt på bra, träffade en som gjorde mig glad :-) Hade "tråkiga" patienter. Vet att man inte ska säga så. Men har nu i en månads tid haft patienter som egentligen inte är "riktiga" iva patienter utan på en nivå som vi kallar "intermediär" .
Så nu till helgen, går på fredag kväll, vill jag ha något mer att bita i, har dessutom en elev som ska gå bredvid, kan vara kul för henne med att få se lite action.
Har sovit till halv elva, legat kvar till klockan ett ungefär. Steg upp när dottern och hennes väninnor gick tillbaka till skolan. Äcklig skolmat igen....... Fick tyvärr städa köket efter dem, grrr, hopplösa tonåringar ;-)
Ska inte göra så mycket nu, taximamma till dottern idag, sen handla lite och titta på ny bh och annat tråkigt på Nova, måste eftersom jag rasat nio kilo och inget passar längre. Men det var så jag ville ha det, träningen har gett resultat, ingen koständring här inte.
Hoppas ni alla har en underbar onsdag, var rädda om varandra och sköt om er <3
Kram <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar