Satsningar på ungdomar

Hej, godmorgon!

Det blev en riktigt härlig lång sovmorgon, behövde inte heller göra frukost, härligt att sätta sig vid dukat bord, mmm så gott med nybryggt kaffe!

På radion pratades det om huruvida det var bra att få betyg från fjärde klass, några fjärdeklassare fick svara på vad de tyckte om detta. Intressanta vinklingar från dessa unga.

För en tid sedan berättade min dotter att de i skolan fått blanketter om sommarpraktik här i Lund. De fick fylla i olika alternativ och önska var de ville vara. Dottern fyllde i hela blanketten och skickade in den samma dag via sin klassföreståndare. Jag blev faktiskt riktigt häpen och för att inte säga paff, min dotter?? Hon som absolut inte kan tänka sig att göra någonting, hon ska minsann ha sina sommarlov och hon jobbar så hårt i skolan så hon är värd sin ledighet etc.
Nu är ju detta inte något "riktigt" sommarjobb utan räknas som praktik, men hon får ändå en bit över fyratusen kronor för tre veckor. Hennes önskemål slutade med jobb på hamburgerkedjan Max som ligger uppe vid Nova. Perfekt läge då vi bor på Gunnesbo. Sen som mamma tänker ju jag också i de banorna att denna "praktik" kanske genererar i en framtida timanställning för henne.
Undrar också lite om det är fler kommuner än Lund som gör sådana här ungdomssatsningar?

Idag är jag inte så uppfylld av negativa känslor, känns mycket bättre. Jag är ju väldigt empatisk, är en känslomänniska ut i fingerspetsarna, växlar snabbt i mina känslor, samtidigt som mina känslor kan bli väldigt starka och intensiva, jag kan bli fruktansvärt arg eller helt hysteriskt glad, mitt humör är nog ändå ganska jämt och stabilt, men som sagt, jag har nära till mina känslor och när de kommer så måste de ut, ofta kommer de ut i bloggen på gott och ont. Har ibland fått radera blogginlägg i efterhand som jag har tyckt blivit lite väl pinsamma och för närgående. Får väl göra som en vän föreslog, skriva först på papper och sen överföra det till bloggen när stormen blåst över ;-)  Om vi ska fortsätta med min personlighet så kan jag också tillägga att jag är en oerhört positiv människa som gärna peppar och stöttar andra, tyvärr gärna lägger mig i andras liv och vill påverka om de inte mår bra, vill så mycket och så gärna vara till hands. Ibland blir det dock för mycket och fel. Jag är också optimist och tror att det mesta går att lösa på sikt bara man inte ger upp. Jag är en seg och uthållig person som aldrig ger mig om inte man binder mina händer baktill. Så nu vet ni det.

Efter att ha haft en trist huvudvärk i tre dagar kan jag bara konstatera att det bli inte något löp pass för mig idag, får nöja mig med att det blev två träningspass på Gerda denna veckan. Har uppnått mitt mål med viktminskning och det enbart via träning, ingen kostomläggning. Så känner mig nöjd, men måste ju fortsätta hålla vid med lagom dos träning.

Önska alla en fin lördag, själv ska jag tillbringa eftermiddagen och kvällen på mitt kära jobb och tidigt morgonpass imorgon söndag. Därefter ska vi till goda gamla vänner som bjuder på grillat. Ska bli så mysigt och ser verkligen framemot detta.

Kram Ann <3

Sårbar, kluvna känslor

Godmorgon världen <3

Jag har just fått i mig dagen första kopp java, det är fredag, solen skiner och jag är helt ledig faktiskt. Allting borde vara perfekt!

Emellertid så är det ju inte alltid så, jag har många saker att glädja mig åt just nu, min fina dotter presterar i skolan, lärarna är jättenöjda och vi föräldrar kan inte bli stoltare, min fina goa tös, hon börjar växa upp, resonerar på ett annat sätt mot tidigare, kommer med idéer och börjar alltmer sin självständiga resa mot vuxenvärlden. Det känns både sorgligt och härligt. Kluvna känslor.

Jag glädjer mig också mycket åt att få bli fackligt involverad, har nu i kanske två års tid, men framför allt det senaste året nästan gått in i en depression där tankar virvlat omkring funderingar som: vem är jag? vad vill jag med mitt liv? Jag känner ingen passion för något längre, ska livet vara såhär nu tills jag dör? Jag vill uppleva något, känna något, kasta in mig i något äventyr så att jag får uppleva igen, känna att jag lever att jag gör något, att jag kan påverka något.

Dessa tankarna har varit jobbiga eftersom jag haft dem länge och inte vetat vart jag skulle ta vägen. Nu däremot, känns det som att jag hittat någon form av nisch ut mot något som jag faktiskt brinner för, jag vill kunna påverka och vara med och tycka i olika frågor som rör jobbet, då kommer facket in i bilden, jag vill även kunna engagera mig mer i samhällsfrågor som intresserar mig mer och mer, där tror jag att jag genom facket kanske har en möjlighet att kunna nå in i även den världen, vi får se. Jag håller på och knyter en kontakt som jag ser mycket upp till och hoppas få lite användning av vad gäller den här biten, inte bara för det intresset naturligtvis utan för att jag tycker om personen och vill fortsätta en vänskap.

Så nu har vissa bitar i livet börjat trilla på plats, det känns skönt. Känner mig ändå lite låg idag, vet inte om jag berättat tidigare, men min sex år äldre faster är på väg mot USA idag, sin drömresa. Lyckliga henne. Hon ska träffa sin gamla kärlek och bo på en segelbåt ett tag, sen åker de mot Canada. Det tråkiga mitt i detta är att hon just fått reda på att hon har Pancreas cancer (bukspottskörtel cancer). Hon vill inte behandlas i Sverige, söker hjälp i USA sa hon.
I alla fall, när jag flyttade hemifrån i tjugoårsåldern kom vi varandra väldigt nära. Jag bodde i princip alla kvällar hemma hos henne det första kvartalet. Vi upplevde mycket tillsammans. Vi är ändå väldigt olika, gled ifrån varandra när jag bildade familj, umgicks inte på femton år, nu de sista två åren har vi träffats lite igen. Hon har ju alltid funnits här om man säger så, även om vi inte setts eller hörts på ett tag. Men nu...... åker hon med en enkelbiljett i handen. Hon har sålt och gett bort hela sitt liv här hemma, åker med lätt packning för att aldrig mer återvända. Det har hon sagt. Tyvärr känns det som att det är så det kommer att bli också. Det gör mig tung i hjärtat och lite smått ledsen. Jag är glad för hennes skull ändå, hon får sin dröm uppfylld, hoppas bara att hon får det bra och inte behöver må alltför dåligt med tanke på sjukdomen.

Så, då sitter jag här med lap top i knät och lite sorgsen känsla i kroppen, undrar vad som ska hända idag? Plötsligt känns ingenting roligt längre, vill bara gråta. En dörr har stängts, mitt förflutna är borta på riktigt och det känns som om någon ryckt undan en matta under fötterna på mig. Jag tappar balansen en stund, vinglar till. Den kommer igen, måste bara samla mig. Andas.....

Ann <3

Imorgon en annan dag.....

Klockan är kväll och jag är trött, varit det hela dagen, kände mig inte helt fit for fight imorse när alarmet drog igång. Usch, ville bara somna om. Hela kroppen kändes som ett stort blåmärke, blev övertalad att gå och träna TRX på Gerda i måndags, inte helt lätt att få till övningarna med de remmar som skulle användas. Men något rätt måste jag gjort ändå med tanke på träningsvärken jag fått. Ont, ont, ont!!! Ja, ja, det går ju över, så klart. Så svag jag är i lårmusklerna, ha ha, trodde jag skulle kunna gå ner på huk på ett ben och upp igen...... det kunde jag verkligen inte. Tänkte på dottern då när hon gör sina sittpiruetter, snurrar sex varv och byter ibland position sen upp igen på samma ben. Hmm, var har hon sina muskler i de långa smala benen? Lilla mamman verkar inte ha några i alla fall. Får nog träna lite mer på detta.

Utvecklingssamtalet drog ut på tiden och jag fick stressa hem, hann inte skjutsa dottern till träningen som hon önskat och jag lovat. Ringde hem och fick ett surt svar från dottern. Cyklade hem för att ta bilen till Malmö där jag skulle träffa min faster. Satt och samtalade om gamla minne och annat trevligt, samlade ihop det sista som jag skulle få med mig hem, skjutsade upp faster till Emporia och körde sen hemåt, körde fel och kom in mot centrum istället, suck, men tillslut kom jag ut på rätt håll i alla fall.

Har just läst en massa nyttigheter på nätet, fått lite länkar av en god vän, ska ju bli mer fackligt insatt nu, så det är bara att hugga i. Läst i över två timmar, finns hur mycket som helst, mycket intressant, men som sagt mycket att sätta sig in i och man får nog ta det lite som det kommer, kan ju inte sitta och plugga in lagar och paragrafer utantill. Tror jag läst nästan hundra sidor totalt bara ikväll. Så det kan ju få räcka ett tag nu. Imorgon och på fredag är jag ledig eftersom jag ska jobba helgen. Men jag har tänkt gå på ett step pass med Anna Lind imorgon klockan 11.00 så måste hinna upp i tid och äta något innan. Ska antagligen träffa en arbetskamrat då också. Alltid trevligt!

Dottern vill till USA som student, hon skickar den ena länken efter den andra till mig och min man, har tusen frågor och lika många svar att komma med, alla svar vi kommer med har hon ett motargument till såklart. Suck!! Känns en smula dyrt kanske??

Hmm vart tog det fina vädret från helgen vägen? Idag har det varit kallt och blåsigt, haglat och regnat. Hoppas det vänder snart igen.

Tittar på Grand designs på kanal 9, helt otroligt hur man kan bo, vilket hus och vilken utsikt. Gillar detta programmet.

Hoppas ni haft en bra dag, kram <3

Vad ska vi tolerera?

Hej, sitter här mätt och belåten efter en god middag tillsammans med min goa familj. En familj som många andra, med två föräldrar som båda jobbar, två tonårsbarn som har fullt upp med skola, hobbies och kompisar. Det pratas om skolan, kompisar och klasskamrater som börjat röka, stulit saker i affären och blivit tagna av polisen. Känns ju inte alls speciellt kul att höra namnen radas upp av båda mina barn på alla de som de kallar "gangsters"! Barn som jag sett sedan de var små och även pratat en del med deras föräldrar, barn som sonen spelat fotboll med när han var yngre. Varför i himmelens namn har de börjat med olagligt fiffel och missköter sig? Struntar såklart även i skolan, går på privatfester där det serveras sprit. Nu är de festerna nere i sonens ålder som går i sjuan, sonen går inte på sånt och har aldrig pratat om det heller, dottern som går i nian har berättat att i början av åttan började "spritfesterna" i hennes klass och även hon blev bjuden, men har alltid tackat nej. Det ska hon ha en stor eloge för min fina, duktiga tjej, som orkar och kan stå emot sina kompisar när de provar på både det ena och det andra, även en hel del av tjejerna har redan förlorat oskulden, vissa redan som trettonåringar. Då kan jag undra, varför blir det såhär? Vad är det som gör att tjejer och vissa killar redan i tolv, trettonårsåldern vill "leka" vuxna? Börjar med cigaretter, alkohol och sex? Det är så ungt, är det jag som är hysterisk eller är det inte så att det faktiskt krupit ner i åldrarna och även att fler barn och ungdomar dras in och påverkas av detta av kompistryck. Är det vårt samhälle som skapat detta?

Jag kan känna att samhället idag speglar en oerhört negativ och svart bild för våra ungdomar, det är alldeles på tok för mycket negativa vinklingar till saker och händelser i samhället och världen. Allting som händer verkar vara av ondo, allt som massmedia skriver och berättar är också bara i negativa ordalag. Det är som en sur galla som bara rinner utmed hela landet genom tidningsspalter till tv-apparater och webbsidor. En sur galla som färgar allt och alla. Detta är absolut inte bra, jag känner att något måste hända, hur mycket ska vi tolerera av allt detta nattsvarta?? Ont föder ont, eller hur? Om du sprider negativa budskap så väcker det negativa känslor hos andra, det blir en dominoeffekt av alltihop och tillslut hamnar man där vi nu är, i en oändlig karusell som aldrig stannar. Massmedia och alla journalister har en enormt stor roll i allt detta. Jag kan inte låta bli att få tycka till om denna yrkeskår, de har en så stor makt att de kan skriva i stort sett vad de vill och vinkla det hur de vill eftersom vi, folket inte vet bättre än att tro på allt vi läser och hör. Det har vi ju lärt oss sen vi gick i skolan? De allra flesta köper faktiskt det som de läser i Sydsvenskan eller Skånskan etc, men vem i hela friden säger att det behöver vara så som de vinklar det? Vi ser och läser ju det bara från deras vinklingar, vi som läser det vet ju faktiskt inte hur det egentligen är eller var? Massmedia älskar att äga oss, de kan skriva precis vad de vill egentligen, för de lockar och leder oss att tycka exakt det som de vill och som det är meningen att tycka. Diktatur? Hmm, ja, på sätt och vis, kan jag faktiskt tycka.

De har en ledande roll i hur samhället framstår och jag gillar definitivt inte det sätt som de använder sig av sin makt. Fram för mer positiva speglingar, med godhet föder vi mer godhet, positiva ordalag och händelser kommer att föda ännu mer av detta. Jag är nästan helt säker på detta i alla fall.
Nu är jag innerligt trött på allt elände som händer, överfall, gängbildningar, misshandel och storbråk som slutar med död eller livshotande skador. Det är människor som inte mår bra i grund och botten, kanske för att samhället ser ut som det gör, med stor eller hög arbetslöshet, en sjukvård som man inte alltid får den hjälp man behöver av och även psykvården som är katastrof och har varit de senaste tio åren, hur många människor finns här inte ute i vårt samhälle idag som mår så fruktansvärt dåligt att för tjugo år sen skulle det aldrig ens kommit en fråga ifall de behövde hjälp eftersom de automatiskt hade blivit erbjudna den. Idag får de ingen hjälp trots tjat om det. Många tar sina liv i då de inte orkar kämpa mot sina demoner på egen hand längre. Jag tycker detta är förfärligt tråkigt. Hur ska vi komma tillrätta med detta då? Man kan ju inte komma åt alla människor enbart med positiva och glada tillrop via massmedia, men man är en bit på väg om man kan försöka ändra tänket i samhället till mer positivt och om vi kan få fart på ruljansen igen, folk får lättare att få jobb, får behålla sina jobb, kan få möjlighet till att läsa eller plugga vidare eller till något annat. Skapa fler chanser och möjligheter för vår befolkning och kunna ge våra ungdomar en ljusare framtidstro. Kan vi vända skutan i år tror ni? Räcker det med att det är val i år? Kan en ny regering göra skillnad?

Vi får väl se, men vi får heller inte glömma bort att tro på en förändring, ingenting blir löst av att tänka nattsvart, vi MÅSTE tvinga fram lite positiva tankar som vi kan smitta omgivningen med.

Hoppas nu vi slipper läsa och höra om fler tragedier på ett bra tag. För jag tycker verkligen också att "Det räcker nu". Skänker en tanke till fyrabarnspappan som råkade så illa ut i söndags på fotbollsmatchen i Helsingborg. Förfärlig händelse rent ut sagt och jag blev helt matt när jag fick höra om det.

Det här var lite tankar och funderingar om hur jag tror vi kan påverka, och om varför saker och händelser äger rum, mina tankar bara som sagt. Jag diskuterar gärna detta om någon har lust, bara att kommentera.

Kram <3

Glömde skorna eller ??

Godmorgon, strålande sol denna söndag som bara får en att må så himla gott. Värmer i stjäl och hjärta, man kan inte annat än känna sig glad.

Igår var vi med våra goda vänner från Ramlösa och spelade biljard här i stan. Det var ju jättekul, hur har jag kunnat missa detta i hela mitt liv? Nej detta måste göras om helt klart. Blir antagligen i Helsingborg nästa gång, så då får Lundagänget ta sig dit ;-)

Vi hade en riktig skrattfest och skämten haglade på rad som vanligt, vi blir sådär halvgalna allihop när vi träffas, barnen skäms och tycker vi är pinsamma, sorry, men vi behöver detta, hur ska vi annars orka ta motgångarna och fortsätta kämpa för sånt man vill ha igenom. Hårda tider nu och då behövs skratten och skämten som mest. Det kom upp en anekdot också under kvällen, det var nämligen såhär, att för ca fem år sen var vi på väg till Kläppen med våra vänner för att åka skidor. När vi hade kört halvvägs så stannade vi för att fika lite, då tittar våra vänner ner på mina skor som jag hade på mig, ett par svarta mocka loafers som jag tyckte var sköna att köra bil i. Sen säger de; - " hoppas du har något mer med dig att ha på fötterna, de där "mockasinerna" kommer du att frysa fötterna av dig i ".  Jag lugnar dem genast med att tala om att det är bara "köra bil skor" och att jag har mina vinterkängor i bagaget. Öppnar bakluckan på vår bil för att visa dem. Fast när luckan är öppen så hittar jag inte kängorna, letar bakom och överallt, tillslut går det upp för mig att jag glömt dem hemma i hallen, de kom aldrig ut till bilen.
Jaha, vad tror ni jag gjorde nu då? Jag fick nästan panik, måste köpa nya kängor på vägen såklart.

Men längs vägen kom där inte upp någon sådan affär, inte var det läge att köra och leta efter någon heller, vi hade långt kvar att köra och ville gärna hinna fram i god tid. Så vi kom fram till stugan utan vinterkängor, mina skor var kalla att gå i snö med, hmm detta var inte alls kul, fast det tyckte den andra familjen som log och skrattade hela tiden åt mitt elände med att försöka undvika de värsta drivorna i de förfärliga skorna. Usch vad jag hatade det. Skulle jag behöva gå i pjäxor hela veckan kanske? Min väninna hade emellertid tagit med sig ett par fodrade gympaliknande skor utöver sina vinterkängor, så jag fick faktiskt låna dem, ett skonummer för små, men det fungerade ändå som tur var. Kändes liksom så typiskt med att behöva köpa ett par nya dyra vinterkängor när jag hade ett par nyinköpta redan som också kostat lite. Hur som helst, vännerna låter ju aldrig mig glömma detta med "skorna" eller mockasinerna som de vill kalla dem för ;-)  
Konstigt att det alltid är jag som råkar ut för såna här saker.

Idag står det städning och röjning på schemat, har inte fått riktigt i ordning efter målningen på toaletten och i vardagsrummet, ska klippa dekor till kaklet, har en ful blå rand som ska bli svart, så blir lite klipp och klistra pyssel sen, ska slänga några gamla skåp och sen blir det också sedvanlig städning. Kommer att gå på ett step advance pass idag klockan tre på Gerdahallen. Sällskap någon?? Måste ta mig i kragen igen, är inne på vecka elva nu i träningen och förra veckan blev det bara tränat en gång, denna veckan blir det två med denna idag. Så måste komma igång igen, behöver det både för min egentids skull men även för att få ut stress och att må bra. Träffar oftast någon jag känner där också, kul!

Ha en skön söndag och fånga dagen <3