Skånsk valfilm 2018

Tacksam ❤️

När livet vänder upp och ner på tillvaron, känslorna åker dalbana, svårigheter och motgångar gör att en fungerar sämre och olika processer går trögt. Livet är som en berg o dalbana och det kan ibland kännas tufft att hänga med i svängarna. 

Jag tittar från ett högre perspektiv och försöker hitta en röd tråd i min tillvaro. De senaste åren har varit en stor förändringens resa för mig. Lika stor som det innebar att flytta hemifrån och stå på egna ben, föräldraskap. Länge blev föräldrarskapet viktigast o äktenskap förvandlades snabbt till slentrian. Något saknades, jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad. Inte förrän fram till den dagen för några år sedan. 

Var under flera år uppretad, irriterad och arg på systemet i samhället, de regerandes beslut utifrån de hårda besparingar som drabbade både mig själv, mina barn och närmaste när det skars ner och in på både skola och sjukvård. Tvingades se på när svårt cancersjuk närstående inte fick tillgång till den hjälp hon behövt långt innan hon fick den. Tvingades under tandgnissel försöka förstå de allt större klasserna mina barn tvingades gå i,, den bristfälliga hjälp till extra stöd i matten som erbjöds där lärarna försäkrade att det inte alls var så illa som min dotter berättade för mig, att hon förstorade upp! Blir så Ledsen bakefter när jag pratar med min dotter och det framkommer ännu mer så som hon en  gång försökte berätta! Tvingades trots kamp ställa om min egen tjänst till blandat dag/natt tjänstgöring tillsammans med alla mina kolleger.   

Många är de frågor som efter hand och med tiden satt sin prägel i mina tankar och åsikter. Som vinklat mina skrivna inlägg i blogg, artiklar som delats och inriktningar på samtalsämnen. Valåret 2014 fattade jag ett beslut efter att ha väckts ur långvarig dvala. Det hade blivit dags för mig att deltaga i kampen mot de djupa orättvisor som uppstått senaste åren som framförallt drabbat välfärden så hårt. 

Min egen far sa: -"enda chansen att kunna påverka är genom att engagera sig politiskt". 

Från första början var tanken att bli fackligt ombud men strax väcktes min nyfikenhet även inför möjligheten att kunna påverka genom politiken.

Gick med i det parti som stod mitt hjärta närmast och invigde medlemskapet i 1 maj tåget. Ivolverafes snabbt i valkampanjen. Träffade flera nya bekantskaper, trevliga och givande möten med fantastiska människor som peppat, inspirerat och bara gett mig sån ofantlig energi och glädje. Vilken kraft vi blir när vi går ihop och tillsammans kämpar för en sak vi gemensamt tror på. Solidaritet! 

Valet ledde till seger men dessvärre inte i majoritet. Är övertygad om att vi förlorat på det eftersom satsningarna gått trögt. Vissa satsningar har faktiskt lett till att åtgärd slagit fel ex FK. Det behöver omedelbart rättas till liksom denbedrövliga processen av LSS. Mycket återstår framåt. Hur vinner vi nytt förtroende när satsningar som genomförts fortfarande inte syns eller nått ut i samhället? Eller gått fel? Vad vi måste ha är majoritetsstyre nästa år och för att få det behöver vi vinna fler väljare. 

Jag väcktes även av en förälskelse 2014, en kärlek så stark att jag nästan åts upp av den i början. En ickebesvarad, men som ändå tycks osläckbar ❤️ Det är fantastiskt vad känslor kan åstadkomma med en. På både gott o ont. Har naturligtvis haft och närt en tro ett hopp om att något ska hända, behöver intala och få mig själv att förstå att den kärlek jag känner endast är från mitt håll men att den är viktig eftersom jag alltid kommer finnas där som stöd och ge styrka närhelst det behövs. Är den mest vackra kloka o underbara jag träffat ❤️ behöver vänskapen med min likasinnade och få känna den närhet jag ändå får uppleva genom utomordentligt fint samarbete. Tacksam 🙏 

Det viktiga nu är att fortsätta blicka framåt, kämpa för det vi tror på och leva livet fullt ut. 

Livet kan aldrig tas för givet, mycket kan hända precis närsom helst 

Lite stöd känns allltid skönt

Nattens ömma moder

Påskhelgen är över men firades inte i traditionell anda denna gång. Vi hade en 50 års jubilar dvs maken ;-) firades genom fin minnesvärd konsert med Simple minds i Köpenhamn, hotellövernattning på fantastiska 26 våningsplanet på SAS Radisson. Pampigt och underbart på alla sätt. 

Jobbat nattpass som inleddes nästan i direkt anslutning till Socialnämnd, aningen trött denna natt som var väldigt lugn, fick gå hem lite tidigare. Sovit länge men oroligt och känt mig jagad av konstiga drömmar som inte går att återge pga snabb glömska. 

Sonen lagade lunch känns lite lyxigt att vara den som ibland blir serverad ❤️ lugn och skön dag, kopplar av lite, påskpynt ska ner dock inte så mycket framme. Möte med 1 maj kommittén ikväll, trevligt, plakatverkstad mm. 

Tjejmiddagen avblåst imorgon tyvärr, sjukdom har satt käppar, jag som sett så fram emot lite mys, god mat och trevligt småprat. Hade behövt lätta upp sinnesstämningen. 

Kämpar på och höjer blicken försöker hitta fokus. Känslor är jobbigt, påverkar mig mycket just nu och känner bara denna längtan. Önskar stort efter förändring, vill ... men hur blir det? 

Tror du på sagor.. med lyckliga slut?

Så länge en inte ger upp finns det alltid hopp om förändring. 

Innehållet i våra tankar är viktiga eftersom vi drivs av dessa. 

När vi med liv och lust ger oss i närstrid för att uppnå något vi verkligen brinner för, är det få saker som kan stoppa oss ❤❤

Betydelsen av att inse och förstå att den enda styrka en behöver kommer inifrån. När vi tror på oss själva och känner oss trygga i våra tankar och övertygelser, byggs automatiskt en kraft och styrka upp inifrån ❤  den kraften blir sen moroten och drivet i de olika utmaningar vi kan komma att ställas inför. Samtidigt när en uppnått en viss grad av trygghet, kan det även öppna ögonen för nya intressanta händelser som en plötsligt känner engagemang för. 

Ja jag tror på sagor .. hur de slutar beror på hur en tolkar 😉

Viktigare än någonsin!

När alarmet väckte mig imorse ville jag helst bara dra täcket över huvudet och fortsätta sova. En förkylning på gång som gjorde att kroppen kändes allt annat än alert, halsen skrovlig och irriterande sveda i ögonen. Suck! Men jag var tvungen att stiga upp eftersom vi fått en läkartid på vårdcentralen till min son. 

Tyvärr hade även min son drabbats av elaka förkylningsvirus, var värre däran än jag. In med Alvedon och iväg till doktorn. Undersökning och provtagning samt remiss till barnkliniken. Därefter paus med mysfika på Espresso House innan utvecklingssamtalet på skolan. Väl hemma igen stöp sonen i säng febrig och trött, frös lite själv så kröp ner i soffan under en filt. Bestämde där och då för att skippa ett viktigt möte inne i Malmö om nya sjukhusbygget. Kände att jag inte orkade och att jag förmodligen inte skulle vara till någon hjälp ändå eller kunnat tillföra något  klokt.

Tänkte istället försöka närvara på ett styrelsesammanträde med internationella S föreningen lite senare. 

Kopplade på webben och passade på att följa regionfullmäktige, imponerad som alltid över våra duktiga regionråd, kul att få följa repliker och genmälen. 

En artikel jag läste på nätet berörde mig starkt och gjorde mig riktigt förbannad. Handlade om en religiös friskola i Stockholm där det uppmärksammats att det gjordes skillnader på pojkar och flickor när de åkte buss. Pojkar fick kliva på i främre delen medan flickorna skulle kliva på i bakre delen av bussen, alla flickorna satt således i bussens bakre del medan pojkarna satt i den främre. Vi kan aldrig få något bra samhälle med minskade klyftor om det ska tillåtas skolor som vänder sig till vissa grupper och som för egna agendor.  Vi vill ju inte främja för ett "vi" och "dem" samhälle, därför har de här frågorna nu blivit viktigare än någonsin, inte minst med tanke på hur högervindarna blåser runt om i världen, till stor del påhejat av Ryssland, påverkat av Storbritanniens Brexit, USA's olycksaliga presidentval där Trump blev vald. SD vinner också mer mark på att det från regering och riksdag råder en ängslighet och tveksamhet i känsliga obekväma frågor som dessa utgör. Därför krävs det stora krafttag. Ojämställda och olikställda normer som råder i många av de länder vi nu mottagit flyktingar och ensamkommande ifrån kan aldrig få tillåtas påverka och förändra det jämställdhetsarbete och den utveckling vi har i vårt land. Detta får heller aldrig jämföras med främlingsfientlighet. 

Männen från dessa kulturer är vana vid att bestämma ha kontroll och makt, även kvinnorna är födda i detta tänk och sin vana trogen att följa. Det handlar om invanda mönster, rutiner som präglat fram normer,, tror det hos männen råder en stor rädsla av att få sin auktoritet ifrågasatt av släkt och landsmän. Detta kan vi i Sverige inte acceptera genom att bemöta med att tillåta dem fortsätta enligt sitt lands normer, traditioner el religion om det utgör ett hot mot våra demokratiska rättigheter och jämställdhetsfrågor. 

Nu äntligen landat i soffan efter sista mötet som onekligen peppade och inspirerade mig, de viktiga och betydelsefulla frågorna behöver vi nu genast ta ett stort omtag kring, lyfta fram bli många som kämpar för.  Lämnade mötet något tidigare för att hinna träffa en facklig medlem ;-) 

Imorgon blir det sovmorgon, ingen klocka behöver ställas eller någon tid som ska passas, imorgon tar jag dagen som den kommer ❤ 

Höj blicken!

När självförtroendet fått sig tillräckligt många törnar för att självkänslan ska hamna på samma nivå som fotsulorna mot marken, det är precis då i den stunden det blir extra viktigt att samla ihop sina skärvor av sitt trasiga jag, för att åter hitta skärpa och fokus. Vad är det jag brinner för, vill kämpa för och tycker är så viktigt? 

Vetskapen om att kamp om förändring alltid möter hårt motstånd, ingenting är enkelt. Men med en fast övertygelse, beslutsamhet och tro på mig själv för att komma framåt så är egentligen det enda som krävs att jag lyfter blicken!