GOTT NYTT ÅR!!!!

Ett nytt år har inlett denna dagen, nu år 2014.

Vårt nyårsfirande var sedvanligt trevligt och firades hemma hos ett av paren i deras trevliga hus.
Detta nya år ska vi skapa nya minnen att tänka tillbaka på, minnas och prata om. Detta nya år har redan fått oss att spåna om semester idéer, utflyktsmål och resor vi vill göra. Även kurser och aktiviteter vi vill börja på, målsättningar med sig själv och sin utveckling. Vad vill jag? Hur vill jag? När vill jag och varför vill jag? Frågeställningarna blir många och det är liksom meningen med det eftersom det får en att tänka till lite extra. Man mår inte bra av att gå genom livet och "inte bry sig". Men man måste bry sig om sig själv först och främst. En sund inställning till sig själv så är hälften vunnet.
Jag har just kollat upp när start med terminskort drar igång på Gerdahallen. Och det är först den sjunde. Trots det har jag ändå funderingar på om jag ska dit någon extra gång nu innan. Tyvärr verkar inte något pass lockande som de har imorgon efter jobb. Ska dock titta vidare på det och se om något ändå kan passa. Vill så gärna och känner mig taggad nu ju. Jag vill gå på afrikansk dans, zumba och deras yoga. Sen kanske det blir något annat typ av pass med. Jag tänker halvera eller krympa mina måltidsportioner, för jag tycker att jag till vardags ändå inte äter speciellt onyttigt utan helt normalt. Har därför funderat på att det kanske kan vara "mängden" mat jag stoppar i mig som kan vara boven, tillsammans med att jag behöver röra på mig lite mer.

Till nästa års nyårsfirande har vi spekulerat kring att gå ut och äta på något lyxigt ställe där de har hela konceptet inklusive dans. Lutar ganska mycket åt Grand här i Lund. Vi får se!
Till sommaren ska det snart lämnas in önskemål om semesterveckor på jobb. Där är vi ännu i lindan. Har spånat lite grann om Stockholm.
Känns stort med 2014, herregud jag kommer att ha barn som ska börja på gymnasiet i år och en som ska börja i åttonde klass. Vad tiden går.
Hoppas ni fick en trevlig afton och att ni nu har nya mål att blicka framåt åt detta nya färska år!

God fortsättning <3

Jag har bestämt mig....

Vaknade ganska sent idag mot vad jag hade tänkt. Ja ja, så blir det ibland.
Dottern for iväg med någon kompis till Malmö, sonen for iväg för en stund sen med sin barndomsvän, också in till Malmö. Värst vad Malmö var populärt nu då!

Jag har suttit vid nätet och letat förrätts förslag nu i två timmar. Vi ska på nyårsfest imorgon och vi har då knytkalas i form av att olika familjer gör förrätt, varmrätt etc. Vi ska göra förrätten i år. Det är så förbannat svårt att bestämma sig. Först var jag inne på toast med en tonfiskröra på. Sen av någon anledning snöade jag in på fisksoppa, nu blir det inte det heller utan det blir en röra på rökt lax med lite annat gott i, dill och lime som topping. Ungdomarna äter inte detta utan har just bestämt mig för färdiga vitlöksbröd till dem som vi rostar i ugnen, någon liten grönsak som piffar upp på tallriken. Tror det kan bli bra. Nu ska man bara ta mod till sig att åka upp och handla ingredienserna också, jag är nog ensam i affären (not) !

Vi skippar nyårsraketer i år, har ett par lyktor i ett skåp som aldrig kom upp i fjol pga för mycket vindar i luften. Hoppas på bättre tur i år.

Nyårslöften? Det var länge sen jag tyckte det var lönt att lägga sådana. De är dessutom svåra att hålla och infria. Åtminstone hos mig. Men, tja, jag har ju redan sagt att jag ska gå regelbunde på ett gym här i Lund som ligger granne med jobbet. Terminskortet var överkomligt i prisklass och både tider, dagar och läget på gymet gör att det känns ganska lockande. Dessutom har jag några kolleger som går där och som jag tänkte att jag kunde hänga på i början i alla fall. Det sociala är ju rätt trevligt med.

Annars har jag väl inga löften att avlägga direkt. Man har alltid saker som behöver fixas och ordnas med. Det behöver jag inte några löften för att ta itu med. Det blir när det blir. Så jobbigt med löften också eller hur? Om du avlägger löften så har du dem som en kvarnsten runt halsen till dess de infrias, usch, nej vet ni vad, sånt är riktigt jobbigt. Samvetet ni vet, det gnager då ännu mer och olustkänslan i maggropen växer sig större för varje månad man skulle och borde gjort det som man lovat. Beror på vad det är man lovat också förstås. Men mitt råd är; avlägg inga stora löften som ni känner blir svåra att leva upp till. Det blir bara jobbigt i längden. Babysteps, det är det allra bästa i de flesta lägen, synnerhet i mina då ;)

Under dagen kan ni ju fundera över året som gått, hur blev det året för er? Positivt och negativt. Vad vill ni göra annorlunda nästa år? Eller vill ni ligga kvar på samma nivå? Gå ner en ribba kanske?
Ja, detta är upp till var och en att tänka på. Men inte dumt att ta sig en liten funderare på just sånt här. Vill jag göra något annorlunda och i så fall hur? Lycka till mer era nästa års planeringar och tankar kring detta.

Ha nu en härlig och skön dag, försök koppla av en liten stund när tid ges.

Kram alla <3

Barndomsminne

Barndomen var fylld av äventyr och experimentlusta. Åtminstone känns det så när man blickar tillbaka. Minns när vi var ganska nyinflyttade i ett nybyggt villaområde, villorna var byggda så att alla hade sin "gård". På gården samlades vi barn vid sandlådan. Vi var lite spridda skurar i ålder. Den äldsta var nio år, sen var vi två på sju år, sen gick det väl tripp, trapp trull ner till halvåret, vi var tio barn som flyttade in just då. Ett påfund som hände en gång var att en liten treårig flicka skvätte dynga på en grannbil, vi två på sju år sa ifrån men fick genast till svar att bilens ägare ändå skulle tvätta bilen snart så det gjorde inget. Ahaaa, sa vi då och befann oss plötsligt i färd med att också kasta dynga på bilen som vi hämtade i rabatten då det just hade regnat. Hrmm nu så var det ju ingen måtta på nersmutsandet av den stackars bilen och snart kom där väl ut någon och som skällde ganska så rejält.
Jag kommer ihåg att jag sprang in och gömde mig på mitt rum, efter stund ringde det emellertid på dörren som öppnades av min mamma. Mamma kallade på mig, jag suckade och kände ett fruktansvärt obehag i magen men fick ju resa mig och gå ut till mamma. Hon stod vid ytterdörren som var öppen och i öppningen stod den treåriga flickan med sin mamma som höll i en stor skurhink och en trasa.

Jag hade ju tänkt förneka att jag varit inblandad men insåg att det ju inte skulle gå, däremot skyllde jag ifrån mig på de andra om att det var de som började så det så!!
När vi väl stod där med våra skurhinkar blev vi ganska snart bortmotade av bilens ägare som inte alls kände för att få någon hjälp med biltvätten av oss............. undrar varför?

För att spinna vidare på tråden "dynga", under de två första skolåren var vi tvungna att promenera till skolan då man inte fick cykla till skolan förrän i tredje klass. Under dessa promenader och då först och främst på vägen hem från skolan, genade vi ofta över ett fält där de hade kommit halvvägs med byggande av fler villor. På fältet var det just ofta dyngigt. Det var kul att gå där med gummistövlarna och "nästan" fastna med stövlarna vilket ju någon av oss töser faktiskt gjorde också, minns inte om det var jag eller klasskompisen. Jag var dagbarn hos klasskompisens mamma också. Tror att det var jag som fastnade med stöveln så kompisen fick springa hem efter sin mamma och efter en god stund kom de tillbaka och mamman fick lyfta upp mig och ställa mig utan stövlar på någon gjordplätt, därefter fick hon med ganska stor ansträngning rycka upp stövlarna som satt ordentligt fast i dyngan. Har för mig att detta hände mer än en gång. Vi var nog ofta ganska smutsiga när vi kom hem från skolan på den tiden.

Dagens barn tar sig ofta inte själva till skolan i de lägre skolklasserna, många föräldrar skjutsar med bil trots att de bor ganska nära. Den här kulturen med att gå tillsammans eller ha följe tillsammans finns på nåt vis inte längre idag. Idag vill man skydda barnen från det mesta man skulle kunna råka ut för. På både gott och ont. Om flera barn får skjuts, blir det ju så att de barnen som kanske velat promenera inte har någon kvar att ha följe med och då får deras föräldrar också skjutsa eller följa dem till skolan. Mina egna barn hade ingen att ha följe med och de ville inte gå ensamma till skolan förrän de kom upp i tredje klass, som tur är bor vi intill skolan, så de dagar jag var fri eller började sent så följde jag dem till skolan och till morgonfritids följde maken dem då jag jobbade tidigt.
Känns som att vi var fler barn förr trots att det är tvärtom idag.
Idag har det också skapats ett behov av social samvaro kring dator och smartphone, där varje barn sitter ensam med sin dator och umgås med sina vänner över "nätet", de sitter då oftast inomhus så även ett inomhusklimat är skapat ur detta. Stillasittande, social fast på ett oreailistiskt eller ska vi säga surrealistiskt vis`? Som jag faktiskt tror kan vara skadligt i längde för den fortsatta utvecklingen hos barn och ungdomar. De behöver "verklig" social samvaro och betydligt mer utomhus stimulans och fysisk rörelse.

Ha en härlig dag!!