Likna livet vid ett träd med massor av grenar att klättra på. Du vet att du måste vidare uppåt men har svårt att välja rätt grenar. Vilket medför att ibland väljer man en för svag gren och man rasar ner ett snäpp. Att falla hela vägen ner när man är nästan uppe är såklart förödande för många. Men att aldrig någonsin ge upp är ett måtto vi måste ha med oss om vi vill kunna utvecklas. Det finns massor av "träd" runt omkring oss, alla har de olika grenar, mer eller mindre stabila. Att kunna välja rätt är ibland lättare om vi har en bra självkännedom. Alla människor har förmågan att kunna lära sig och utvecklas.
I livets skola blir vi aldrig full lärda eller för gamla att lära oss. Varje människa är sig själv närmast, det är också därför som livets skola måste börja hos oss själva. Vi måste lära oss att vara öppna och sanna mot oss själva, bejaka våra styrkor kontra svagheter. Att kunna förlika och älska oss själva. Jag duger som jag är!
Därefter har vi lättare att lära oss acceptera andra människors personlighet, svaghet kontra styrka. Vi kan förstå varför de handlar som de gör även om vi inte tycker om det. Genom den förståelsen kan vi undvika hat och ilska som så förödande förblindar allt annat! Även trots en människa kanske handlat väldigt fel.
Vi är alla människor som lever i våra "träd". De som fallit ner behöver våra andras ödmjukhet, förståelse och stöttning mer än någon annan.
Jag har mycket svårt att tro på att någon människa föds helt igenom ond. Det är livets resa som formar var och en till hur den blir. Jag tror att varje människa har möjlighet att kunna bli fullkomliga om de hamnar i "rätt träd"!
Hur blir vi fullkomliga? Det blir vi antagligen aldrig riktigt eller? Men det är ju det som är livets mening. Att för var och en att utveckla under sin tid på jorden. I detta livet eller i nästa liv. Det livet du lever nu är redan förutbestämt, oavsett hur fel du väljer, så blir det ändå som de är tänkt i slutänden och blir det inte det så fullföljer du det i nästa liv. Våra själar föds om i nya liv för att vi ska lära oss något nytt eller fullfölja något som aldrig blev uppklarat i det förra livet.
Vi kan märka ibland att det tycks oss som att vi redan besökt en plats som vi vet att vi besöker för första gången. Vi känner igen oss. Likaså när vi träffar en person för första gången kan känna oss så "nära" som att vi redan har träffats och känner varandra. Vi klickar och känner att vi passar ihop. Den känslan är stor och fantastisk! Det är då förmodligen så att man träffats i ett tidigare liv, våra "själar" våra "cellminnen" känner igen varandra. Man är själsfränder!
Det finns en mening med det som inträffar och varför vi möter just den eller dessa människor, varför vi väljer de valen vi gör.
Karma!!
Idag skiner solen från klarblå himmel och det är helt somrigt underbart. Tänker nog sola lite grann för att sen ge mig ut på en löprunda vid Nöbbelövsmosse och vinka lite till kossorna ;-) Vi bor så härligt nära till landet. Saknar dock att inte ha hav eller sjö intill. Älskar havet!!
Njut av livet vänner och ha en riktigt underbar dag - Carpe Diem <3
Kram Ann <3
I livets skola blir vi aldrig full lärda eller för gamla att lära oss. Varje människa är sig själv närmast, det är också därför som livets skola måste börja hos oss själva. Vi måste lära oss att vara öppna och sanna mot oss själva, bejaka våra styrkor kontra svagheter. Att kunna förlika och älska oss själva. Jag duger som jag är!
Därefter har vi lättare att lära oss acceptera andra människors personlighet, svaghet kontra styrka. Vi kan förstå varför de handlar som de gör även om vi inte tycker om det. Genom den förståelsen kan vi undvika hat och ilska som så förödande förblindar allt annat! Även trots en människa kanske handlat väldigt fel.
Vi är alla människor som lever i våra "träd". De som fallit ner behöver våra andras ödmjukhet, förståelse och stöttning mer än någon annan.
Jag har mycket svårt att tro på att någon människa föds helt igenom ond. Det är livets resa som formar var och en till hur den blir. Jag tror att varje människa har möjlighet att kunna bli fullkomliga om de hamnar i "rätt träd"!
Hur blir vi fullkomliga? Det blir vi antagligen aldrig riktigt eller? Men det är ju det som är livets mening. Att för var och en att utveckla under sin tid på jorden. I detta livet eller i nästa liv. Det livet du lever nu är redan förutbestämt, oavsett hur fel du väljer, så blir det ändå som de är tänkt i slutänden och blir det inte det så fullföljer du det i nästa liv. Våra själar föds om i nya liv för att vi ska lära oss något nytt eller fullfölja något som aldrig blev uppklarat i det förra livet.
Vi kan märka ibland att det tycks oss som att vi redan besökt en plats som vi vet att vi besöker för första gången. Vi känner igen oss. Likaså när vi träffar en person för första gången kan känna oss så "nära" som att vi redan har träffats och känner varandra. Vi klickar och känner att vi passar ihop. Den känslan är stor och fantastisk! Det är då förmodligen så att man träffats i ett tidigare liv, våra "själar" våra "cellminnen" känner igen varandra. Man är själsfränder!
Det finns en mening med det som inträffar och varför vi möter just den eller dessa människor, varför vi väljer de valen vi gör.
Karma!!
Idag skiner solen från klarblå himmel och det är helt somrigt underbart. Tänker nog sola lite grann för att sen ge mig ut på en löprunda vid Nöbbelövsmosse och vinka lite till kossorna ;-) Vi bor så härligt nära till landet. Saknar dock att inte ha hav eller sjö intill. Älskar havet!!
Njut av livet vänner och ha en riktigt underbar dag - Carpe Diem <3
Kram Ann <3
