Snorfia

Är ledig idag men en riktig brakförkylning har tyvärr blommat ut i hela
sin härlighet. Så snorig och täppt sitter jag just nu bara här med rinnande ögon och gör just ingenting!
Ska göra lite god gröt med rivna äpplen, kanel och mjölk tänkte jag. En stor mugg med honung / Ingefärs t'e efteråt!! Man får passa på att ta det lite lugnt!

Hoppas ni har en härlig fredag

Kram //Ann

Tacksamhet och tröst

Det var vad jag fick höra på jobbet idag av patienten och dennes anhöriga. De var så tacksamma för allt vi gjort och att vi är såna änglar! Det känns sådär extra härligt ibland när jag får höra det, även om anhöriga säger det ganska ofta så är det ändå inte särskilt ofta som det sägs med sån känsla som det jag fick höra idag. Jag blev rörd av deras tillit. De är så ytterst sårbara i den situationen de befinner sig i när de har sin familjemedlem liggande så svårt sjuk. I synnerhet de första dagarna eftersom de då befinner sig i en chockfas. De vill sin nära så väl, de kan inte släppa taget ens för några minuter, utom när vi behöver göra något och snällt men bestämt visar ut dem  den stunden. Men de kommer nästan av sig själva igen utan att man behöver hämta dem. De sitter gärna där hela natten på en stol eller i en fåtölj bredvid sängen och klappar handen eller kinden på sin nära eller bara sitter stilla. De glömmer sig själva och sina egna behov, de glömmer bort att äta och dricka. De är så självuppoffrande i den akuta fasen. Så sårbara!
Jag skulle ibland bara vilja krama om dem och kunna bedyra att allt ska bli bra igen.
Men det kan vi inte, vi vet ju aldrig om deras nära kan bli bra igen. I den akuta fasen kan vad som helst hända. Men en sak är säker, vi finns alltid där hos patienten, den anhörige, vakande, tröstande och väldigt ofta påminner vi de anhöriga om att de måste äta, dricka och gärna gå ut i friska luften då och då!

Kram // Ann

Ordets makt...

Det känner säkert många till men vi är färre om att kunna nyttja / utnyttja det i sin fulla skala.
De som kan det är vinnarna som kan alla spelregler, all formula och att i rätt tid få ut sitt budskap till några intet ont anande själar som just då vill känna sig frälsta.

Varför faller vissa människor för lockelser? Bildade människor med sunt förnuft som gång på annan snärjer in sig i det ena efter det andra? De faller för den som har ordets gåva, eller makt.
För den som har det, kan locka eller snärja många i sina garn.

Vad sjutton pratar jag om då?
Jag pratar om det mesta eftersom det behöver ju inte vara allt som är av ondo som vi blir lockade till. Men anledningen till att jag tar upp det här, är helt enkelt att vi är lättlurade.

Det är läskigt att någon skulle kunna förvrida huvudet på en med ordets hjälp och i rätt tidsram,
tänk bara på många historiska händelser, Stalin, Hitler, hur de kunde nå ut till så många med sina absurda budskap och att folk svalde allt med hull och hår. Horribelt!
Ordets makt!

Om man bara låter tillräckligt trovärdig! Nästlar sig in steg för steg, långsamt.......

Att försöka vara lyhörd och en smula misstänksam lönar sig nästan alltid. Tro inte gott om allt och alla, väldigt ofta är det så att den vänliga människan du mötte första dagen på ditt nya jobb, tyvärr inte var så snäll innerst inne, utan det visade sig senare att den arbetskamrat som inte var fullt lika översvallande av vänlighet, faktiskt var den som blev den pålitligaste och kom dig närmast.
Allt är inte heller alltid vad det ser ut att vara. Att ta sig ett helikopter perspektiv då och då är faktiskt inte så dumt eller ta ett steg tillbaka. Ligg lågt!

Just nu är mycket i gungning i vårt kära land och även ute i Europa och världen. Det är lätt att blir misstänksam och rynka på näsan. Massmedia äger ordets makt och det ger dem frihet att skriva vad de vill. Vi som läser blir mer eller mindre berörda beroende på dagsform. Ibland känns det som att det är journalisterna som bestämmer vad vi ska tycka. De formulerar något bra och vips är det läsarstorm. Ordets makt!
Vi blir ordentligt matade med hur mycket negativt som händer i samhället, sällan pratas eller skrivs det om det positiva. Vad händer med ett folk som bara får läsa och höra om dåliga saker hela tiden?
Det måste ju helt klart påverka i någon riktning. Tänker på om man skulle leta upp allt bra som händer i vårt land och väga det mot det dåliga som händer, skulle då inte det som är bra ändå väga tyngst? Det tycks mig nämligen ofta som att journalisterna får jobba ordentligt hårt för att kunna hitta något riktigt smaskigt att gräva upp, som de sen kan gotta sig åt i sin tidning.
Nu menar jag inte att man skulle mörka negativa händelser, men jag kan inte låta bli att undra om precis allting måste vinklas så negativt, eller måste man verkligen ta med minsta lilla bagatell bara för att det var lite negativt i händelsen?
Hur ska vi människor någonsin hitta våra positiva tankar om vi bara blir matade med: mord, rån, överfall, misshandel, besparingar, fattigdom och annat elände??
Ska vi helt enkelt sluta lyssna, titta på eller läsa om nyheter i radio, tv, datorer och tidningar?

Vi får väl och måste väl, lära oss att slå dövörat till som man förr sa. Att skaka det av sig, kasta sig in i sitt eget liv och leva. Lev era liv, fundera på vad ni vill göra, ni har bara detta livet så gör det bästa av det. Det finns inget att förlora, men massor att vinna. Men ibland måste man våga för att vinna. Varje människa är sin egen, varje människa spelar sitt spel, du är du och kan aldrig bli någon annan, kom ihåg det. Vad vill du med ditt liv? Valde du rätt väg? Om inte, kan du välja om? Hur ska du gå tillväga? Orkar du inte? Bryr du dig inte? Är inte ditt liv värt något för dig? Vart tog drömmarna vägen? Tänk och fundera, skriv ner allt som kommer upp, bara bubbla på.
Alla har vi någon form av dröm, vision av livet. Men hur lever vi vårt liv? Är allt helt ok? Du lever helt efter dina önskemål, fine, grattis lyckliga du. Eller någon lever sitt liv för att så småningom nå sina drömmar, du har ett mål, grattis till dig med! En tredje lever sitt liv i slentrian och är inte nöjd, men vet inte heller hur cirkeln ska brytas. Det här är den tricky one. Men som sagt, blicka inåt, ser du dina drömmar? Känner du dig deprimerad kan det vara en god idé att gå och samtala med någon och bena upp ditt liv, fånga upp den svunna drömmen du en gång hade. Livet erbjuder så mycket till alla och envar. Vad är sann livsglädje? Googla på det och kom gärna in och debattera!

Nu måste jag gå och sova min skönhetssömn!!

Godnatt alla ni där ute! Kram

Det var en gång......

Abba, en popgrupp som betytt mer än jag trodde för mig under min uppväxt!
De löper som en röd tråd genom min skolgång och mer än en gång klädde vi väl ut oss till dessa underbara människor, för att låtsas vara dem för en stund och sjunga deras medryckande låtar.
Alla ville ju vara den ljusa såklart, blond´s have more fun! Nä, men så är det ju inte riktigt, eller?
När man var tonåring var det lite tabu att gilla dem, man var liksom inte riktigt cool då ;)
Men ingen kan förneka att varje gång man hör deras låtar, går det som en rysning genom ryggraden av välbehag och njutning av att höra deras melodiösa låtar och fenomenala sångduo!!

Still going strong! Och det gör de, det är ett som är säkert!

Idag har jag mest snörvlat, nyst, gäspat och tyckt synd om mig själv. Som tur var inföll det med en av mina få lediga dagar. Så slapp jag göra av med pengar på en ny jacka, nya toppar och handla till en god höstgryta som vid det här laget skulle stått och puttrat på spisen med alla dess kulinariska dofter spridda i husets alla rum. Men istället blir det något enkelt från affären ikväll, vet ej vad än.
Var ju och förkovrade mig bland jackor och toppar igår, men köpte inget eftersom jag tänkt ha dagen öppen för detta. Däremot köpte jag en jättesnygg tröja till sonen, som jag hittade på HM, långärmad, marin/buteljgrön randig och i något tunt slätstickat. Superfin på honom!

Har nu kört alla kurer en omgång mot fökylningen, hoppas på att jag är lite piggare imorgon.
Maken kom nyss hem från jobb och gick direkt in och lade sig, ännu mer fökyld än mig.
Fast han vill ju inte ta några kurer heller ;))

Hoppas ni mår bättre, annars prova gärna en kur Kaloba, Bafucin mot halsont är jättebra!

Kramisar / Ann

Älskar denna låten

Godmorgon härliga söndag

Ingenting går upp emot en natts riktigt skön sömn, finns ingenting bättre än att vakna riktigt ordentligt utsövd!!

Snart bär det av för att hämta dottern hos kompisen! Sen ska jag botanisera bland råvarorna i vår mataffär, ska laga en riktigt mustig och god kycklinggryta i currysås, blir nog ris till och en fräsch sallad! Ikväll ska vi hämta dotterns tävlingsklänning hos sömmerskan, hon tävlar här i Lund nästa helg! Tyvärr ska jag jobba så maken får filma hennes åk! Sonen vill spela match, ska checka in kommande matcher om där finns något för honom.

Ha en skön dag

Kram/Ann

Endast tomten är vaken...

Om jag nu kan titulera mig som tomte vill säga, ja ja, den ene tomten tar inte den andre, eller var det spöket månde?
Avrundar denna lördag som nu hunnit bli till natt med en liten anekdot ur mitt förflutna!

Jag var periodvis väldigt rädd för att somna när jag var liten, det var en rädsla som kom och gick genom årens lopp. Alla rädslorna bottnade i att jag var rädd för att dö. Jag vet inte varför jag var så fixerad vid de tankarna eller så rädd som jag var. Vi pratade inte direkt om det, vi kände heller ingen som just dött eller som var svårt sjuk under tiden jag var ett litet barn. Men ändå kom denna ständiga rädsla. Jag var också väldigt rädd för att gengångare skulle komma och spöka för mig. På natten när alla andra hade somnat utom jag, då var det riktigt jobbigt. Jag blev ju snabbt för stor för att sova hos mamma och pappa. Ett tag smög jag in i deras sovrum och lade mig på golvet vid fotänden till deras sängar, att väcka dem och berätta varför jag inte kunde sova, det var inte att tänka på, där fanns ingen hjälp att få. Det är svårt att beskriva den känsla av isande, förlamande skräck man känner eller som jag kände då när jag var så rädd och hade så svårt att somna. Vid några tillfällen lade jag mig på golvet i min brors rum, bättre än att sova själv tyckte jag. Men jag vaknade ju alltid lite senare av att det blev lite för hårt underlag att sova på. Mot slutet av den här jobbiga tiden, gick jag inte längre och lade mig i andras sovrum, då hade jag hittat på en ritual som skulle skydda mig från allt ont och alla onda ting. Den första ritualen jag hittade på, bestod av en materiell ting, ett alster ifrån skolan som föreställde en höna gjord i papper och under hönan hängde små kycklingar i små sytrådar, den liknade en mobil. Denna mobil, hängde jag upp ovanför min säng i snedtaket och varje kväll, pussade jag hönan och alla kycklingarna godnatt, samtidigt som jag upprepade någon fras, som jag tyvärr glömt. Då somnade jag gott varenda kväll, samtidigt var jag noga med att lägga mig i tid så att jag hann somna före mina föräldrar gick och lade sig. Något år senare revs mobilen bort och ersattes av ett silverkors som jag fått på min konfirmation, inte för att jag var rädd för vampyrer direkt, men jag trodde att den kunde skydda mig på något sätt. Fram till gymnasiet eller nionde klass, minns ej, men där upphörde jag med ritualerna och kunde somna av mig själv utan att vara rädd mer.

Denna rädsla var fruktansvärd, den går inte att föreställa sig om man aldrig har upplevt det någon gång. Mina egna barn verkar som tur är aldrig ha haft dessa bekymmer, jag har också alltid varit väldigt noga med deras läggning och nattning och om de vaknat på natten har de alltid fått komma till våra sängar eller så har jag gått med dem in och lagt mig hos dem. Men som tur är har det inte skett särskilt ofta. Sömnen är jätteviktig och därför ville jag dela med mig av hur det kan se ut för vissa och varför man inte kan somna.

Hoppas alla kära läsare får en riktig god natts sömn

Sov gott / Ann