Endast tomten är vaken...

Om jag nu kan titulera mig som tomte vill säga, ja ja, den ene tomten tar inte den andre, eller var det spöket månde?
Avrundar denna lördag som nu hunnit bli till natt med en liten anekdot ur mitt förflutna!

Jag var periodvis väldigt rädd för att somna när jag var liten, det var en rädsla som kom och gick genom årens lopp. Alla rädslorna bottnade i att jag var rädd för att dö. Jag vet inte varför jag var så fixerad vid de tankarna eller så rädd som jag var. Vi pratade inte direkt om det, vi kände heller ingen som just dött eller som var svårt sjuk under tiden jag var ett litet barn. Men ändå kom denna ständiga rädsla. Jag var också väldigt rädd för att gengångare skulle komma och spöka för mig. På natten när alla andra hade somnat utom jag, då var det riktigt jobbigt. Jag blev ju snabbt för stor för att sova hos mamma och pappa. Ett tag smög jag in i deras sovrum och lade mig på golvet vid fotänden till deras sängar, att väcka dem och berätta varför jag inte kunde sova, det var inte att tänka på, där fanns ingen hjälp att få. Det är svårt att beskriva den känsla av isande, förlamande skräck man känner eller som jag kände då när jag var så rädd och hade så svårt att somna. Vid några tillfällen lade jag mig på golvet i min brors rum, bättre än att sova själv tyckte jag. Men jag vaknade ju alltid lite senare av att det blev lite för hårt underlag att sova på. Mot slutet av den här jobbiga tiden, gick jag inte längre och lade mig i andras sovrum, då hade jag hittat på en ritual som skulle skydda mig från allt ont och alla onda ting. Den första ritualen jag hittade på, bestod av en materiell ting, ett alster ifrån skolan som föreställde en höna gjord i papper och under hönan hängde små kycklingar i små sytrådar, den liknade en mobil. Denna mobil, hängde jag upp ovanför min säng i snedtaket och varje kväll, pussade jag hönan och alla kycklingarna godnatt, samtidigt som jag upprepade någon fras, som jag tyvärr glömt. Då somnade jag gott varenda kväll, samtidigt var jag noga med att lägga mig i tid så att jag hann somna före mina föräldrar gick och lade sig. Något år senare revs mobilen bort och ersattes av ett silverkors som jag fått på min konfirmation, inte för att jag var rädd för vampyrer direkt, men jag trodde att den kunde skydda mig på något sätt. Fram till gymnasiet eller nionde klass, minns ej, men där upphörde jag med ritualerna och kunde somna av mig själv utan att vara rädd mer.

Denna rädsla var fruktansvärd, den går inte att föreställa sig om man aldrig har upplevt det någon gång. Mina egna barn verkar som tur är aldrig ha haft dessa bekymmer, jag har också alltid varit väldigt noga med deras läggning och nattning och om de vaknat på natten har de alltid fått komma till våra sängar eller så har jag gått med dem in och lagt mig hos dem. Men som tur är har det inte skett särskilt ofta. Sömnen är jätteviktig och därför ville jag dela med mig av hur det kan se ut för vissa och varför man inte kan somna.

Hoppas alla kära läsare får en riktig god natts sömn

Sov gott / Ann