Vägen går framåt!

Hej alla ;-)

Igår hade mina barn skolavslutning, regnet hängde i luften, därför hölls ceremonin i matsalen istället för i den fina amfiteatern. Duktiga ungdomar som spelade fiol, sjöng, spelade i band och även ett solo-gig på elgitarr. Till sist den obligatoriska jättekramen bland niorna till Gyllene Tiders gamla låt "Det är över nu". Då kom även mina tårar!! Grundskolan nu ett minne blott för dottern. Det tycker hon känns jätteskönt och ser väldigt mycket framemot hösten och gymnasietiden. Men det känns ju lite i mitt mamma-hjärta förstås, min lilla tös börjar blir vuxen!

Jag har roat mig med en liten återblick på alla gamla inlägg jag gjort här i bloggen, mest de som skrevs i fjol. Har faktiskt länkat ett av inläggen till F.B igen, skrev där om min ångest över min lathet och vikt. Hur jag tänkte att jag skulle köpa kort till gymmet etc. Delade inlägget just eftersom det hela faktiskt blev verklighet. Jag gjorde det :-D  Nu ska jag bara hålla kvar vid det. Inte kanske tre gånger i veckan, men väl två. Får bli löprundor nu under sommaren, tänker köpa nytt terminskort inför hösten. Fungerade så bra och kändes väldigt roligt.

Denna vår har tagit mycket på mina krafter, så är glad att jag haft träningen att luta mig tillbaka på under tiden. Ibland händer det mycket saker i ens liv! Nu känns det skönt att veta att jag endast ska jobba tre pass till innan semester. Får nästan fem veckor i sträck. UNDERBART!!!
Får mycket jobbpass efteråt, men ska nog fixa det, blir ju bara under några veckor, så det löser sig nog.

Känner mig väldigt glad över att jag gick med i ett parti och att jag har engagerat mig, nu har jag en chans att kunna påverka i olika frågor. Känns viktigt för mig att få kunna göra detta. Jag har en inre motor som driver mig, förstod inte tidigare vad det betydde, eller vad jag ville, blev bara frustrerad och kände mig olycklig. Men känner nu att jag hittat rätt. Jag kommer att få utveckla mig som människa och det känns enormt viktigt för mig och min livsglädje. Att tappa tron på sig själv eller livet är ett hårt slag, jag var i den svackan och vill inte dit igen. Jag är också någon eller hur? Känns viktigt att få bli sedd, jag är väl också lite viktig??


Nu måste jag faktiskt sluta här eftersom jag ska iväg till min kära arbetsplats och mina underbara kolleger. Önskar alla en härlig lördag och kanske även en inledande härlig semester. Hur som helst, ni får ha det helt helt underbart <3

Många kramar

Ann <3

Vem vill jag vara?

Ingen är perfekt, men ändå träffar man då och då på människor som har vissa egenskaper som man önskar att man själv hade mer av.

Ödmjukhet är en gåva, kärlek till de människor som har denna egenskap i alla lägen. Önskar innerligt att jag hade mer av detta, men jobbar med mig själv och min personliga utveckling.

Om jag finge önska, skulle jag vilja följande hos mig själv: bli mer fördomsfri, skrupelfri, bli mer ödmjuk, mer tolerant och inte ta saker så personligt, inte vara så känslig, vara mer bestämd, bli mycket mer auktoritär,  modigare, mer rättvis, stå mer upp för mina åsikter, föra fram mina åsikter oftare, kunna utveckla mina frågor bättre och vara bättre påläst till mina svar, kunna debattera i artiklar och på möten, bli bättre på retorik,  kunna leda andra, hjälpa andra, våga ifrågasätta mer och bli den som andra lyssnar till. Hoppas på att få utvecklas mycket inom allt detta, jag har just nu några stycken som jag beundrar och ser mycket upp till. Jag skulle vilja vara som dem, ska jobba mot detta mål och hoppas att min strävan får mig att lyckas tillslut.



Ann <3