Vad menas med det egentligen? Shakespear myntade uttrycket.
Att våga ta för sig och vara den du vill, det är inte helt enkelt. Jag har haft många mål i mitt liv, de flesta av dem är egentligen delmål. Det stora målet tycks flugit bort och jag kan inte längre hitta det eller komma ihåg vad det var. Jag ville så mycket på samma gång, men kunde bara fokusera på en sak just då.
Men om man är nöjd, ska man bara fortsätta med det då och inte leta efter någon inre glöd som känner att man verkligen brinner för något man vill uppnå? Vad är det för fel med att bara vara? Är det kanske inte det Shakespear menar? Jag är den jag vill, men är jag den andra vill? Varför bry sig, varför ägna dyrbar tid till att analysera vad andra vill, varför ska andra styra det jag vill? Jo, om jag gör andra nöjda, blir jag själv nöjd. Är det sant? Amen, jag blir snurrig, varför skulle jag bli nöjd om andra är nöjda? Handlar det hela tiden om vad andra ska tycka? Varför bryr vi oss så mycket om det? Varför struntar vi inte i vad andra tycker och lyssnar till vår inre röst om vad vi verkligen helst av allt skulle vilja göra / uppnå i vårt liv / framtid?
Idag hade jag min första riktiga lediga dag på länge. En riktig slö, slappedag. Sov länge, för länge, hade ont i ryggen och axlarna när jag vaknade. Sen blev det datorn länge. Kaffe och toast just när min yngsta kom hem från skolan. Skjutsade honom till tennisen först och körde till Nova med dottern för att köpa Dr Martens kängor. Det blev ett par skitsnygga Vagabond kängor istället. Sen köpte vi present till kompisen som hon skulle till senare.
Hämtade sonen och handlade middagsmat. Hamburgare på menyn.
Imorgon ska jag jobba mellan 6.45-14.45 och på söndag 13.30-21.30. Helgen är räddad Wiii.
Ha det så najsigt mina läsare
Kramen Ann :-)
Att våga ta för sig och vara den du vill, det är inte helt enkelt. Jag har haft många mål i mitt liv, de flesta av dem är egentligen delmål. Det stora målet tycks flugit bort och jag kan inte längre hitta det eller komma ihåg vad det var. Jag ville så mycket på samma gång, men kunde bara fokusera på en sak just då.
Men om man är nöjd, ska man bara fortsätta med det då och inte leta efter någon inre glöd som känner att man verkligen brinner för något man vill uppnå? Vad är det för fel med att bara vara? Är det kanske inte det Shakespear menar? Jag är den jag vill, men är jag den andra vill? Varför bry sig, varför ägna dyrbar tid till att analysera vad andra vill, varför ska andra styra det jag vill? Jo, om jag gör andra nöjda, blir jag själv nöjd. Är det sant? Amen, jag blir snurrig, varför skulle jag bli nöjd om andra är nöjda? Handlar det hela tiden om vad andra ska tycka? Varför bryr vi oss så mycket om det? Varför struntar vi inte i vad andra tycker och lyssnar till vår inre röst om vad vi verkligen helst av allt skulle vilja göra / uppnå i vårt liv / framtid?
Idag hade jag min första riktiga lediga dag på länge. En riktig slö, slappedag. Sov länge, för länge, hade ont i ryggen och axlarna när jag vaknade. Sen blev det datorn länge. Kaffe och toast just när min yngsta kom hem från skolan. Skjutsade honom till tennisen först och körde till Nova med dottern för att köpa Dr Martens kängor. Det blev ett par skitsnygga Vagabond kängor istället. Sen köpte vi present till kompisen som hon skulle till senare.
Hämtade sonen och handlade middagsmat. Hamburgare på menyn.
Imorgon ska jag jobba mellan 6.45-14.45 och på söndag 13.30-21.30. Helgen är räddad Wiii.
Ha det så najsigt mina läsare
Kramen Ann :-)


