🐾🐾🐾🐾🐾😴

Godnatt kära läsare!
Imorgon ska jag stiga upp 5.30 eftersom jag ska jobba 😃happy face!
Denna veckan blev intensiv känner jag, av åtta dagar blev jag ledig endast en. 😱
Kommer bättre veckor framöver så jag känner mig inte speciellt tjurig över detta.
Pratade just om nästa sommar semester; ' Pariiis '. Hördes nästan enstämmigt!
Jag vill jättegärna åka dit, men vi får väl prata om det lite mer!

Sussa gott, kram // Ann

Don´t you worry about a thing

Men det är ju precis det jag som mamma gör. Oroar, oroar och oroar sig. För allting?
Nej, inte direkt, inte riktigt ;) Men skolan och allt vad det innebär, lärarkommentarer i skolverktyget Unikum, där skrivs ju hur eleven presterar och om de är godkända i ämnet eller ej, vad som kan göras. Och alla dessa prov!!!! Båda mina barn sitter nu och pluggar på kvällarna mer eller mindre frivilligt, den ena göra som man säger och man behöver knappt säga något som tur är, men trots slit och jobb ändå har svårt och jobbigt i skolan. Den andra får man ta i nackakragen och släpa till sina läxböcker och tjata, tjata, tjata. Trots goda prestationer och inte behöver slita och jobba hälften så mycket som sitt syskon. Men med det bristande läxintresset faktiskt nu har presterat riktigt dåligt på några prov. Åhhh, jag blir galen ibland! De ska få sina första betyg nu till jul och lärarna sätter ganska hård press på sina elever just inför detta. Det är betydligt hårdare klimat i dagens skola än vad det var på min tid. Under grundskoletiden åtminstone. Om man där presterade dåligt på något prov eller förhör, så vad det punkt med det. Inga omprov eller någon ny chans. Idag får eleverna göra hur många omprov som helst känns det som, bara de når resultat godkänd. Tyvärr utnyttjas detta av de elever som verkar tycka att det kvittar vad de får för resultat för de vet att de ändå får ett omprov, många pluggar därför inte alls utan gör bara omprov på omprov tycks det som. Detta har jag hört från andra elever och inte bara från mina egna barn. Andra skolor också dessutom.
Vad ska man tycka om det? Är det bra? Eller var det bättre på min tid då man var tvungen att prestera bra på en gång?

Som jag skrev, man läser i Unikum vad lärarna skriver, sen pratar man med sina barn som då lugnande säger ex ; "men jag har redan pratat med läraren om detta och hon har sagt att det inte är så farligt och att jag presterar bättre nu, det du läser är så uppförstorat"!!

Om inte förr så får vi väl veta hur det ligger till på utvecklingssamtalet som närmar sig. Men man blir lite ängslig som förälder när tre ämnen blinkar på underkänd, vissa av dem redan från året innan, där undrar man om det fortfarande är så eller det ändrar sig (till det bättre) vid terminens slut. En sak är säker, det är inte lätt att vara varken barn eller förälder idag, kanske inte lärare heller. Vi som föräldrar hjälper våra barn med läxa och skola kontinuerligt. Jag säger bara, stackars de barn som inte har föräldrar som bryr sig om och intresserar sig för dem, de får ju ingen stöttning eller hjälp alls. Huh!

Nu är båda mina änglar hemma och har intagit "mellis", snart väntar träning för båda två, dit jag skjutsar i vanlig ordning. Den ena ska sen sova hos kompis, den andra är en "soffliggare" och är nog nöjd med sin TV och sina spel antar jag ;)

Till middag blir det enkelt Taco´s och sen popcorn framför tv´n.

Hoppas ni alla får en skön och mysig fredagkväll

Kram // Ann

En torsdag kväll!

Jobbat hela dagen, trött idag och tiden har segat sig fram. Men tillslut stod jag ändå där i hissen på väg ner till omklädningsrummen i kulvertvåningen. Sonen hade ringt såg jag, han undrade när jag skulle komma hem. Han är så där gulligt orolig, inte för att han skulle erkänna det för då skäms han alltid stackarn. Men idag skulle jag ju skjutsa honom och hans tränarkompis till tennisen. När jag kom hem från jobb fick jag hänga upp en maskin med tvätt som stått sen imorse, sen bar det av direkt till tennisen. Jag stannade kvar och väntade idag, men jag satt i caféet hela tiden. Skönt att vila sig lite. När vi väl var hemma igen, var det dags att köra dottern till hennes träning i ishallen, där stannade jag dock inte kvar, dels hade jag ärenden att uträtta och sen så vill hon ändå inte ha någon av oss närstående där och tittar eftersom hon inte tycker att hon kan fokusera på sin träning då. Ja, ja, suck!! Har ju ändå sett henne sen hon var åtta år. Lilla gumman, vad stor hon blivit.
Nåväl, efter att släppt av dottern körde jag sen vidare till affären och inhandlade det sista till middagen samt lite nya värmeljus och stearinljus. Utanför kassorna stod `Telenor` killarna och anföll i vanlig ordning. Höll nästan på att gå på ett nytt abonnemang där man fick den senaste Iphone 5 telefonen. Men jag sansade mig och ringde maken och frågade vad han tyckte. Ja, han tyckte ju förstås nej. Mycket lurendrejeri med de där. Det är oftast bara över tre månader det är guld och gröna skogar i deras prisekladering för sen skjuter tydligen priserna i höjden. Man ska passa sig och kolla upp sånt noga. Jag har inte varit med och tecknat vårt familjeabonnemang här hemma och känner därför att jag inte har jättekoll på priserna och sånt. Så därför låter jag maken fortsätta sköta den biten. Inget saknar ändå.
När jag äntligen kom hem sen, började jag direkt med matlagningen. Det blev fiskgryta på torsk samt ris till det. Blev faktiskt jättegott.

Recept 4st

400 g torsk ( Lax och torsk gifter sig fint )
500g krossade tomater
1 gul paprika
1 röd paprika
1 gul lök
Några kärnfria gröna oliver med sardeller
2 vitlöksklyftorn
2,5 dl matlagningsgrädde
2 msk Dijonsenap
2 msk tomatpuré
1 krm Cajunpeppar
2 msk socker
Örtkryddor
Salt
Peppar

Hacka lök och paprika och stek det så att det börjar få färg, häll sedan på krossade tomater, grädden och ja allting utom fisken. Låt såsen puttra i ca fem minuter. Därefter tärna fisken i stora tärningar och lägg i såsen. Stäng plattan och sätt på ett lock på grytan. Låt grytan stå så i en tio minuter.

Bon apetit!

Kram // Ann

Nöjd eller missnöjd

Godmorgon, startar morgonen med en liten notis kring varför man nöjer sig med sin situation. Alla har vi väl någon gång upplevt tristess, slentrian och att det känns som om man kör i samma hjulspår hela tiden. Ibland beror det på situationen som sådan och man kanske vet att en förändring är att vänta inom kort. Men ibland kan det också bero på att man fastnat i ett mönster som man faktiskt behöver hjälp eller en knuff för att komma ur och ta sig vidare. Alla människor vill dock inte komma vidare, vad beror det på? Om man märker att en person ofta talar i negativa termer om sitt liv och sitt jobb, förstår man ju direkt att här är någon som inte har det så bra.
Varför gör personen inte något åt det då? Det kan faktiskt bero på många saker som att man kanske har varit så länge i sin situation att den i sig blir en trygghet även om man inte trivs. Vi är ju vanemänniskor, vi skapar en rutin och följer sen detta mönster så långt det går eftersom vi vill uppnå trygghet. Vi vill känna oss trygga, då mår vi bra. Återkommande situationer får oss att känna oss trygga, vi ser samma människor, samma saker, samma arbetsuppgifter. Det är också detta som kan få oss att utveckla tristessen. Måste vi¨då göra en helomvändning som att byta jobb, flytta, skilja sig etc? Riktigt så drastisk behöver man ju inte vara. Låt oss säga att du är i ett förhållande som är bra, du har ett fungerande jobb men är så less på arbetsuppgifterna att när du slutar för dagen vill du bara hem och lägga dig på soffan och inte göra mer den dagen. Vad man kan göra här är att kanske att titta över sina arbetsuppgifter tillsammans med sin chef. Finns det något man kan ändra på? Sen kanske man skulle titta på vad man har för fritidsaktivitet och se till att införa en sådan om man inte redan har någon, annars är det kanske dags att byta aktivitet. Sätt dig ner och gör en lista på vad du kan tänka dig för aktivitet, vad tycker du är roligt?  Vill du börja i någon kör? Spela något instrument? Släktforska? Läsa något språk? Att röra på sig en liten stund är också jättebra, gå en snabb promenad direkt efter jobb på trettio minuter eller jogga om du föredrar det. Gillar du gruppövningar finns många motionscentra som har något för alla. Behöver du hjälp med stresshantering så finns det en uppsjö med Yogainstruktörer som håller olika former av övningar.
En människa som hamnat i tristess behöver kanske få lite uppmuntran och tips för att kunna "öppna" ögonen och se livet från den ljusa sidan.

Igår på föreläsningen lärde vi ju oss att det tar 21 dagar att få en förändring att bli någorlunda rutiniserad. Så våga förändra, det behöver inte vara något jättegrej, börja med något litet, en liten förändring i livet och försök härda ut dina tre veckor. Bara den lilla förändringen kan göra att dina dagar kan komma att kännas helt annorlunda.
Vad ska jag själv förända då? Imorse började jag dagen med att säga till min spegelbild "Åh vad jag älskar mig"!! Att tycka bättre om sig själv kan också förändra en del.

Hoppas ni alla får en riktig toppendag i sköna torsdagen anda

Kramisar // Ann

Kropp och knopp

Eller knopp och kropp! Idag har jag varit på en mycket givande föreläsningsdag om "hälsa" för oss undersköterskor. Den hölls på mitt eget sjukhus i aulan.
Vi fick lyssna på Yogainstruktören; Louise Malmros Manfrinato, skolsjukgymnasten; Marlene Olsen Öbrink, Tv-kocken; Jan Boris Möller, Hälsogurun; Blossom Tainton och vår rallytjej; Tina Thörner.

Allihop var jätteduktiga på att föreläsa, det var underhållande, intressant och lärorikt. Många goa skratt fick vi med.
En tankeställare och en blänkare till hur vi förhåller oss till oss själva, hur vi lever våra liv etc.
Hur man kan göra om man vill förändra en vana, att inte ge upp och att lära sig att lura hjärnan genom att tänka framgångsrikt. Många undrade och tyckte det kändes konstigt att tänka att man är ex i toppform innan man har blivit det. Men det är just det som är grejen. Lurar du hjärnan att tro att du är det, så börjar du automatiskt att sträva efter det. Om du också tänker att du älskar dig själv och att du är den snyggaste som finns. Då skapar du ett positivt tänk i hjärnan och kroppen börjar utsöndra måbra hormoner och du känner dig automatiskt gladare och mer sporrad att kanske göra något eller komma igång med något som tidigare känts jobbigt. Jag fick lära mig idag att hjärnan kan inte skilja på verklighet eller fantasi, du kan lura hjärnan med vilka tankar som helst. Det tycke jag lät jättebra och ska genast börja praktisera det och se vad det kan leda till. Spännande.

Kropp och knopp samarbetar nämligen!

Kram // Ann

Hemkommen efter ett kvällspass. En normal kväll, nästan i alla fall. Min kvällskompis fick gå hem vid halv fyra tiden eftersom hon erbjudit sig att jobba nattpasset. Det saknades folk inatt. Sjukdom!
Blev lite merjobb för mig under 1½ h och eftersom jag dessutom fick sen middag, var jag otroligt hungrig den sista halvtimmen. Ingen mat med mig denna gången utan fick skynda ner till pressbyrån och handla något snabbt. Vi har nämligen bara en halvtimmes rast. Så att gå till matsalen och äta existerar inte hos oss och det har det inte gjort sen jag började jobba där 1996.
Vi försöker att i möjligaste mån ha med oss mat hemifrån som bara är att värma i micron. Eller om man har med kall mat, det går ju ännu fortare att veva in. Nu blir vi något mindre bemannade också eftersom vi ska spara 39 miljoner och har blivit tvungna att säga upp lite personal. Blir då någon sjuk så är vi väldigt sårbara. Bemanningen som bytte namn till Jobkom, den lades ju ner i Lund för flera år sen och därför kan man inte ringa in extra personal längre om någon blir sjuk. Det är väldigt synd. Det fungerade ju så bra innan. Det är synd att sjukvården blivit så rumphuggen i Lund / Malmö och ja på flera andra ställen med i landet tydligen. Jag undrar vad politikerna sysslar med egentligen och hur de tänker när de planerar? Alla dessa besparingar, de bara ökar och har ökat ännu mer sen man gjorde fusionen Lund / Malmö. Region Skånes politiker sitter dessutom i dyra lokaler ute i Malmös Västra hamnen!!!
Men till helgen blir det demonstration mot nerskärningarna i vården. Detta sker i Malmö på söndag!

Snart dags att nanna kudden, somnade så sent igår kväll eftersom jag vaknade till varje gång jag skulle somna och upplevde det som om jag slutade andas. Det är skitjobbig, tror det är magen som är orolig när jag känner det så. Drack lite mjölk och satt uppe i soffan en stund, sen kunde jag lägga mig och somna gott.

Vi hörs snart gott folk, sov så gott!

Kram // Ann

Just another day

Måndag, ny vecka, nya möjligheter så bara att hugga in och greppa taget!
Vädret bjuder på grå himmel, regn men vindstilla och underbara höstfärger!
Den rådande väderleken befinner sig i Lund. Man kan gott ta en promenad ut en stund.
Det friskar upp humör och sinne. kläder efter vädret, insup den höga friska luften och alla höstdofter.
plocka med dig vackra löv och annat höstfint under färden och försök uppskatta denna mysiga årstid!
Lägg dina höstalster du plockat på någo ställe du vill pryda ..

Måste gå nu. Jobbet kallar

Kram // Ann