Strålande dagar

Vilket vinterväder vi haft nu i flera dagar, sol från klar himmel och gnistrande kallt. Snö som fått ligga kvar.
Härligt med andra ord. Vintern går mycke lättare att stå ut med när vi får lite ljus över tillvaron.

Min käre pappa har gått och fyllt 65 år minsann, i tisdags den 22 januari. I kväll är vi hembjudna till mina föräldrar för att fira pappsen. Vad vi ska köpa avslöjar jag inte här, finns många ögon....

EM i konståkning håller på för för fullt och våra kära svenskar har presterat redan på sina kortprogram, tjejerna ligger femma och sexa just nu och killen åtta. Finalen avgörs idag. Spännande värre, vi har faktiskt inte haft någon från Sverige som kommit bättre än nia totalt på VM eller någon annan internationell större tävling. Så detta är jättespännande och ett stort kliv framåt för konståkningen som sport.
Vet att tennisen också håller på och jag är hemskt ledsen att jag har dåligt koll på hur det gått där i semifinalen mellan Federer och vem mer det var. Ska kolla upp det sen.

Önskar alla läsare en fin och trevlig lördag, hoppas ni passat på att vara utomhus en stund och inhämta lite nytt friskt syre och fått rörelse i kroppen. Då mår man gott och känner att man kan unna sig en riktigt god lördagmiddag kanske med något gott vin till.

Kram // Ann                                            

Once up on a time

Efter en trevlig arbetsdag visade det sig att jag åter igen fick skjutsa både sonen och dottern till deras träningar eftersom sonens träningskompis blivit sjuk och han då inte kunde få skjuts av dem som det var tänkt. Ibland känns det som man har privat taxirörelse. Måste försöka få in en rutin igen där barnen tar sig själv till sina träningar, med buss eller cykel. För tillfället väger buss tyngre med tanke på snön.

Nu är det ljust igen när de ska ta sig till träningen, när den slutar har det däremot hunnit mörkna, men då får de bli hämtade. 

Middagen bestod av färdiggrillade kycklingklubbor, ris, morötter, bröd och kall sås. Snabbt att fixa till och helt okej. Därefter har maken och dottern suttit och pluggat kemi inför ett prov som dottern ska ha imorgon. Hoppas det går bra.

Sitter och tittar på finalen i konståknings paråkningen EM, tyvärr har vi ju ingen från Sverige på den nivån, inte i isdans heller. Men det finns några som tävlat i SM. 

Kram

Ann                    

Ta djupa andetag

Det behövs ibland. När man står inför en situation där man av någon anledning blir väldigt känsloladdad, glömmer man oftast bort att andas normalt. Man börjar andas fortare och mer ytligt samtidigt som man blir spänd i musklerna. Detta är ett tillstånd som kroppen anammar då den gör sig redo att fly. Men i en stressad eller obehaglig situation är det kanske inte det man behöver göra just då, detta vet ju inte kroppen om utan den handlar som den alltid gjort i alla årtusenden. Man får i samband med detta också ett oerhört adrenalin pådrag som gör att man kan känna sig torr i munnen, frusen och ha hjärtklappning.
För att lugna ner sin kropp och sig själv kan man då andas på ett sätt som lugnar ner alltihop.
Man tar djupa andetag, andas in genom näsan och låt luften gå ner i magen och inte stanna i bröstkorgen, se till att det är magen du andas med. När du andats in ett långt andetag, håll andan några sekunder och låt utandningen ske via munnen, andas ut långsamt. Upprepa nu denna procedur tio gånger. Försök andas i lagom långsam takt där både inandningen och utandningen tar ungefär lika lång tid.

Man kan tänka sig sin andning som en form av kretslopp, den luften du andas in är frisk och ny och går i en egen bana in i din kropp och ner i magen, utandning som är gammal luft fortsätter sen ut genom en annan bana och slutligen ut via munnen. När man gör denna andningsövning är det bra om man fokuserar sig helt på andningsmönstret och slår undan alla andra tankar. Tänk och känn din andning och visualisera kretsloppet med den nya / gamla luften som cirkulerar genom din kropp.
Den här övningen är enkel när du väl lärt dig bukandas, det kan krävas lite övning till det, vissa klarar det jättelätt och för andra är det svårare, men alla kan lära sig. Det är bara att prova och att träna.
Övningen kan man sen tillämpa när som helst och faktiskt även var som helst. Så fort man känner minsta lilla känsla av stress eller oro komma över sig, gör man sin andningsövning. Jag lovar att det hjälper.

Jag skriver gärna mer om detta om någon undrar.

Kram och lycka till // Ann                                          

                                                                           

Wow love monday´s

Det kan man ju lugnt påstå att jag faktiskt gör!
Jag har nämligen fått loss egentid denna veckodag, inte fy skam.
Sen vad denna tid ska läggas på, det har jag inte riktigt bestämt än, men tiden är ung och vädret är ännu kallt, så jag gör som vädret, hållet huvudet kallt ett tag och suger på karamellen en stund till.

Idag har jag invigt min lediga tid med att blogga, sova länge då jag faktiskt även har en ledig dag från jobb. Barnen har hunnit hem från skolan och vänt, båda är hos kompisar just nu. Härligt, det unnar jag dem denna dag, båda har dessutom lovat mig att plugga lite läxa med sin kompis med. Oavsett hur det blir med det, ska de plugga sin läxa hemma med för det har vi redan bestämt.
Om en stund ska jag skriva ner inköpslistan för denna veckan samt middagen ikväll. Hmm, vad ska vi ha till middag ikväll då? Det har jag inte den blekaste aning om just nu, får fundera på det en stund till.

Jag försöker peppa mig själv till att komma igång och börja med något. Vet inte varför jag just nu har en långdate med slöfocken eller latmasken? Jag gillar dem egentligen inte, men kan ändå inte låta bli dem, de är otroligt beroendeframkallande. Måste slita mig loss och tvinga mig att inte dejta dem för ofta, faller alltför lätt in i beroende mönstret igen. De är ju så charmiga, eller hur?

En endaste liten knuff och jag faller över kanten, eller inte. Kanske behöver jag en livlina att knyta fast runt midjan som sen någon stark och tålmodig orkar fira upp mig i eller ner? Vilket håll ska jag???
Hjääälp!!!! Jäklar vad svårt det är när man inte vet vilket håll man ska, jag vet ju ingenting, bara flyter med tidvattnet känns det som och är liknöjd. Jag gillar metaforer som ni kanske märkt. Kryddar lite med dem, mer variation då tycker jag. Ibland tänker jag att jag är nöjd med livet som det är, men sen rätt vad det är så läser eller hör man något från någon man känner eller känner till som uträttat något, rest till något, läst till något eller gjort något annat än den brukar och då kan jag känna; men jag då? Vad gör jag? Jag har ju inte gjort så mycket egentligen, kanske borde jag också göra något mer, något annat eller bryta min vardag med något som utvecklar mig och får mig att växa som människa och kvinna.
Då kan jag få mindervärdeskomlex, som att jag är ju inte ens högskoleutbildad, jag har ju inte ens ett jobb som jag kan avancera mer i eller klättra uppåt inom utan att behöva söka in och plugga till det. Jamen jag är ju bara lilla "jag" och vad har "lilla jag" för rätt att tycka och säga det jag gör inför en samling människor som är mer värda än lilla jag är?
Amen för helsike, vakna!!!! MER VÄRD, vem kan vara mer värd än någon annan egentligen? Vem får vara mer värd? Ska det göras sån skillnad på folk och folk? Som människor är vi alla lika värda, men våra yrkesroller eller dylikt delar tyvärr in oss i olika fack eftersom vi inom våra gebit är olika värda beroende på vad vi sysslar med. En elitidrottare är mer värd än en allmänläkare? Eller?

Funderingar hit och dit, tankarna far fram och tillbaka. Var tid har sitt säger man och det är faktiskt rätt. Jag har i många år varit först och främst mamma och yrkesarbetande, har inte orkat så mycket annat. Men barnen blir större och som mamma behövs jag på ett annat sätt nu än tidigare, jag får också mer tid till mig själv, där kommer mina tankar ifrån tror jag, för nu vet jag att min tid kommer och att jag kan börja odla mina egna intressen och hobbys igen, det har liksom inte känts riktigt lönt tidigare. Men det börjar det göra nu. Hej välden!! Här är jag, en tjej på snart fyrtiofem år som vill få mer sociala kontakter igen, komma iväg på aktiviteter och utveckla mig själv inom det jag är bra på. Ahh, låter det klyschigt? Nästan som till en kontaktannons, men gud så skönt att få säga det här. Jag är någon, jag är faktiskt mig själv!!!

Önskar er alla en skön måndagkväll, hoppas ni vet vad ni ska ha till middag,
jag kommer nog på något, annars skriv gärna och ge förslag!

Kramisar // Ann