Det kan man ju lugnt påstå att jag faktiskt gör!
Jag har nämligen fått loss egentid denna veckodag, inte fy skam.
Sen vad denna tid ska läggas på, det har jag inte riktigt bestämt än, men tiden är ung och vädret är ännu kallt, så jag gör som vädret, hållet huvudet kallt ett tag och suger på karamellen en stund till.
Idag har jag invigt min lediga tid med att blogga, sova länge då jag faktiskt även har en ledig dag från jobb. Barnen har hunnit hem från skolan och vänt, båda är hos kompisar just nu. Härligt, det unnar jag dem denna dag, båda har dessutom lovat mig att plugga lite läxa med sin kompis med. Oavsett hur det blir med det, ska de plugga sin läxa hemma med för det har vi redan bestämt.
Om en stund ska jag skriva ner inköpslistan för denna veckan samt middagen ikväll. Hmm, vad ska vi ha till middag ikväll då? Det har jag inte den blekaste aning om just nu, får fundera på det en stund till.
Jag försöker peppa mig själv till att komma igång och börja med något. Vet inte varför jag just nu har en långdate med slöfocken eller latmasken? Jag gillar dem egentligen inte, men kan ändå inte låta bli dem, de är otroligt beroendeframkallande. Måste slita mig loss och tvinga mig att inte dejta dem för ofta, faller alltför lätt in i beroende mönstret igen. De är ju så charmiga, eller hur?
En endaste liten knuff och jag faller över kanten, eller inte. Kanske behöver jag en livlina att knyta fast runt midjan som sen någon stark och tålmodig orkar fira upp mig i eller ner? Vilket håll ska jag???
Hjääälp!!!! Jäklar vad svårt det är när man inte vet vilket håll man ska, jag vet ju ingenting, bara flyter med tidvattnet känns det som och är liknöjd. Jag gillar metaforer som ni kanske märkt. Kryddar lite med dem, mer variation då tycker jag. Ibland tänker jag att jag är nöjd med livet som det är, men sen rätt vad det är så läser eller hör man något från någon man känner eller känner till som uträttat något, rest till något, läst till något eller gjort något annat än den brukar och då kan jag känna; men jag då? Vad gör jag? Jag har ju inte gjort så mycket egentligen, kanske borde jag också göra något mer, något annat eller bryta min vardag med något som utvecklar mig och får mig att växa som människa och kvinna.
Då kan jag få mindervärdeskomlex, som att jag är ju inte ens högskoleutbildad, jag har ju inte ens ett jobb som jag kan avancera mer i eller klättra uppåt inom utan att behöva söka in och plugga till det. Jamen jag är ju bara lilla "jag" och vad har "lilla jag" för rätt att tycka och säga det jag gör inför en samling människor som är mer värda än lilla jag är?
Amen för helsike, vakna!!!! MER VÄRD, vem kan vara mer värd än någon annan egentligen? Vem får vara mer värd? Ska det göras sån skillnad på folk och folk? Som människor är vi alla lika värda, men våra yrkesroller eller dylikt delar tyvärr in oss i olika fack eftersom vi inom våra gebit är olika värda beroende på vad vi sysslar med. En elitidrottare är mer värd än en allmänläkare? Eller?
Funderingar hit och dit, tankarna far fram och tillbaka. Var tid har sitt säger man och det är faktiskt rätt. Jag har i många år varit först och främst mamma och yrkesarbetande, har inte orkat så mycket annat. Men barnen blir större och som mamma behövs jag på ett annat sätt nu än tidigare, jag får också mer tid till mig själv, där kommer mina tankar ifrån tror jag, för nu vet jag att min tid kommer och att jag kan börja odla mina egna intressen och hobbys igen, det har liksom inte känts riktigt lönt tidigare. Men det börjar det göra nu. Hej välden!! Här är jag, en tjej på snart fyrtiofem år som vill få mer sociala kontakter igen, komma iväg på aktiviteter och utveckla mig själv inom det jag är bra på. Ahh, låter det klyschigt? Nästan som till en kontaktannons, men gud så skönt att få säga det här. Jag är någon, jag är faktiskt mig själv!!!
Önskar er alla en skön måndagkväll, hoppas ni vet vad ni ska ha till middag,
jag kommer nog på något, annars skriv gärna och ge förslag!
Kramisar // Ann
Jag har nämligen fått loss egentid denna veckodag, inte fy skam.
Sen vad denna tid ska läggas på, det har jag inte riktigt bestämt än, men tiden är ung och vädret är ännu kallt, så jag gör som vädret, hållet huvudet kallt ett tag och suger på karamellen en stund till.
Idag har jag invigt min lediga tid med att blogga, sova länge då jag faktiskt även har en ledig dag från jobb. Barnen har hunnit hem från skolan och vänt, båda är hos kompisar just nu. Härligt, det unnar jag dem denna dag, båda har dessutom lovat mig att plugga lite läxa med sin kompis med. Oavsett hur det blir med det, ska de plugga sin läxa hemma med för det har vi redan bestämt.
Om en stund ska jag skriva ner inköpslistan för denna veckan samt middagen ikväll. Hmm, vad ska vi ha till middag ikväll då? Det har jag inte den blekaste aning om just nu, får fundera på det en stund till.
Jag försöker peppa mig själv till att komma igång och börja med något. Vet inte varför jag just nu har en långdate med slöfocken eller latmasken? Jag gillar dem egentligen inte, men kan ändå inte låta bli dem, de är otroligt beroendeframkallande. Måste slita mig loss och tvinga mig att inte dejta dem för ofta, faller alltför lätt in i beroende mönstret igen. De är ju så charmiga, eller hur?
En endaste liten knuff och jag faller över kanten, eller inte. Kanske behöver jag en livlina att knyta fast runt midjan som sen någon stark och tålmodig orkar fira upp mig i eller ner? Vilket håll ska jag???
Hjääälp!!!! Jäklar vad svårt det är när man inte vet vilket håll man ska, jag vet ju ingenting, bara flyter med tidvattnet känns det som och är liknöjd. Jag gillar metaforer som ni kanske märkt. Kryddar lite med dem, mer variation då tycker jag. Ibland tänker jag att jag är nöjd med livet som det är, men sen rätt vad det är så läser eller hör man något från någon man känner eller känner till som uträttat något, rest till något, läst till något eller gjort något annat än den brukar och då kan jag känna; men jag då? Vad gör jag? Jag har ju inte gjort så mycket egentligen, kanske borde jag också göra något mer, något annat eller bryta min vardag med något som utvecklar mig och får mig att växa som människa och kvinna.
Då kan jag få mindervärdeskomlex, som att jag är ju inte ens högskoleutbildad, jag har ju inte ens ett jobb som jag kan avancera mer i eller klättra uppåt inom utan att behöva söka in och plugga till det. Jamen jag är ju bara lilla "jag" och vad har "lilla jag" för rätt att tycka och säga det jag gör inför en samling människor som är mer värda än lilla jag är?
Amen för helsike, vakna!!!! MER VÄRD, vem kan vara mer värd än någon annan egentligen? Vem får vara mer värd? Ska det göras sån skillnad på folk och folk? Som människor är vi alla lika värda, men våra yrkesroller eller dylikt delar tyvärr in oss i olika fack eftersom vi inom våra gebit är olika värda beroende på vad vi sysslar med. En elitidrottare är mer värd än en allmänläkare? Eller?
Funderingar hit och dit, tankarna far fram och tillbaka. Var tid har sitt säger man och det är faktiskt rätt. Jag har i många år varit först och främst mamma och yrkesarbetande, har inte orkat så mycket annat. Men barnen blir större och som mamma behövs jag på ett annat sätt nu än tidigare, jag får också mer tid till mig själv, där kommer mina tankar ifrån tror jag, för nu vet jag att min tid kommer och att jag kan börja odla mina egna intressen och hobbys igen, det har liksom inte känts riktigt lönt tidigare. Men det börjar det göra nu. Hej välden!! Här är jag, en tjej på snart fyrtiofem år som vill få mer sociala kontakter igen, komma iväg på aktiviteter och utveckla mig själv inom det jag är bra på. Ahh, låter det klyschigt? Nästan som till en kontaktannons, men gud så skönt att få säga det här. Jag är någon, jag är faktiskt mig själv!!!
Önskar er alla en skön måndagkväll, hoppas ni vet vad ni ska ha till middag,
jag kommer nog på något, annars skriv gärna och ge förslag!
Kramisar // Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar