Om jag kunde flyga.....

Har velat ha den här rubriken så länge, men har tyvärr inget nyttigt att hänga upp den på, ;-)
mer än att det måste vara en otrolig frihetskänsla i att sväva omkring där uppe i luften, titta neråt på allt pyttesmått och förundras över hur annorlunda allting ter sig i ett helikopterperspektiv. För det gör det.
Vi borde oftare försöka ta det avståndet och urskilja saker och händelser ur detta perspektiv för att lättare kunna förstå vad det är som händer, när eller om vi hamnar i en situation som vi inte riktigt kan lösa.

Igår när vi var på sonens skola, fick vi veta att de tydligen inte haft något skyddsombud på ett tag. En av lärarna berättade nämligen att under hela vintern har det varit problem i en hel skolbyggnad där temperaturen varit extremt låg och elementen inte verkat fungera som de ska. Läraren berättade att han nyligen blivit skyddsombud och att när temperaturen tillslut understeg elva grader så bestämde han att de måste stänga hela byggnaden och ha dit någon som tittade på hela värmesystemet.
Hela hösten och vintern har mina barn ( som går i just den byggnaden ) klagat på att de frusit och fått sitta med jackorna på i klassrummet vissa dagar. Men herregud, så får det ju inte vara, detta har ju pågått under en lång tid. Har till och med för mig att dottern klagade förra vintern också. Men jag trodde hon överdrev. Vi fick ju aldrig veta något av någon annan. Nu ska det tydligen vara åtgärdat inför nästa säsong.

Vi fick också veta att det förekommer mycket vandalisering på skolområdet under helgerna, en bro över en damm eldades upp förra helgen, tråkigt, rubricerades dessutom som mordbrand!!! Mycket klotter som skrivs på skolbyggnaderna, bland annat direkta förolämpningar, kränkningar och även hot förekommer. Kostsamt att sanera varje måndag. Vi fick också veta att det förekommer otroligt mycket kränkningar eleverna emellan. Visste vi inte om, vår son och dotter verkar inte umgås med den klicken som håller på med sånt. I alla fall tråkigt att höra allt det negativa. Vi föräldrar pratade om att vi måste dra igång nattvandrande föräldrar igen, vi vuxna behövs ute och att vi syns för att förhoppningsvis minska ner på skadegörelsen. Sen måste jag också klaga lite på all denna förvuxna grönska runt skolan, finns ju inte en chans att någon som går förbi kan se igenom allt det gröna. Nej det måste kommunen se till att kapa ner.
Ett förslag som också kom upp igår, var att fler kvällskurser för vuxna kan väl passa på att nyttja / hyra skolans lokaler för sina aktiviteter. Blir ju automatiskt folk på skolområdet som nog kan hålla gängen
 borta som vandaliserar.

Jobbat tidig morgon och  drog sen direkt på ännu ett step pass. Är jag galen som går två dagar på rad? Dessutom gick jag ju i måndags också!! Har ju inte varit så aktiv nu på några veckor, förkyld, ont i en axel, vet inte om det var någon muskelinflammation, men nu känner jag ju mig alert och fit for fight igen. Så vill ju bara känna att jag inte tappar det jag tränat upp. Känts bra om än lite sämre kondition och blivit fortare trött, orkade inte heller lika mycket i styrkeövningarna, men det kommer tillbaka. Är glad att jag fick in tre träningspass denna veckan. Hinner inte imorgon, söndagen ska jag skjutsa dottern till Kockums fritid där hon tränar nu fram till juni. Så blir att sitta i Västra hamnen igen eller gå på Ica Maxi som ligger intill ;-) . Känner till det ganska väl eftersom de tränade där för två år sen samma tidsperiod. Tisdagar mellan 19-20 och söndagar 15-16 kommer jag att sitta där om någon känner för att hålla mig sällskap ;-)

Ska upp tidigt imorgon för att gå på fackets dag, ska bli trevligt, ser framemot att träffa några personer som jag ser upp till och hoppas få prata en del och lära känna lite bättre.

Önskar alla en trevlig fredagkväll <3

Adjö lilla Molly ...

Molly till vänster och Lilly <3

Åhhh, just när jag skriver dessa rader, avlider min dotters kanin Molly. Så sorgligt :-(

I förmiddags hittade jag henne liggandes ute i hägnet på sidan, hon kunde inte hålla balansen utan trillade omkull, hon gnydde lite och hade knorrläten för sig.  Jag blev först lite shockad såklart och visste först inte riktigt hur jag skulle göra. Kaninen var ju sju år gammal och då känns det inte som att man vänder sig till en veterinär med sjukdomar eller åkommor precis. Visste heller inte vad som hänt henne, det vet vi fortfarande inte, men vi misstänker att hon på något vis kanske har fastnat med huvudet i kompostgallret och att det just där varit en metallpinne som stuckit ut. Hon hade ett ganska djupt sticksår intill ögat nämligen, som det sen visade sig också blödde ganska kraftigt ett tag. 

Jaa, vad gör man? Min dotter kom hem på skollunchen med några tjejkompisar, de undersökte kaninen och visste inte heller om vi skulle åka in till veterinären eller hur vi skulle göra. Ringde först maken, sen svärmor och rådfrågade. Det verkade inte heller som om kaninen hade ont eller led. Men sånt är ju så svårt att bedöma ibland. Så jag åkte trots allt upp till min frisör och fick gjort vid håret, ringde sen hem till dottern igen och bestämde att vi skulle avvakta med veterinären. Sen dess har vi varit i valet och kvalet länge, ska vi eller inte? Men vi beslöt oss tillslut för att vänta in kvällen. 

Alldeles nu när jag skulle börja skriva här, kom det ljud från kaninen och vi gick genast fram till henne, det började rycka i hela kroppen och jag insåg genast att detta var dödskramperna. Hon avled lugnt och stilla med mig och min make vid sin sida. Tyvärr är dottern på träning och inte hemma förrän om tre kvart tidigast. Hon fick  lilla Molly när hon var 8½ år gammal och gick i andra klass. Hon valde henne för att hon var minst och sötast i kullen. En tuff kanindam skulle det visa sig. Hon fick bo sina två första år på Gunnesbo 4H gård. Dottern som älskar djur tyckte det var perfekt eftersom hon då också kunde vara med och pyssla med hästarna och de andra djuren. Det var bara stackars jag som åkte på helgmatning med baggelamm som hoppade upp på ryggen och getter som rymde.......hrmmm   ;-I

En rolig tid ändå. Molly har gett dottern så mycket, vi tackar för hennes tid hos oss och beklagar samtidigt det tråkiga trauma hon utsatts för idag som tog hennes liv. Hon fick trots allt ett ganska långt kaninliv tror jag, lycklig i en stor utebur med hägn, haft gott sällskap av kaninkompisen Lilly som ägs av sonen. Blir ensamt för henne nu stackarn. 

Nu stundar strax ett nattpass för mig. Vilat en timme nu efter maten, hoppas på att kunna hålla mig någorlunda alert. Just skrivit på mitt nya anställningsbevis som ändrats från dagtjänstgöring till blandad dag / natt. Så får vi se tiden an hur detta kommer att fungera för mig. 

Kram <3

Hur mår du egentligen.......hur råder du bot?

Hur ska vi göra för att må bra i livet, vara tillfreds med oss själva och rent allmänt?
Det här är ju i högsta grad individuellt skulle jag vilja säga. Det som lyckliggör den ene kanske missgynnar den andre. Vi har också olika tolerans nivå beroende på vad vi har med oss i ryggsäcken. Erfarenheter, upplevelser och bakgrund, styr hur vi uppfattar och känner av olika situationer.

Man måste som individ försöka att själv känna av det som passar en bäst. Vad för situation gör mig stressad? Vad mår jag dåligt av? Varför känner jag såhär nu? Hur kan jag undvika att må eller känna såhär?

Om man utsätter sig för samma situationer gång på gång där man känner ett starkt obehag, skulle jag nog vilja påstå att det är dags att göra något åt situationen. Gör upp med dig själv, är det värt att må såhär varje gång? Kan jag vänja mig? Blir det bättre senare? Om det inte blir bättre eller man inte kan vänja sig så får man nog vara beredd på att bryta helt för att kunna må bra. Stress frisätter en massa ämnen i kroppen som lagras. Jag tror inte att det är bra om det lagras alltför mycket, det kan få konsekvenser till utbrändhet. Att bränna ut sig kan bli farligt, mycket värre en vi trott förut. Det finns forskning som talar för att viss form av utbrändhet aldrig kan läka helt. Viss del av ett centrum i våra hjärnor kan bli obotligt skadade.
Ingenting kan vara värt så mycket att man ska stressa sönder sig fullständigt. Man vet att inneboende stress kan man råda viss bot på med motion och träning, då får du ut stressen ur kroppen och rensar upp där det lagrats.

Fundera på vad som får dig att må riktigt bra, vad för situation befinner du dig i då? Försök bena upp och skriv ner allt som just du finner nöje, glädje och välbefinnande i. Hitta ett mål i ditt liv som du vill sträva mot, vill du utveckla dig? Hur vill du utvecklas? Hitta ett område inom detta som kan intressera dig och som fyller en funktion i ditt liv och framåtsträvande. Vi har alla mål, ibland glöms de bort när man befinner sig i en annan fas i livet. Ofta är det livet som förälder som uppslukar en fullständigt. Man går så upp i sina barn och deras utveckling, hobbies, skolan, man går så upp i att utveckla sitt hem, bygga om, köpa nytt, resor med familjen. Man tenderar att glömma bort sig själv i denna perioden. Vanligast bland oss kvinnor att det blir så.

När barnen blivit äldre hamnar man oftast i en ny fas i livet, tankar på livet och om sig själv kommer ibland som ett slag, man blir fundersam, handlingsförlamad och oroad över sig själv. Man kanske tänker, "herregud, jag är ju inte bara en mamma, jag är ju jag och vill saker med mitt liv, men vad är det jag vill just nu egentligen?"  I mitt fall blev det i de tankebanorna jag tänkte. Jag visste inte längre vad jag var intresserad av för eget bruk, om jag var intresserad? Jag hamnade faktiskt lite i en depression och tyckte inte att någonting lät intressant eller roligt, kände mig fullständigt apatisk under en lång period. Kunde inte ta till mig saker, inte människor heller, ville inte umgås eller ha nya vänner, allting kändes bara jobbigt och jag ville bara vara ifred, ensam!

Nu är jag i en helt annan fas, jag har kommit över kullen och ner på andra sidan, tror att motionen jag började med efter jul bidrog en hel del till detta. Livet känns spännande och härligt. Jag håller på att knyta nya kontakter, fått några nya vänner som jag ser framemot att lära känna bättre. Jag känner mig glad och förväntansfull. Jag har också hittat ett område jag vill utveckla mig inom.

Att råda någon annan till något som man kanske kan må bra av kan vara väldigt svårt. Men att röra på sig regelbundet är A och O, jätteviktigt anser jag. Man rensar ut gifter i kroppen, får igång blodcirkulationen ordentligt, matvanorna blir regelbundnare och man äter automatiskt lite sundare, blir inte lika sugen på onyttigt när man kommit igång med motion och träning. Sen att hitta något meningsfullt att syssla med är minst lika viktigt.

Sätt er ner och fundera eller ännu bättre, ut och gå en riktigt rask promenad i naturen, det får igång tankar och blodcirkulation!! Gå inte och må dåligt i onödan, gör något åt det i god tid.

Önskar er alla en riktigt skön söndag,        

 Carpe Diem <3