Har nu efter lång tid kunnat erkänna för mig själv att jag trots allt känner stort behov av bekräftelse, vill så gärna få något tillbaka, önskar jag kunnat väcka hens intresse mer. Försöker bara lura mig själv, vilket nu resulterar i sorg och besvikelse.
Om nu det inte är menat att det ska hända något mer mellan oss,,, varför är jag då fortfarande så låst i mina känslor?
Måste lägga mer fokus på nuet, mina barn och familj, tiden flyger iväg fort och den tid som nu förflutit har förstås varit underbar och fylld med fantastiska möten mm,,samtidigt har stor del av tiden ägnats åt önskningar, dagdrömmeri, spekulationer, har dessutom hängt mycket på vissa sajter lite väl mycket. Har vissa perioder varit aningen för mycket uppfylld av tankar/känslor som förhindrat mig från att kunna uppleva och njuta av stunder fullt ut vissa dagar.
Jag förstår att det är osunt i längden, att jag missar mycket i livet och att mönstret måste brytas. Tar tid att ställa om och jag ska försöka så gott jag kan.
Skapa distans till det som påverkar mig negativt försöka backa undan och hålla mig på det avståndet en tid framöver. Tror det kan få mig att må bättre. Ingenting av det jag försökt el gjort har ju skapat den förändring jag önskat. Måste därför inse att det är dags att släppa taget. Det som ska ske kommer att göra det om det är menat. Och med den vissheten känns det lite bättre.
Med det i minnet ska jag nu försöka leva denna dag på bästa sätt och njuta i stunden ❤
