Godmorgon, startar morgonen med en liten notis kring varför man nöjer sig med sin situation. Alla har vi väl någon gång upplevt tristess, slentrian och att det känns som om man kör i samma hjulspår hela tiden. Ibland beror det på situationen som sådan och man kanske vet att en förändring är att vänta inom kort. Men ibland kan det också bero på att man fastnat i ett mönster som man faktiskt behöver hjälp eller en knuff för att komma ur och ta sig vidare. Alla människor vill dock inte komma vidare, vad beror det på? Om man märker att en person ofta talar i negativa termer om sitt liv och sitt jobb, förstår man ju direkt att här är någon som inte har det så bra.
Varför gör personen inte något åt det då? Det kan faktiskt bero på många saker som att man kanske har varit så länge i sin situation att den i sig blir en trygghet även om man inte trivs. Vi är ju vanemänniskor, vi skapar en rutin och följer sen detta mönster så långt det går eftersom vi vill uppnå trygghet. Vi vill känna oss trygga, då mår vi bra. Återkommande situationer får oss att känna oss trygga, vi ser samma människor, samma saker, samma arbetsuppgifter. Det är också detta som kan få oss att utveckla tristessen. Måste vi¨då göra en helomvändning som att byta jobb, flytta, skilja sig etc? Riktigt så drastisk behöver man ju inte vara. Låt oss säga att du är i ett förhållande som är bra, du har ett fungerande jobb men är så less på arbetsuppgifterna att när du slutar för dagen vill du bara hem och lägga dig på soffan och inte göra mer den dagen. Vad man kan göra här är att kanske att titta över sina arbetsuppgifter tillsammans med sin chef. Finns det något man kan ändra på? Sen kanske man skulle titta på vad man har för fritidsaktivitet och se till att införa en sådan om man inte redan har någon, annars är det kanske dags att byta aktivitet. Sätt dig ner och gör en lista på vad du kan tänka dig för aktivitet, vad tycker du är roligt? Vill du börja i någon kör? Spela något instrument? Släktforska? Läsa något språk? Att röra på sig en liten stund är också jättebra, gå en snabb promenad direkt efter jobb på trettio minuter eller jogga om du föredrar det. Gillar du gruppövningar finns många motionscentra som har något för alla. Behöver du hjälp med stresshantering så finns det en uppsjö med Yogainstruktörer som håller olika former av övningar.
En människa som hamnat i tristess behöver kanske få lite uppmuntran och tips för att kunna "öppna" ögonen och se livet från den ljusa sidan.
Igår på föreläsningen lärde vi ju oss att det tar 21 dagar att få en förändring att bli någorlunda rutiniserad. Så våga förändra, det behöver inte vara något jättegrej, börja med något litet, en liten förändring i livet och försök härda ut dina tre veckor. Bara den lilla förändringen kan göra att dina dagar kan komma att kännas helt annorlunda.
Vad ska jag själv förända då? Imorse började jag dagen med att säga till min spegelbild "Åh vad jag älskar mig"!! Att tycka bättre om sig själv kan också förändra en del.
Hoppas ni alla får en riktig toppendag i sköna torsdagen anda
Kramisar // Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar