Hej, just ätit middag med min fina familj. Jobbat kvällspass igår och morgonpass idag och imorgon är det ytterligare ett morgonpass på schemat.
Var så typiskt igår bara, dottern blev lovad att få ha tjejmiddag med sina klubbkompisar, med några övernattare. Det gick ju alldeles utmärkt tyckte jag då för en vecka sen, eftersom jag ändå skulle jobba kvällen och visste att jag hade ett kvällspass till på lördagen så att jag kunde få sovmorgon om nattsömnen blev "störd"!! Tyvärr hade jag då glömt att en arbetskamrat bytt med mig för att hon hellre ville jobba lördagkväll. Attan också, dottern redan bestämt med alla tjejerna, så, jaha. Bara att gilla läget eller? Maken var sådär glad åt det hela eftersom han inte hade någon annan stans att ta vägen (hihihi), sonen sov över hos en kompis.
Jobbade min fredagkväll som var tung pga en dålig patient jag hade och ledsna anhöriga som satt där hela kvällen. Så något trött psykiskt cyklade jag så hemåt. Väl hemma hittade jag några tjejer i köket och några på dotterns rum, maken hade låst in sig i sovrummet och satt där med sin "padda" i fåtöljen ;-)
Dotterns vänner bröt upp ganska fort sen och de som skulle sova över lade sig faktiskt tidigt.
Varför kunde jag ändå inte sova då? Tog hem öronproppar och allting, de behövdes inte, men däremot blev jag stormtäppt i näsan och helt tjock ner i svalget, kunde omöjligt ligga ner, ingen nässpray hemma, suck, jäkla skit också, jaha, gick ut i soffan och satte mig där, satt upp och sov i jag vet inte hur länge, täppan avtog lite i ena sidan, gick då och lade mig, somnade men sov oroligt fram till klockan ringde.
Skyndade mig upp och iväg till jobb, tog bilen nu. På jobbet kunde jag inte låsa upp mitt skåp, nyckeln vred sig och hänglåset är trögt av någon anledning, stod och vickade med nyckeln för att vrida den tillbaka, då gick den ju av såklart, halva nyckeln kvar i låset, suck, suck. Upp till avdelningen och bytte om där, hade inget att ha på fötterna, så fick springa runt och fråga kollegerna, tillslut dök ett par tofflor i strl 37 upp, jag har små fötter ;-) . Sen fick jag ny patient imorse, gick på en undersökning, där blev det kaos, akut och patienten skitdålig, men herregud vad är det som händer, vi lyckades rädda situationen och jag kunde lugna min "syrra" som blev skärrad, (jag är ju proffs hihi), men jag visste ju vad vi behövde göra, så jag bara langade grejerna och gjorde det jag skulle, sen kom doktorn och då hade vi redan läget under kontroll.
Märklig morgon i alla fall. Patienten gick till op och jag fick då gå in till patienten jag hade igår, där stod man för ett avslut och anhöriga var just komna. Suck igen, bra att jag fick gå in där eftersom det betyder kontinuitet för de anhöriga och oerhört viktigt i en så känslig stund. De var otroligt tacksamma och innan jag gick hem för dagen gav de mig sina varmaste kramar, de var sååå nöjda.
Trots den tråkiga händelsen är det ändå de tacksamma anhöriga man minns och kan glädja sig åt, för de fick en fin sista stund och ett fint omhändertagande av oss. Vi som var vårdteamet är gamla i gamet allihop.
Sista helgpasset imorgon, även det ett morgonpass, sen ledig måndag och tisdag.
Får se om vi ska göra något ikväll, känner för att åka ner en runda på stan och kanske ta en kaffe eller öl? Eller både och ;-)
Önskar alla mina vänner och alla läsare en trevlig helg, sköt om er <3
Ann <3
Var så typiskt igår bara, dottern blev lovad att få ha tjejmiddag med sina klubbkompisar, med några övernattare. Det gick ju alldeles utmärkt tyckte jag då för en vecka sen, eftersom jag ändå skulle jobba kvällen och visste att jag hade ett kvällspass till på lördagen så att jag kunde få sovmorgon om nattsömnen blev "störd"!! Tyvärr hade jag då glömt att en arbetskamrat bytt med mig för att hon hellre ville jobba lördagkväll. Attan också, dottern redan bestämt med alla tjejerna, så, jaha. Bara att gilla läget eller? Maken var sådär glad åt det hela eftersom han inte hade någon annan stans att ta vägen (hihihi), sonen sov över hos en kompis.
Jobbade min fredagkväll som var tung pga en dålig patient jag hade och ledsna anhöriga som satt där hela kvällen. Så något trött psykiskt cyklade jag så hemåt. Väl hemma hittade jag några tjejer i köket och några på dotterns rum, maken hade låst in sig i sovrummet och satt där med sin "padda" i fåtöljen ;-)
Dotterns vänner bröt upp ganska fort sen och de som skulle sova över lade sig faktiskt tidigt.
Varför kunde jag ändå inte sova då? Tog hem öronproppar och allting, de behövdes inte, men däremot blev jag stormtäppt i näsan och helt tjock ner i svalget, kunde omöjligt ligga ner, ingen nässpray hemma, suck, jäkla skit också, jaha, gick ut i soffan och satte mig där, satt upp och sov i jag vet inte hur länge, täppan avtog lite i ena sidan, gick då och lade mig, somnade men sov oroligt fram till klockan ringde.
Skyndade mig upp och iväg till jobb, tog bilen nu. På jobbet kunde jag inte låsa upp mitt skåp, nyckeln vred sig och hänglåset är trögt av någon anledning, stod och vickade med nyckeln för att vrida den tillbaka, då gick den ju av såklart, halva nyckeln kvar i låset, suck, suck. Upp till avdelningen och bytte om där, hade inget att ha på fötterna, så fick springa runt och fråga kollegerna, tillslut dök ett par tofflor i strl 37 upp, jag har små fötter ;-) . Sen fick jag ny patient imorse, gick på en undersökning, där blev det kaos, akut och patienten skitdålig, men herregud vad är det som händer, vi lyckades rädda situationen och jag kunde lugna min "syrra" som blev skärrad, (jag är ju proffs hihi), men jag visste ju vad vi behövde göra, så jag bara langade grejerna och gjorde det jag skulle, sen kom doktorn och då hade vi redan läget under kontroll.
Märklig morgon i alla fall. Patienten gick till op och jag fick då gå in till patienten jag hade igår, där stod man för ett avslut och anhöriga var just komna. Suck igen, bra att jag fick gå in där eftersom det betyder kontinuitet för de anhöriga och oerhört viktigt i en så känslig stund. De var otroligt tacksamma och innan jag gick hem för dagen gav de mig sina varmaste kramar, de var sååå nöjda.
Trots den tråkiga händelsen är det ändå de tacksamma anhöriga man minns och kan glädja sig åt, för de fick en fin sista stund och ett fint omhändertagande av oss. Vi som var vårdteamet är gamla i gamet allihop.
Sista helgpasset imorgon, även det ett morgonpass, sen ledig måndag och tisdag.
Får se om vi ska göra något ikväll, känner för att åka ner en runda på stan och kanske ta en kaffe eller öl? Eller både och ;-)
Önskar alla mina vänner och alla läsare en trevlig helg, sköt om er <3
Ann <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar