Dagen!

Idag har jag haft en riktigt trevlig och lärorik studiedag. Lovprisar våra duktiga anestesiologer och proffessorer för deras kunskap och fina föreläsningar till sina underordnade på kliniken.
Tack för en intressant dag!


Träffade lillebror på vägen från jobbet, han såg trött ut. Men fick veta att imorgon åker han hem till sin fru och barn och det känns fint. Inte lätt att jobba så långt hemifrån. 
På vägen hem ringde jag hem och bestämde med barnen att de skulle gå ut och vänta på mig. Jag skulle skjutsa dem till sina träningar. Först till ishallen och sen till Viktoriahallen. Därefter till Ica Kvantum för att inhandla Gulaschsoppa, sidenband, blommor till handbukett. Bolaget för att handla lite gott rödvin. Minns inte vad jag köpte nu, men det var något Italienskt på flaska. Förra gången valde jag något i tvåhundra kronors klassen, den här gången blev det runt hundra lappen, men ändå minst lika gott.
Sen bar det åter av till Viktoriahallen och ishallen. Hem med den ena ungen och vidare med den andra till Center Syd i Löddeköpinge. Dottern hade varit där igår och satt undan ett par finskor. Så in och köper dem, sen köper vi present till en kompis som hon ska på fest till på Lördag. Och sist men inte minst så hittar jag en jättefin angorakofta i svart, till mig själv, som jag bara blev helt såld på. Den ska jag även bära imorgon på Catrins begravning. Begravningen äger rum halv två. Det känns overkligt igen, att hon inte finns mer menar jag. Ändå var vi ju där när allt hände. Det kommer att bli en tuff dag imorgon, för oss allihop. Men vi ska göra den fin och hedra Catrin på alla sätt. Det är det minsta hon är värd. 
Fina, gulliga Catrin, du var den bästa och starkaste, så lugn, så trygg, den tåligaste jag visste. 
Du är så oerhört saknad, saknaden finner inte ord som är värdiga uttrycket. Men, jag älskade dig som en syster de sista åren. Du betydde för mig Catrin, mer än jag någonsin förstod tidigare. Jag är så ledsen för att jag aldrig fick tillfälle att säga detta till dig. Du är min förebild, Catrin, du var så bra som en en människa kan bli. Imorgon blir mitt sista farväl till dig min vän. Jag kan inte fatta det, du är borta för alltid, men ditt minne lever för evigt. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig, jag kan lova att jag alltid ska finnas där för Martin och dina fina barn. Vi ska ta hand om dem. För dem är vår dörr alltid öppen. Alltid!
Vi är en familj och en familj tar hand om de sina!


Imorgon är det begravning

en tuff dag för alla!


Kram // Ann