Det är ohållbart med den nuvarande sjukvårdssituationen i Skåne att driva en rättvis och säker vård när det idag saknas de resurser och pengar som krävs. Den senaste tiden har vi sett den tråkiga utvecklingen med vårdplatser som ej finns att tillgå på sjukhusen, eftersom det saknas personal. Situationen har sträckt sig så långt att flera avdelningar blivit tvungna att stänga. Schismer och oförankrade beslut kommuner och landsting emellan, omöjliggör effektiva utskrivningar av framför allt de äldre patienterna. Att i ett sådant sårbart läge som hela sjukvården står inför just nu, inte kunna enas om ett samarbete alla partierna emellan, utan att det hela tiden kretsar kring vem som ska få makten, tycker vi är olämpligt. Det verkar som att partitopparna inte är riktigt verklighetsförankrade när de istället ägnar sig åt den ena pajkastningen efter den andra. Vi ställer oss då frågan;:beror det egentligen på ren okunskap eller handlar detta faktiskt om sabotagepolitik? Det politiska spelet tycks inte ha några gränser eller etiska principer. När samhället och välfärden ser ut som den gör idag kan man inte enbart fortsätta att tänka på kostnader och utgifter i form av hårda besparingar och indragningar. Att dessutom tro att en skattesänkning ovanpå detta skulle gynna det hela känns orealistiskt och ogenomtänkt.! För att få en välfungerande skola, sjukvård och äldreomsorg krävs det en rejäl skattehöjning.
De senaste årens besparingar och skattesänkningar under femklöverns styre har istället för ett välfungerande samhälle med bra ekonomi lett till en högre andel arbetslösa, högre antal sjuka med många utförsäkrade samt, många som utvecklat olika former av psykiska sjukdomstillstånd. Detta antingen på grund av att de gått länge arbetslösa eller för att de som blivit kvar på arbetsmarknaden fått ett alltför stort lass att dra. Att skattehöjningen känns extra akut nu, beror förstås på den livsnödvändiga sjukvården, som kommit i ett ohållbart läge med de knappa resurser vi nu har. Det gjordes stora besparingar i den skånska sjukvården under femklöverns styre, där det sparades in på personal samtidigt som ett anställningsstopp trädde in. Besparingarna gick så långt att personalen utsattes för orealistiska krav som resulterat i en personalflykt. Detta ledde till att kvarvarande personal inte räckte till och att det därför anlitades dyra bemanningsföretag för att täcka det akuta resursbehov som uppstått. Kostnaderna för detta har emellertid skjutit i höjden.
Vi står idag inför ett scenario där vi inte kan rekrytera personal till sjukvården på grund av den nuvarande situation vi har. Där en slimmad bemanning får tänja på sina yttersta gränser med alltför mycket övertid som dubbelpass, jobba extra på sin fritid samt tvingas hoppa över raster. Återhämtningen blir alltför otillräcklig vilket då istället leder till att personalen slutligen blir uttröttad och med ökad risk för att göra fel. Samtidigt ska de fungera som professionella handledare till de nyanställda. Det har lett till att nyanställda får en otillräcklig och ibland obefintlig bredvidgång när de tvingas rakt ut i verkligheten då de istället ses som en resurs. Detta skrämmer och leder till att många vägrar stanna kvar, de väljer hellre att säga upp sig igen väldigt snart.
Vi ser en alarmerande ökning av antalet sjukskrivningar, ofta med utmattningssyndrom som följd, ett sjukskrivningstal som från 2011 till 2014 stigit med 70 %. En övervägande stor andel av de drabbade är dessutom kvinnor i välfärdsyrkena. Den dåliga arbetsmiljön tillsammans med de försämrade arbetsvillkoren har lett till att de anställda inte längre kan garantera en säker vård för patienterna. De riskerar dessutom sin egen hälsa och legitimation. Allt detta har lett fram till den situation med rekryteringssvårigheter vi befinner oss i idag. Vi kan inte låta bli att ställa oss frågan;:Borde inte dåvarande styre istället ha utvecklat arbetsmiljön, skapat bättre arbetsvillkor och investerat i den egna personalen genom att anställa fler, för att vi inte skulle ha kommit i det läge vi nu befinner oss i?
Igår röstade de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna ner förslaget till den skattehöjning som skulle användas för att finansiera ett omfattande tillgänglighetspaket för 750 miljoner kronor. Vilket innebär mindre pengar till den skånska sjukvården. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inte egen majoritet och därför kan de inte göra de extra satsningar på sjukvården som ämnats. Detta var ett bakslag, men vi kommer att fortsätta att kämpa för mer resurser till den skånska sjukvården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar