För en vecka sedan stod att läsa om en ny lag som antagits i Spanien. En lag som innebär en kraftig inskränkning av deras demokratiska rättigheter. Åtstramningar i tryckfriheten, åsiktsfriheten och demonstrationsrätten. Spanien har dessutom bara varit en demokrati under fyrtio år. Tillbaka på ruta ett.
Media skriver idag om England som vill rösta för ett förslag om att lagstifta inskränkningar och rent av förbjuda rättigheten att få strejka.
Här i vårt eget land har vi KD som vill införa begränsningar och ändra i abortlagen.
Deras fråga är högst oroande. Den skulle innebära att kvinnan återigen inte får bestämma över sin egen kropp. Vi är ett demokratiskt land och har så varit under många år. Att börja lagstifta om inskränkningar av våra mänskliga rättigheter skulle jag vilja påstå är en direkt farlig väg att slå in på.
Det som oroar mig är också vilken åldersgrupp och generation som börjat slå in på många av dessa vägar.
Jag är rädd och orolig för att historien är på väg att återupprepa sig. En historia som bär på krig, död och fattigdom världen över. Som jag med fasa ser redan tycks ha inletts på många håll
Lite tankar som; "'var och en måste lära av sina misstag"!
Att dessa misstag eller förfärliga händelser som en gång ägde rum nu ska återupplevas då generationen yngre som inte genomlevt eller upplevt dylikt är på gång att genomföra något de inte förstått den allvarliga innebörden av.
Eller kanske denna utveckling är oundviklig oavsett generation?
Jag funderar vidare och undrar över mycket. Som exempelvis: vart har respekten för "livet" tagit vägen? Människors värde, djurens värde, respekten för
naturen och vår jord? Det känns så ofattbart sorgligt just nu inom mig, blir ledsen och nertyngd när jag blickar runt allt förfärligt som händer i vår värld bland all information som står att läsa, höra och se. Jag känner det som om en stor avgrund bildats som bara växer sig större och större tills ett gap som är tillräckligt stort plötsligt en dag bara slukar all mänsklighet i ett enda svep,,.
Så uppgiven och pessimistisk jag låter nu.
Dags att vinkla perspektiven och fokusera på vad som är viktigt.
Det vet vi nog ,, eller hur? Frågan är hur det efterlevs och på hur stort allvar envar tar det. För jag skulle nog vilja påstå eller rentav hävda att: egoismens fula tryne lyser ur alltför mångas ögon. Detta omöjliggör en ärlig vilja om att kunna dela med sig till andra. Att enbart vilja värna om sitt och de sina. Skygglappar och öronproppar på för att därigenom slippa eventuellt samvete om de mer nödställda eller att befatta sig med de som har det sämre i samhället. Sveriges tillgångar säljs ut för småsummor, våra företag säljs till utländska investbolag. Våra exporttillgångar är obetydliga och starkt bidragande till att vår statskassa hela tiden minskar. Nu står tilltro och hopp än större till skattehöjningar ,,,,
Varför tror ni att det en gång i tiden infördes
skattesystem? Vem införde detta? Var kommer skyddsnäten och vårt välfärdssystem ifrån?
Det gnälls gärna om alltför låga bidrag, sjukersättningar, bostadsbidrag och barnbidrag?? Vem finansierar och möjliggör dessa bidrag för det första? Alldeles riktigt,,, våra skatter. Den sänkta skatten som allianspartierna så stolt propagerar för omöjliggör att få till en ökning av dessa bidrag. Att inte ha fått igenom en skattehöjning som faktiskt bara skulle inneburit några kronor färre /
person och plånbok ,,,, har ju då gjort att många av de satsningar man ville genomföra tyvärr inte kunde bli aktuell. Detta är en SKAM tycker jag. Och ett stort bevis på folks snålhet. Jobbande yrkesfolk som jämfört med många andra människor i världen faktiskt har det väldigt bra!!!
Min önskan och fråga är: kan vi satsa på en attitydförändring hos folk, att med ringarna på vattnet effekt få påverka till ett ökat empatiskt tänkande? Förändra för att uppmärksamma människor världen över om allas lika värde. Att plantera en vilja hos envar, om att börja verka för att denna planet med alla dess resurser, tillgångar och innevånare ska visas respekt o hänsyn inför olika handlingar och satsningar!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar