Väckarklockan har just skrämt upp lilla mig från bingen.
Det var också vått i sängen, hmm, jag for snabbt in på toaletten. Mensen kom inte när den skulle utan är tre veckor försenad eftersom den beslöt sig för att anlända just nu, därav det blöta i sängen. Inte så mysigt precis. Ja, det är väl bara att vänja sig nu antar jag, är ju i den åldern nu när det kan bli lite oregelbundet i några år fram till den försvinner helt.
Förklarar mitt konstiga humör den här veckan, jag blir inte klok på det humöret, borde ju vant mig vid det efter så lång tid. Jag känner att det är svårt att hålla igång samtal med någon annan, jag har inget att prata om eller hittat inte ämnen riktigt, känner mig ointresserad av att lyssna till den andre. Jag får verkligen anstränga mig och känner att det blir krystat, samtalet alltså. Varför blir det så? Det är verkligen inte så jag vill ha det och känner irritation över småsaker och allt. Sen så fort färgen röd dyker upp är det som att trycka på en knapp, det stela och strama i mig bara släpper. För det är nog en bra liknelse tror jag, stel och stram, känner mig onaturlig. Pms, kallas det visst, man kan få kalla det vad man vill, det är ändå inte kul.
De känslorna jag har mellan blödningarna, varierar ju också i intensitet, det är ju inte så att jag är som ett jävla monster varje gång, utan
någon gång märker jag knappt något. Familjen här hemma klagar ofta på mitt humör just den veckan som är värst. Det har faktiskt varit så de senaste fem till åtta åren nu, framför allt de senaste fem. Det känns trist, både för dem och mig. Jag försöker ju att se saker annorlunda och att säga dem annorlunda, men så hej hopp, där flög en groda ur munnen och så är det igång.
Idag ska vi åka med goda vänner till Torekov, ska bli härligt att koppla av ett tag, gå långa promenader vid havet och sen när man kommer tillbaka bara gå rakt in i en härlig bastu. Barnen har också som tradition att gå lite halloween runt stugorna, trots att de är så stora nu så vill de göra det i år med. Ganska kul tycker vi.
Till middag tänkte vi bjuda på fetaost fyllda kycklingfileer invirade i parmaskinka, ris till detta och en grönsallad. Sås är jag värdelös på så får tyvärr bli en färdig Lallerstedts sås. Fast de är helt ok.
Önskar all en trevlig helg
Carpe Diem // Ann
Det var också vått i sängen, hmm, jag for snabbt in på toaletten. Mensen kom inte när den skulle utan är tre veckor försenad eftersom den beslöt sig för att anlända just nu, därav det blöta i sängen. Inte så mysigt precis. Ja, det är väl bara att vänja sig nu antar jag, är ju i den åldern nu när det kan bli lite oregelbundet i några år fram till den försvinner helt.
Förklarar mitt konstiga humör den här veckan, jag blir inte klok på det humöret, borde ju vant mig vid det efter så lång tid. Jag känner att det är svårt att hålla igång samtal med någon annan, jag har inget att prata om eller hittat inte ämnen riktigt, känner mig ointresserad av att lyssna till den andre. Jag får verkligen anstränga mig och känner att det blir krystat, samtalet alltså. Varför blir det så? Det är verkligen inte så jag vill ha det och känner irritation över småsaker och allt. Sen så fort färgen röd dyker upp är det som att trycka på en knapp, det stela och strama i mig bara släpper. För det är nog en bra liknelse tror jag, stel och stram, känner mig onaturlig. Pms, kallas det visst, man kan få kalla det vad man vill, det är ändå inte kul.
De känslorna jag har mellan blödningarna, varierar ju också i intensitet, det är ju inte så att jag är som ett jävla monster varje gång, utan
någon gång märker jag knappt något. Familjen här hemma klagar ofta på mitt humör just den veckan som är värst. Det har faktiskt varit så de senaste fem till åtta åren nu, framför allt de senaste fem. Det känns trist, både för dem och mig. Jag försöker ju att se saker annorlunda och att säga dem annorlunda, men så hej hopp, där flög en groda ur munnen och så är det igång.
Idag ska vi åka med goda vänner till Torekov, ska bli härligt att koppla av ett tag, gå långa promenader vid havet och sen när man kommer tillbaka bara gå rakt in i en härlig bastu. Barnen har också som tradition att gå lite halloween runt stugorna, trots att de är så stora nu så vill de göra det i år med. Ganska kul tycker vi.
Till middag tänkte vi bjuda på fetaost fyllda kycklingfileer invirade i parmaskinka, ris till detta och en grönsallad. Sås är jag värdelös på så får tyvärr bli en färdig Lallerstedts sås. Fast de är helt ok.
Önskar all en trevlig helg
Carpe Diem // Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar