Det var länge sedan jag var tretton och gick i sjuan. Jag tyckte att när man gick i sjuan var man ganska stor och ganska cool. Åtminstone trodde jag det då. Jag förställde mig nog en del och var inte mig själv alla gånger, eftersom det gällde att "verka äldre" och mogen. Men det vet vi ju hur det är med det, eller hur? Minnena bara påminner om hur patetiskt det egentligen var. Man måste tett sig ganska löjlig i andras ögon, framför allt de vuxnas. En liten skit unge var man ju, som försökte verka ball.
Vi hade våra skåp med väskor, ytterkläder och allt skolmaterial. Olika klassrum för olika ämnen, det var inte många ämnen som hade samma klassrum om vi säger så. Ett farligt spring. I korridorerna satt alla de sista minuterna före nästa lektion och väntade på att bli insläppta till klassrummen, ibland kunde det vara riktigt jobbigt att gå genom en korridor där elever satt som man visste skulle sätte fälleben när man kom förbi. Inte kul att falla och tappa alla böcker kors och tvärs under allas muntra rop, skratt och glåpord. Som tur var blev jag faktiskt inte drabbad av detta fenomen särskilt ofta, men det fanns de som blev. De minns än och det minns inte det som positivt utan med ganska mycket vemod.
Vi hade en elev i min klass som tyvärr blev utsatt för mobbing, först var det inom vår egen klass, när det så småningom blev bättre där, fortsatte det under högstadietiden från andra elever i andra klasser. Den här eleven fick aldrig ro eller fred under denna tid. Sista årskursen i högstadiet kulminerade hela situationen och mobbingen i ren misshandel. Då hade ett gäng gaddat ihop sig och under en lunchrast lurat ner eleven till ett källar rum under skolan som lång öde just då. Där nere hade de sparkat henne i magen och slagit med knytnävarna, knipit henne i kinderna så att det blev märken och sår, slagit på henne med diverse föremål. Jag känner inte till riktigt allt, två elever hade dessutom hållt fast henne så att hon inte skulle kunna springa iväg.
Detta blev naturligtvis anmält. Hur det gick eller fortlöpte vet jag ej. Men jag vet att de som utförde denna misshandel hade fler på sin lista som de skulle göra samma sak med och när vi fick kännedom om de namnen gick vi till rektorn. Detta var 1983. Någon som trodde att tjejer kunde vara så djävliga på den tiden? För det var tjejer som höll på med detta och som satte skräck i ganska många på den tiden i skolan. Tjejer som tyckte de var tuffa och coola, som hade det tufft hemma med skilda föräldrar, alkoholmissbruk i hemmet m.m. Vi var många elever på den tiden också i varje klass ca 27 stycken i genomsnitt och sex klasser i varje årskurs från sjuan till nian.
Detta klimat i skolan eller i klasser som fanns på min tid, har jag aldrig upplevt att det skulle finnas på mina barns skola eller i deras klasser som tur är. Man kan undra varför det förekom så mycket våld i skolan på min tid? Vissa pojkar tyckte om att slåss redan från första klass, minns att man ibland fick ta stora omvägar på vägen hem från skolan för att slippa få stryk, detta var under första och andra klass eftersom vi inte fick cykla till och från skolan då förräns man började i trean. Usch ja, sicka obehagliga minnen. Nu stänger vi den delen av hjärnkontoret tror jag och blickar framåt igen.
Ha en underbar fredag alla söta
Kram // Ann <3
Vi hade våra skåp med väskor, ytterkläder och allt skolmaterial. Olika klassrum för olika ämnen, det var inte många ämnen som hade samma klassrum om vi säger så. Ett farligt spring. I korridorerna satt alla de sista minuterna före nästa lektion och väntade på att bli insläppta till klassrummen, ibland kunde det vara riktigt jobbigt att gå genom en korridor där elever satt som man visste skulle sätte fälleben när man kom förbi. Inte kul att falla och tappa alla böcker kors och tvärs under allas muntra rop, skratt och glåpord. Som tur var blev jag faktiskt inte drabbad av detta fenomen särskilt ofta, men det fanns de som blev. De minns än och det minns inte det som positivt utan med ganska mycket vemod.
Vi hade en elev i min klass som tyvärr blev utsatt för mobbing, först var det inom vår egen klass, när det så småningom blev bättre där, fortsatte det under högstadietiden från andra elever i andra klasser. Den här eleven fick aldrig ro eller fred under denna tid. Sista årskursen i högstadiet kulminerade hela situationen och mobbingen i ren misshandel. Då hade ett gäng gaddat ihop sig och under en lunchrast lurat ner eleven till ett källar rum under skolan som lång öde just då. Där nere hade de sparkat henne i magen och slagit med knytnävarna, knipit henne i kinderna så att det blev märken och sår, slagit på henne med diverse föremål. Jag känner inte till riktigt allt, två elever hade dessutom hållt fast henne så att hon inte skulle kunna springa iväg.
Detta blev naturligtvis anmält. Hur det gick eller fortlöpte vet jag ej. Men jag vet att de som utförde denna misshandel hade fler på sin lista som de skulle göra samma sak med och när vi fick kännedom om de namnen gick vi till rektorn. Detta var 1983. Någon som trodde att tjejer kunde vara så djävliga på den tiden? För det var tjejer som höll på med detta och som satte skräck i ganska många på den tiden i skolan. Tjejer som tyckte de var tuffa och coola, som hade det tufft hemma med skilda föräldrar, alkoholmissbruk i hemmet m.m. Vi var många elever på den tiden också i varje klass ca 27 stycken i genomsnitt och sex klasser i varje årskurs från sjuan till nian.
Detta klimat i skolan eller i klasser som fanns på min tid, har jag aldrig upplevt att det skulle finnas på mina barns skola eller i deras klasser som tur är. Man kan undra varför det förekom så mycket våld i skolan på min tid? Vissa pojkar tyckte om att slåss redan från första klass, minns att man ibland fick ta stora omvägar på vägen hem från skolan för att slippa få stryk, detta var under första och andra klass eftersom vi inte fick cykla till och från skolan då förräns man började i trean. Usch ja, sicka obehagliga minnen. Nu stänger vi den delen av hjärnkontoret tror jag och blickar framåt igen.
Ha en underbar fredag alla söta
Kram // Ann <3
.jpg) |
| En sån här skulle man ha på min tid ;) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar