Har ju sovmorgon imorgon eftersom jag inte börjar förrän halv två. Har gått och lagt mig ganska tidigt de senaste kvällarna eftersom jag sovit oroligt och vaknat tidigt. Igår hade jag dessutom en fruktansvärd huvudvärk som bröt ut framåt kvällen och alldeles lagom till årsmötet med konståkningsklubben. Att sitta där då och gå igenom budgeten utan glasögon till på köpet med den dunkande huvudvärken, det nästan snurrade på slutet och jag började må illa. Som tur var hade en av de andra föräldrarna Alvedon i väskan. Körde hem snabbt och lagade en kopp te med kanel, ingefära och lite annat i, gjorde en omelett, huvudvärken hade nästan gett med sig då som tur var. Hoppade sen direkt i säng. Länge sen jag hade så ont i huvudet. Tror det var stress.
Sover faktiskt ganska gott i normala fall och har faktiskt inte på flera år haft några konstiga episoder av sömnlöshet eller där jag inte kunnat sova / somna. Hade mycket problem med det när jag var yngre. Kan komma ihåg när jag var tonåring och inte kunde somna för att jag var mörkrädd eller rädd för att dö eller hade någon noja, så satt jag alltid i trappan från övervåningen ner till bottenvåningen bredvid ett litet fönster. Satt där och tittade ut, funderade och tänkte på olika saker tills jag antingen frös eller blev riktigt trött. Jag sov ensam på ovanvåningen på den tiden.
Tänker på den lilla tjejen jag var då, undrar varför jag var så rädd och orolig, nu känner jag ett lugn och en trygghet som jag aldrig ens skulle ha kunnat fantisera om när jag var så ung. Det är väl märkligt och fantastiskt ändå hur mycket man ändrar sig och mognar med åren.
Man måste alltid hålla i minnet att barnen, tonåringarna är så unga, de vet inte hur det kommer att bli senare i deras liv, att deras kanske trubbiga uppsyn och tuffa karaktär bara är en sköld för omvärlden och att när de sen blir vuxna, upptäcker de att de kan vara sig själva istället. Problemet är att en tonåring vet inte vem han / hon är, de testar därför olika stilar m.m.
Lyssnade på en bra skiva på spotify med Pharrell Williams,
Sover faktiskt ganska gott i normala fall och har faktiskt inte på flera år haft några konstiga episoder av sömnlöshet eller där jag inte kunnat sova / somna. Hade mycket problem med det när jag var yngre. Kan komma ihåg när jag var tonåring och inte kunde somna för att jag var mörkrädd eller rädd för att dö eller hade någon noja, så satt jag alltid i trappan från övervåningen ner till bottenvåningen bredvid ett litet fönster. Satt där och tittade ut, funderade och tänkte på olika saker tills jag antingen frös eller blev riktigt trött. Jag sov ensam på ovanvåningen på den tiden.
Tänker på den lilla tjejen jag var då, undrar varför jag var så rädd och orolig, nu känner jag ett lugn och en trygghet som jag aldrig ens skulle ha kunnat fantisera om när jag var så ung. Det är väl märkligt och fantastiskt ändå hur mycket man ändrar sig och mognar med åren.
Man måste alltid hålla i minnet att barnen, tonåringarna är så unga, de vet inte hur det kommer att bli senare i deras liv, att deras kanske trubbiga uppsyn och tuffa karaktär bara är en sköld för omvärlden och att när de sen blir vuxna, upptäcker de att de kan vara sig själva istället. Problemet är att en tonåring vet inte vem han / hon är, de testar därför olika stilar m.m.
Lyssnade på en bra skiva på spotify med Pharrell Williams,
Den är medryckande och härlig. Hela skivan är jättebra. Stod i köket och lagade kycklinggryta samtidigt som spotify spelade denna svängiga musik. Så det blev lite dansanta rörelser i middagslagningen lol, det bjuder jag på. Barnen tycker mamma är pinsam ;-) Men maten åt de glatt åtminstone. Hade glömt köpa chorizokorv så det fick gå utan, blev gott ändå. Skulle sen tittat på Kalla fakta på tv´n som handlade om mattebekymret hos de svenska eleverna. Missade dock det, så är det. Finns kanske på svt play.
Idag har jag varit ganska "nere" känt mig ledsen och haft svårt att vara glad. Det är situationen på jobbet som påverkar mig såhär. Just nu känns det lite bättre igen. Får ta en dag i sänder. Folk har börjat säga upp sig, fått andra tjänster, pga av den trista situationen. Det är ju det som är så sorgligt. Vi blir inte uppskattade, vi känner oss nedvärderade och trampade på. Jag för min del vet inte just nu hur jag kommer att agera längre fram. Jag är en optimist och tar varken ut seger eller förlust i förskott. Jag står kvar tills jag kan känna vilket håll vinden ska vända. Då hoppas jag att jag vet hur jag vill göra. Just nu är jag med och kämpar, man måste ju visa att man inte accepterar vad som helst. Viktigt att sätta ner foten. Jag är förvisso seg och uthållig, men jag vet ju inte om även jag har en botten och att det sen visar sig att jag rasar när jag minst anar det. Så vill jag inte ha det.
Nej, känner att det blir mest svammel nu, börjar bli trött och ska gå för att borsta tänderna. Dottern fick sån hosta nyss och kom upp för att hämta vatten i ett glas. Har själv också lite torrhosta då och då, nyser och varit täppt i näsan. Hmmm, vill inte bli sjuk!
Godnatt kära vänner <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar