torsdag 23 januari 2014

Friskus familjen

När vi anlände hem idag möttes vi av min leende make, svettig förstås eftersom han just varit ute i löpspåret. Han log eftersom strax  innan han skulle ge sig ut i spåret hade kollat in gps navigatören över oss andra familjemedlemmar, som då visade att sonen var i tennishallen, dottern i ishallen och jag på Gerdahallen. - " friskusfamiljen " - sa han med ett leende!

Ja det känns rätt gott just nu. Men kände mig en aning stressad i eftermiddag då jag först skulle hålla en presentation om musikens betydelse för intensivvårdspatienter för våra sjuksköterskor och inte riktigt visste hur lång tid den skulle ta, jag hade ju planer på att komma iväg tio minuter tidigare eftersom jag skulle på gymmet i direkt anslutning. Nu blev det så att jag fick kasta mig ner i omklädningsrummet och byta om snabbt, halvspringa hela vägen bort till gymmet, med tio minuter till godo hann jag svida om det sista med skor och sånt, fylla vattenflaskan och sen in i salen. Musklerna var lite tröga och trötta idag, kände att de inte hängde med riktigt lika villigt, blir nog bra med en två dagars vila nu. Söndag ska jag se om det finns något pass som jag vill gå på, vill så gärna prova zumba och Afro. Kan nog bli bra att bryta av styrkan med lite danssteg.

Känns gott att ha presenterat musikterapi för några "systrar" också, de skulle ju egentligen varit med och lyssnat på utvecklingsdagarna i höstas, men så kom det då emellan att de skulle lära sig hantera läkemedelsordinationer och överhuvudtaget allt om läkemedel på datorn. Tidigare har detta hållts enbart i en pappersjournal. Men det är dags att gå vidare och uppdatera sig även inom det området, på intensiven i alla fall. Ute på avdelningarna tror jag att de redan hanterar läkemedlen på datorn sedan ett bra tag tillbaka. På intensiven har vi så mycket mer läkemedel och vätskor att det säkert är därför man väntat med detta. För att det är superviktigt med full koll. Det är ju patientens liv det handlar om. På intensiven hamnar man ju just därför att ingen annan avdelning på hela sjukhuset reder ut patientens dåliga tillstånd. Vi har med andra ord räddat ganska för att inte säga otroligt många människors liv, vissa har bara förlängt livet med några dagar eller veckor, medan andra fick förlängt sina till år. Musiken i detta sammanhanget då??
Ja, den är viktig säger jag då!! :))

Imorgon ska vi på utvecklingssamtal med sonen, tidigt på morgonen klockan åtta. Så är man vaken sen och kan ta sig för något trevligt och dessutom härligt att ha hela dagen för sig.

Nu däremot, ska jag avsluta detta inlägg med att önska er alla en fortsatt härlig torsdagkväll.

Kram <3
Gammal "selfie" från tidigt i höstas!


Inga kommentarer: