Idag är det Lucia! Precis som jag skrev tidigare här, var jag uppe med tuppen och gjorde oss en härlig frukost med gott kaffe och en hög med mackor som serverades framför tv´n, endast stearinljusen var tända inför den heliga stunden. Barnen kom faktiskt upp, kanske ska börja skriva ungdomarna, men det är ju mina gullisar så det får bli barnen ändå.
Så satt vi där och åt och tittade på skönsången, fint och traditionellt, en kör i en kyrka, några artister som framförde traditionsenliga sånger mycket fint, samt ett framförande om Sankta Lucias liv och död.
Som sig alltid händer när något närmar sig, kommer alltid olika samtalsämnen upp, positiva eller negativa. Nu var det negativa som kom upp till ytan igen just nu i samband med Luciafirandet.
Det kan väl knappast ha undgått någon i det här landet hur olika skolor, förskolor och kanske andra inrättningar successivt har tolkat (läs misstolkat ) och själva lagt sina värderingar i hur firandet av olika högtider och då framför allt Lucia och julen bör gå till. De som förbjuder olika ting och firande, hänvisar hela tiden till våra invandrare, av hänsyn till dem och att inte kränka osv, osv.
Jag mår illa av att höra och läsa om hela den här tillkonstlade cirkusen. För detta här helt åt vansinnet. Var i hela friden kan man se en kränkning i att klä ut sig till pepparkaksgubbe? Eller tomtenisse som det nu också debatterats om? Jag råkar också veta att de flesta som invandrat eller är av utländsk härkomst i det här landet faktiskt tycker det är konstigt med alla dessa märkliga förbud mot än det en och än det andra. De uppfattar inte våra seder som kränkningar eller rasism. Det här är något som kommer ifrån människor som tror att de är så himla politiskt korrekta, PK packet!! Eller kultur maffian. Det är dom som är rasister, mot oss etniska och kanske mot andra också. Jävla hycklare.
Om man nu vill ha tomtar och pepparkaksgubbar i sitt Luciatåg på dagis, skolan etc, då tycker jag absolut att man som förälder ska sätta hårt mot hårt. Det är banne mig dags att göra motstånd och stå upp för sina rättigheter. Det är våra rättigheter i ett demokratiskt land att demonstrera när något är fel eller man vill ha något ändrat, vi får klaga och säga ifrån att vi inte accepterar detta beslutet.
Men jag vet inte, just nu känns det som att bestämmande makter har slagit undan våra ben så pass länge att motstånde därför tryter, man orkar liksom inte, ingen bryr sig för ingen lyssnar ändå. Vi är inte van vid att kämpa i det här landet, det är ju flera hundra år sen vi var med om något krig och annat elände, kämpaglöden har glömts bort. Vi har fått så mycket under så lång tid serverat på silverfat, vi är bortskämda med det och nu står vi fullständigt lamslagna och maktlösa och har ingen aning hur vi ska göra eller gå till väga. För så är det!!!
Men nu börjar det ju ändå hända något känns det som, det som började ryka i fnösket har plötsligt börjat pyra till. Ja, nu gäller det att smida medan järnet börjat bli varmt. En dålig kliché kanske men "upp till kamp mina vänner" striden tar sin början. Vi ska inte ge oss, vi har blivit trampade på av folk länge nog, folk som slår i oss vad som helst så att vi ska hålla oss lugna, många tror ju blint på de som de läser i Aftonbladet exempelvis. Jag som då jobbar på intensiven här i Lund och som har facit i hand med hur och vad som händer innanför våra sjukhusdörrar och vad våra chefer säger och har hört, anhöriga som berättar otroliga historier om hur deras närstående insjuknat och hela karusellen i sjukvården har gått till. Ja, just därför vet jag att det som politiker står och säger till Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan mfl, är sån ihopljugeri att man kokar inombords när man läser det. Efter allt jag läst som de skrivit om sjukvården där de försöker ta upp positiva saker m.m. och det inte stämmer ett jota, så har jag börjat läsa väldigt mycket mellan raderna. Det är otroligt mycket fiffel och båg med sanningen i media. För att inte oroa folket!!
Jag skulle kunna skriva en hel bok om mina tankar och det jag vet och har förstått. Men jag tror nog att det skulle bli rätt tjatigt och ingen skulle orka läsa till slutet. :)
Rundar därför av detta inlägg med att i positiv anda önska alla en riktigt mysig och trevlig Luciadag.
Själv ska jag snart till mitt kära jobb, undras om jag hittar något gammalt glitter i någon låda, kunde vara rätt kul att ha lite i håret idag. Guldkant eller kanske silverkant på dagen tjo hoo!!
Kram på er <3
Så satt vi där och åt och tittade på skönsången, fint och traditionellt, en kör i en kyrka, några artister som framförde traditionsenliga sånger mycket fint, samt ett framförande om Sankta Lucias liv och död.
Som sig alltid händer när något närmar sig, kommer alltid olika samtalsämnen upp, positiva eller negativa. Nu var det negativa som kom upp till ytan igen just nu i samband med Luciafirandet.
Det kan väl knappast ha undgått någon i det här landet hur olika skolor, förskolor och kanske andra inrättningar successivt har tolkat (läs misstolkat ) och själva lagt sina värderingar i hur firandet av olika högtider och då framför allt Lucia och julen bör gå till. De som förbjuder olika ting och firande, hänvisar hela tiden till våra invandrare, av hänsyn till dem och att inte kränka osv, osv.
Jag mår illa av att höra och läsa om hela den här tillkonstlade cirkusen. För detta här helt åt vansinnet. Var i hela friden kan man se en kränkning i att klä ut sig till pepparkaksgubbe? Eller tomtenisse som det nu också debatterats om? Jag råkar också veta att de flesta som invandrat eller är av utländsk härkomst i det här landet faktiskt tycker det är konstigt med alla dessa märkliga förbud mot än det en och än det andra. De uppfattar inte våra seder som kränkningar eller rasism. Det här är något som kommer ifrån människor som tror att de är så himla politiskt korrekta, PK packet!! Eller kultur maffian. Det är dom som är rasister, mot oss etniska och kanske mot andra också. Jävla hycklare.
Om man nu vill ha tomtar och pepparkaksgubbar i sitt Luciatåg på dagis, skolan etc, då tycker jag absolut att man som förälder ska sätta hårt mot hårt. Det är banne mig dags att göra motstånd och stå upp för sina rättigheter. Det är våra rättigheter i ett demokratiskt land att demonstrera när något är fel eller man vill ha något ändrat, vi får klaga och säga ifrån att vi inte accepterar detta beslutet.
Men jag vet inte, just nu känns det som att bestämmande makter har slagit undan våra ben så pass länge att motstånde därför tryter, man orkar liksom inte, ingen bryr sig för ingen lyssnar ändå. Vi är inte van vid att kämpa i det här landet, det är ju flera hundra år sen vi var med om något krig och annat elände, kämpaglöden har glömts bort. Vi har fått så mycket under så lång tid serverat på silverfat, vi är bortskämda med det och nu står vi fullständigt lamslagna och maktlösa och har ingen aning hur vi ska göra eller gå till väga. För så är det!!!
Men nu börjar det ju ändå hända något känns det som, det som började ryka i fnösket har plötsligt börjat pyra till. Ja, nu gäller det att smida medan järnet börjat bli varmt. En dålig kliché kanske men "upp till kamp mina vänner" striden tar sin början. Vi ska inte ge oss, vi har blivit trampade på av folk länge nog, folk som slår i oss vad som helst så att vi ska hålla oss lugna, många tror ju blint på de som de läser i Aftonbladet exempelvis. Jag som då jobbar på intensiven här i Lund och som har facit i hand med hur och vad som händer innanför våra sjukhusdörrar och vad våra chefer säger och har hört, anhöriga som berättar otroliga historier om hur deras närstående insjuknat och hela karusellen i sjukvården har gått till. Ja, just därför vet jag att det som politiker står och säger till Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan mfl, är sån ihopljugeri att man kokar inombords när man läser det. Efter allt jag läst som de skrivit om sjukvården där de försöker ta upp positiva saker m.m. och det inte stämmer ett jota, så har jag börjat läsa väldigt mycket mellan raderna. Det är otroligt mycket fiffel och båg med sanningen i media. För att inte oroa folket!!
Jag skulle kunna skriva en hel bok om mina tankar och det jag vet och har förstått. Men jag tror nog att det skulle bli rätt tjatigt och ingen skulle orka läsa till slutet. :)
Rundar därför av detta inlägg med att i positiv anda önska alla en riktigt mysig och trevlig Luciadag.
Själv ska jag snart till mitt kära jobb, undras om jag hittar något gammalt glitter i någon låda, kunde vara rätt kul att ha lite i håret idag. Guldkant eller kanske silverkant på dagen tjo hoo!!
Kram på er <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar