Efter ett otroligt lyckat bröllop och en fantastiskt bröllopsfest som andades glädje fullt ut, gick så slutligen färden till flygbåtarna i Malmö. Jag och min make skulle åka på bröllopsresa till Samos.
På flygbåtarna hade vi beställt 1:a klass, jag iförd snygg dress, min make i slitna jeansshorts och en T-shirt äntrade båten, upp till andra våningen bar det, där uppe satt tre brudpar i full mundering, de hade inte svidat om som vi gjort, därför blev de också bjudna på champanje av bestättningen. Det förgrymmade mig ganska mycket, så när besättningsmannen kom förbi haffade jag honom för att sticka en hög med polaroidkort under hans näsa, på korten var nämligen jag och min make när vi gifte oss i kyrkan och senare på bröllopsfesten samt iförda i våra bröllopskläder. Den stackars mannen bad så mycket om ursäkt och strax hade vi också varsitt glas champanje i våra händer. Rätt ska vara rätt!
Vi tog en taxi till Kastrup, väl därinne kunde vi konstatera att allting var stängt, incheckningen startade tidigast klockan 06.00 och där fanns ingen stans under tiden att ta vägen. Vilken osis. Vi som trodde att något nattcafé skulle vara öppet eller åtminstone lite bättre sittplatser. En stor hall framför incheckningarna, på en lång rad stod sammankopplade väntrumsstolar i plast, såna där skålade i sitsen och utan armstöd. Min make tog genast fram ett badlakan och lade sig med det på golvet. Jag satt kvar en stund på de obekväma stolarna och funderade, tillslut tog tröttheten överhanden och även jag lade mig på badlakanet. Vi väcktes av städerskan och snart kom personalen som skulle ha hand om incheckningarna. Sicken bröllopsnatt!!! Helt oförglömlig.
På planet ner till Samos sov vi hela resan. Ganska lång taxiresa sen för att komma till vårt hotell i Pythagoras. Ett mysigt hotell invid piren och stranden. Varmt som i en bakugn, ska tilläggas.
Dagen efter hyrde vi en vespa, min man körde och jag satt bak på. Vi hade snorkelgrejorna med oss som vi inhandlat hemma i en dykaffär. Vi åkte till en hyfsat fin strand och begav oss ut i havet paddlandes i vår utrustning. Ganska långt ute på det djupa började vi dyka neråt botten. Det var underbart och vackert, vi såg fiskar och annat på havsbotten som man inte ser här hemma. Jag hade dock svårt att dyka så att jag kom ner ordentligt på djupet. Min man hade ett förslag som han själv tillämpade, att när jag kände att jag inte kom mycket djupare skulle andas ut eftersom när då luften går ur lungorna skulle man sjunka lättare. Sagt och gjort, jag dök och när jag kände att det blev svårt att gå ner djupare andades jag ut som min man sagt till mig, herregud så lätt det nu gick att komma ner till bottnen, jag var långt nere och kände plötsligt att jag behövde luft, ganska snabbt simmade jag mot ytan eftersom det brådskade, när jag väl bröt ytan tog jag världens andetag och drog in........
jag hade haft snorkeln kvar i munnen under hela tiden och tänkte inte på att den var fylld av vatten, det djupa andetaget jag tog gav mig en massa vatten rakt ner i luftstrupen, detta salta vidriga vatten och ute på detta djupa vatten, jag fick sån panik, hostade och fräste och kippade efter andan, trodde uppriktigt att jag skulle drunkna där ute då. Kommer inte riktigt ihåg händelseförloppen där efter, men vet att jag försökte dyka något mer när jag lugnat mig, men av rädsla att göra fel, blev det fel hela tiden, jag spände mig och allting blev fel, även snorklingen på ytan blev problemfylld. Det blev ingen mer snorkling för mig på Samos. Som det senare skulle visa sig blev det ingen mer snorkling eller dykning för mig på arton år.
Men igår hände något oväntat, jag kunde åter igen dyka med snorkel och cyklop samt fenor, jag kunde känna att jag uppskattade det och att det kändes roligt igen. Mitt förra blogginlägg handlar om just går dagen, läs gärna det om ni inte redan gjort det. Vi människor är otroliga.
Hoppas ni har en fin torsdag kväll alla vänner, vi har just avnjutit en härlig middag på trädäcket bestående av kycklingfileer, klyftpotatis, sallad med oliver och feta ost en Sort Guld till det är aldrig fel.
Carpe Diem vänner
Ann <3
På flygbåtarna hade vi beställt 1:a klass, jag iförd snygg dress, min make i slitna jeansshorts och en T-shirt äntrade båten, upp till andra våningen bar det, där uppe satt tre brudpar i full mundering, de hade inte svidat om som vi gjort, därför blev de också bjudna på champanje av bestättningen. Det förgrymmade mig ganska mycket, så när besättningsmannen kom förbi haffade jag honom för att sticka en hög med polaroidkort under hans näsa, på korten var nämligen jag och min make när vi gifte oss i kyrkan och senare på bröllopsfesten samt iförda i våra bröllopskläder. Den stackars mannen bad så mycket om ursäkt och strax hade vi också varsitt glas champanje i våra händer. Rätt ska vara rätt!
Vi tog en taxi till Kastrup, väl därinne kunde vi konstatera att allting var stängt, incheckningen startade tidigast klockan 06.00 och där fanns ingen stans under tiden att ta vägen. Vilken osis. Vi som trodde att något nattcafé skulle vara öppet eller åtminstone lite bättre sittplatser. En stor hall framför incheckningarna, på en lång rad stod sammankopplade väntrumsstolar i plast, såna där skålade i sitsen och utan armstöd. Min make tog genast fram ett badlakan och lade sig med det på golvet. Jag satt kvar en stund på de obekväma stolarna och funderade, tillslut tog tröttheten överhanden och även jag lade mig på badlakanet. Vi väcktes av städerskan och snart kom personalen som skulle ha hand om incheckningarna. Sicken bröllopsnatt!!! Helt oförglömlig.
På planet ner till Samos sov vi hela resan. Ganska lång taxiresa sen för att komma till vårt hotell i Pythagoras. Ett mysigt hotell invid piren och stranden. Varmt som i en bakugn, ska tilläggas.
Dagen efter hyrde vi en vespa, min man körde och jag satt bak på. Vi hade snorkelgrejorna med oss som vi inhandlat hemma i en dykaffär. Vi åkte till en hyfsat fin strand och begav oss ut i havet paddlandes i vår utrustning. Ganska långt ute på det djupa började vi dyka neråt botten. Det var underbart och vackert, vi såg fiskar och annat på havsbotten som man inte ser här hemma. Jag hade dock svårt att dyka så att jag kom ner ordentligt på djupet. Min man hade ett förslag som han själv tillämpade, att när jag kände att jag inte kom mycket djupare skulle andas ut eftersom när då luften går ur lungorna skulle man sjunka lättare. Sagt och gjort, jag dök och när jag kände att det blev svårt att gå ner djupare andades jag ut som min man sagt till mig, herregud så lätt det nu gick att komma ner till bottnen, jag var långt nere och kände plötsligt att jag behövde luft, ganska snabbt simmade jag mot ytan eftersom det brådskade, när jag väl bröt ytan tog jag världens andetag och drog in........
jag hade haft snorkeln kvar i munnen under hela tiden och tänkte inte på att den var fylld av vatten, det djupa andetaget jag tog gav mig en massa vatten rakt ner i luftstrupen, detta salta vidriga vatten och ute på detta djupa vatten, jag fick sån panik, hostade och fräste och kippade efter andan, trodde uppriktigt att jag skulle drunkna där ute då. Kommer inte riktigt ihåg händelseförloppen där efter, men vet att jag försökte dyka något mer när jag lugnat mig, men av rädsla att göra fel, blev det fel hela tiden, jag spände mig och allting blev fel, även snorklingen på ytan blev problemfylld. Det blev ingen mer snorkling för mig på Samos. Som det senare skulle visa sig blev det ingen mer snorkling eller dykning för mig på arton år.
Men igår hände något oväntat, jag kunde åter igen dyka med snorkel och cyklop samt fenor, jag kunde känna att jag uppskattade det och att det kändes roligt igen. Mitt förra blogginlägg handlar om just går dagen, läs gärna det om ni inte redan gjort det. Vi människor är otroliga.
Hoppas ni har en fin torsdag kväll alla vänner, vi har just avnjutit en härlig middag på trädäcket bestående av kycklingfileer, klyftpotatis, sallad med oliver och feta ost en Sort Guld till det är aldrig fel.
Carpe Diem vänner
Ann <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar