Rubriken är bara en metafor av många händelser i livet. Man kan likna det vid att stoppa huvudet i sanden och blunda för saker man inte vill uppleva eller ta in.
Vem gör så och varför?
Alla gör nog så någon gång under sitt liv i någon situation där man inte riktigt känner att man orkar.
Vi är ju trots allt inga robotar tack och lov. Vilket osökt för tråden vidare till en liten diskussion vi hade vid middagsbordet igårkväll. Kan robotar ta över jorden? Min make är helt övertygad om att så skulle en framtid längre fram i tiden kunna se ut med tanke på redan utvecklade robotars A.I. (artificiell intelligence). Men jag argumenterade emot detta å fullo, för jag är övertygad om att ingen robot, hur fin och bra den än utvecklas till, inte skulle kunna få alla våra känslor och sinnen fullt ut, kreativitet och fantasi. Hur i hela fridan skulle en robot kunna fantisera ihop något som ingen tidigare ens tänkt på? Eller uppfinningar som uppfunnits genom tiderna, hur ska en robot kunna fundera på detta? En robot kan inte heller bli lyhörd för en människas känslor, eller förutsäga en händelse som man intuitivt känner på sig ska hända.
Jag tror att människan är på väg att utrota sig själv om han tillåter att robotar skulle ta över vad vi nu gör i livet och på jorden!! Vi är väl tillräckligt med människor för att kunna täcka allas behov egentligen? Och robotuppfinnarna tycker det är kul att "leka gud" och de pengastinna politiker och andra intressenter ser alltihop som en möjlig besparing till att anställa en robot kanske i framtiden som inte behöver avlönas. Men hur långt ska vi då dra detta? Hur långt är det säkert att gå?
Ingen vet och ingen vill heller veta, framtiden får utvisa!! Men ett är säkert, Japan är långt framme vad gäller att tillverka och utveckla dessa finesser. Jag själv tycker det är läskigt och obehagligt att göra robotar som ser ut som människor, usch säger jag!!
Kära vänner, nu måste jag gå och göra mig klar inför ett förhoppningsvis givande kvällspass, det ska bli trevligt och jag ser framemot att träffa alla mina goa kolleger, vi jobbar bra ihop och har en go stämning.
Kram alla // Ann
Vem gör så och varför?
Alla gör nog så någon gång under sitt liv i någon situation där man inte riktigt känner att man orkar.
Vi är ju trots allt inga robotar tack och lov. Vilket osökt för tråden vidare till en liten diskussion vi hade vid middagsbordet igårkväll. Kan robotar ta över jorden? Min make är helt övertygad om att så skulle en framtid längre fram i tiden kunna se ut med tanke på redan utvecklade robotars A.I. (artificiell intelligence). Men jag argumenterade emot detta å fullo, för jag är övertygad om att ingen robot, hur fin och bra den än utvecklas till, inte skulle kunna få alla våra känslor och sinnen fullt ut, kreativitet och fantasi. Hur i hela fridan skulle en robot kunna fantisera ihop något som ingen tidigare ens tänkt på? Eller uppfinningar som uppfunnits genom tiderna, hur ska en robot kunna fundera på detta? En robot kan inte heller bli lyhörd för en människas känslor, eller förutsäga en händelse som man intuitivt känner på sig ska hända.
Jag tror att människan är på väg att utrota sig själv om han tillåter att robotar skulle ta över vad vi nu gör i livet och på jorden!! Vi är väl tillräckligt med människor för att kunna täcka allas behov egentligen? Och robotuppfinnarna tycker det är kul att "leka gud" och de pengastinna politiker och andra intressenter ser alltihop som en möjlig besparing till att anställa en robot kanske i framtiden som inte behöver avlönas. Men hur långt ska vi då dra detta? Hur långt är det säkert att gå?
Ingen vet och ingen vill heller veta, framtiden får utvisa!! Men ett är säkert, Japan är långt framme vad gäller att tillverka och utveckla dessa finesser. Jag själv tycker det är läskigt och obehagligt att göra robotar som ser ut som människor, usch säger jag!!
Kära vänner, nu måste jag gå och göra mig klar inför ett förhoppningsvis givande kvällspass, det ska bli trevligt och jag ser framemot att träffa alla mina goa kolleger, vi jobbar bra ihop och har en go stämning.
Kram alla // Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar