Kan tyvärr inte återge då de skingrats åt glömskan.
Mina tankar är just nu ganska splittrade.
Letar efter kämpaglöden inom mig, ,, var tog den vägen? Jag var så fylld av energi och jävlar anamma för bara ett par år sedan. Gav mig ut med liv och lust för att förmedla det jag tror på, om sanning, jämlikhet och rättvisa. Var det överhuvudtaget någon som lyssnade, tog till sig och förstod? Det handlar inte om att jag gett upp, det handlar om att jag just nu känner en fullkomlig hopplöshet inför uppgiften,, HUR ska jag göra för att nå fram, nå ut, hur ska jag uttrycka mig? För det blir alltid en konsekvens av allting man gör för att påverka. Hur man än väljer och vad man än säger och uttrycker kommer det alltid att finnas den skaran av folk som tycker att man svikit dem för att man inte tyckte eller sa just så som de tycker.
Det måste ändå vara det jag känner djupt inombords som är det rätta och riktiga för mig att stå upp för. Den känslan leder fram till de handlingar jag väljer att agera utifrån. Jag vill inte bli "styrd" av någon åsiktskorridor som vill mästra och övertyga om vad som passar sig eller inte. Jag vill gå den väg som jag tror på och känns rätt för mig.
Att känna sig som bakbunden med munkavel på är kanske en av orsakerna som påverkat kämpaglöden.
Funderar med lite sårad ego-känsla,, är mina tankar och åsikter inget värda då ingen tycks lyssna.
Samlar styrka inom mig, behöver den stort framöver, jag är inte färdig på långa vägar. Ska bara hitta tillbaka för att tända den inre glöden, bygga upp mig själv, min självkänsla och hitta ett nytt sätt att bemöta kritiska åsikter, på ett plan där jag inte låter mina egna personliga känslor påverkas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar