Sitter med andra koppen java efter en sen frukost. Maken fick skjutsat dottern till morgonträningen vilket innebar att jag fick en välförtjänt sovmorgon.
Skönt att ligga kvar länge och dra sig, brukar läsa nyheter och information från mobilen.
Funderar på varför vi människor är så lättpåverkade i mångt och mycket. På gott och ont.
Att vi inte är så starka som vi gärna vill ge uttryck för att vi är. Vår självkänsla är oerhört beroende av andra människors tyckanden och tänkanden. Vi påverkas lätt av andras åsikter om hur vi "handlat" i en viss situation, vad vi sagt, vad vi tyckt och hur vi uttryckt oss.
Det handlar om att bygga upp en trygghet kring sig själv som person. Att i en förvissning förstå andras reaktioner, ta emot dem, titta på dem, utan att analysera, mäta dem med det man sagt, se trovärdigheten i dem, hantera dem genom att klokt förstå att vi alla är olika och därför också tycker så. Att i sin egen trygghet kunna ta kritiken utan att få ett sammanbrott och krympa ihop sig till en liten myra och tro att man är värdelös. För även om något uns är sanning i det som kommer som kritik, ta då lärdom av det till nästa gång. Ingen är perfekt, vi kan alla göra bättre och utvecklas.
Hur lär vi oss bli trygga i oss själva då? Mycket av den otrygghet vi känner som vuxna har skapats när vi var barn. Vuxnas förväntningar som speglat av sig genom att uttrycka sig klumpigt till barnen när de inte presterat som de velat. Andra barns reaktioner när man framfört något inför klassen eller i något annat sammanhang. Man gjorde bort sig som det heter, man fick skit för det av de andra barnen, nästa gång vågar man inte framföra eller agera av rädsla för att ännu en gång göra bort sig. Vi har skapat en obekväm känsla och en rädsla för ett sammanhang. Dessa känslor hänger kvar och följer med oss i vuxen ålder. Mer eller mindre.
Om vi fick lära oss att det är inte farligt att göra bort sig, det är inte farligt att andra skrattar, det är bara känsloreaktioner, inget som är farligt för oss som individer, vi behöver inte fly eller undvika detta. Men hur försvara vi barnet? För de andra barnen kanske inte bara nöjer sig med att skratta, de skriker glåpord och hittar på dumma smeknamn som kanske får följa med ett bra tag.
Hur lär vi barnen att hantera sina känslor, bejaka dem och att låta varandra vara som man är, att det är okej att säga fel eller göra bort sig, att vara blyg, att rodna att stamma. Hur lär vi barnen att respektera varandra att ta hand om varandra och alltid solidariskt ställa upp på varann?
Här har vi en stor grundproblematik i hur vi som vuxna sen fungerar.
Jag efterfrågar en pedagogik för lärare att kunna praktisera från småskolan upp i högskolan, som även borde ligga som grund på arbetsplatser i deras värdegrundsutformning. Vi behöver en förändring i hur vi tänker och handlar. Vi påverkas mer än vi anar av vår barndoms händelser. Vi formas som barn till hur vi senare i livet reagerar / agerar som vuxna.
Mobbing är förfärligt, det sker öppet på många skolor utan att vuxna ser eller väljer att inte se. En bra handlingsplan mot mobbing borde vara ett krav på alla skolor i landet. De senaste årens nedmontering av välfärden har inneburit att lärarnas närvaro minskat kraftig. Det påverkar naturligtvis elever och deras agerande mot och kring varandra.
Vi får inte längre blunda för våra viktigaste, nämligen barnen. De behöver formas genom kärlek och empati, klokskap och engagemang från närvarande vuxna. Vi vuxna ska vara goda föredömen för våra yngsta.
För att gå tillbaka till en människas grundtrygghet med bra självkänsla, hur lär vi oss att stärka den om vi en gång fått den raserad? Vilka verktyg behöver vi för detta?
Vi behöver bli självmedvetna, lära oss hur vi reagerar i olika situationer, fånga den känslan som en situation framkallar, smaka på den, fundera på varför vi reagerar som vi gör, lära oss hantera situationen. Finns mycket man kan lära sig genom mindfulness och meditation.
På www.meditatonsguiden.se kan man hitta mycket bra som handlar om både mindfulness och meditation, yoga och annat som man kan ha nytta av på sin färd mot att bygga upp sitt starkare inre jag!
Jag är själv bara i min egen linda..............mycket att jobba med och mot. Vi kan alla lyckas inom det vi företar oss. Vi måste bara våga släppa taget ibland,,,,,,,,,,,,,, inget farligt händer, jag lovar <3
Ett "intensivt" kvällsjobb kallar snart på mig ;-) lite dusch och fix innan cykelfärd mot jobb är ett faktum.
Njut dagen, tillåt er att bara vara eller gör vad helst faller er in.
Var rädda om er och glöm inte att ni är viktiga <3
Kram <3
Ann-Louise
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar