Godmorgon, har haft en lång sovmorgon och just avnjutit frukost / brunch med min familj. En kopp java till och livsandarna sträckte just på sig i denna kvinnan!
Det händer mycket positivt just nu i mitt liv. Jag känner att min dörr för nya intryck står helöppen och min mottaglighet är intensiv. Allting känns möjligt och jag har en känsla av att något stort för mig är på uppsegling. Jag har vind i seglen!!! Livet känns toppen och min entusiasm är stor, frågor jag brinner för rycker närmre och chansen att få kunna påverka och engagera mig mer kanske inte längre är helt omöjlig. Nya bekantskaper som börjat rulla in så välkommet, berikar mig.
För ett år sedan skulle jag inte ens drömma om att jag kunde befinna mig där jag nu är. Jag befann mig i en svacka där jag legat ett tag, kanske under ett par år, jag vet inte. Vad jag vet är att förra sommaren började jag vakna upp ur denna dvala och undra lite över vart jag var på väg? Mitt liv, vad hände med det? Hände det något över huvud taget? Det var det som oroade mig då, det hände inget, jag utvecklades inte som människa, jag hittade inget jag brann för, inget som jag kunde tänka mig att börja med eller involvera mig i, allt kändes tomt och meningslöst. Jag var trött på mig själv, mitt liv och allt som hände kring det. Mina barn och deras intressen tog mycket tid, det var också det enda som just då intresserade mig och som jag orkade intressera mig för. Jag förstod inte hur det hade kunnat bli så. Fanns det verkligen ingenting som kunde intressera mig det minsta lilla?? Varför kändes allting så trist och meningslöst? Antagligen hade jag drabbats av någon lindrigare depression. Den där känslan var otroligt jobbig i alla fall. Känslan av att vara värdelös och inte duga något till, ingen ville ha mig, ingen brydde sig om mig,.........,,, jag var bara en jobbig och tjatig morsa och fru som alltid var uttråkad och gnällig. Usch, så ville jag verkligen inte vara. Skulle mitt liv sluta på detta viset?? Skulle det rulla på i denna bana resten av mitt liv?
Jag kände sådan rädsla för denna obehagliga känsla i kroppen, att den skulle ta överhanden och att jag skulle bli knäpp eller få kroniska depressionsbekymmer. Hur skulle jag bryta detta mönster när jag inte visste vad jag skulle inrikta mig på?? Så fruktansvärda tankar jag hade, jag grät vissa dagar den sommaren och kände inte igen mig själv riktigt. Pratade mycket med min närmaste väninna, hon förstod mig och stöttade, peppade, vi hade några riktigt bra samtal. <3
Har berättat i tidigare inlägg om hur jag tog tag i mitt "fysiska" liv genom att börja träna aktivt tre gånger i veckan. Jag började må bättre av träningen och blev alldeles förtjust över resultatet det gav rent viktmässigt också. Att få känna sig trevlig och snygg gjorde inte saken sämre. Långsamt började jag må bättre, tankarna klarnade också lite mer.
Motigheter på jobb som resulterade i många möten med våra fackliga representanter gjorde att mitt intresse för det fackliga öppnades upp. En väldigt duktig engagerad person, påläst och otroligt kunnig som jag lärt känna genom dessa möten, har indirekt påverkat mig på ett mycket positivt sätt, jag beundrar denna person jättemycket och har stor respekt för henne. Hon har verkligen inspirerat mig och är nog faktiskt den som triggat igång mitt intresse på riktigt. Stort tack, jag är alldeles överväldigad, det känns som att det är hon som slutgiltigt drog upp upp mig ur svackan jag hade i fjol <3<3 <3. Det känns enormt och stort för mig, slutligen öppnades något upp inom mig!!
Ville bli fackligt AO, men i dagsläget är det ännu inte möjligt. Men har också blivit aktiv medlem i S och i S kvinnor, vill engagera mig och lära mig mycket. Känner mig hungrig och som jag skrev i början är jag vidöppen för det mesta just nu. Vill att mycket ska hända. Lite för otålig kanske. Undersöker möjligheterna till att få lära mig mer om det politiska och vet att det finns kurser. En ny kontakt som jag just lärt känna ska undersöka möjligheterna för mig att få gå en kurs hon själv gått tidigare.
Imorgon ska jag stå med valsedlar utanför vår skola, på kvällen blir det valvaka nere på stan dit jag ska och får då träffa mina nya vänner och ännu fler inom partiet. Ska bli fantastiskt trevligt och spännande. Känns lite pirrigt också, mitt nya liv som jag börjat rulla in i, ska bli så himla roligt framöver och jag känner mig som jag skrev innan, lite överväldigad av hela denna vändning som jag kommit in i. Mitt liv har fått en ny innebörd, jag har fått ett stort intresse att fördjupa mig i och inom. Intresset är således inte nytt, har ju alltid varit öppen och intresserad för samhällsfrågor egentligen, bara inte förstått att det är detta jag vill syssla med som intresse. En ny dörr har öppnats, jag får utvecklas, jag är någon, jag kan kanske bli något, ännu mer än den jag är nu, växa som människa. Framför allt, kan jag få känna att jag duger som jag är. Jag är också någon. Jag är ju jag..........
Önskar alla en superfin helg, glöm nu heller ej bort att vi kan alla påverka på ett eller annat sätt, därför är det jätteviktigt nu att vi alla drar vårt strå till stacken och faktiskt går och röstar imorgon på EU valet. Du är viktig, ditt val och din röst kan göra skillnad <3
Kram <3
Det händer mycket positivt just nu i mitt liv. Jag känner att min dörr för nya intryck står helöppen och min mottaglighet är intensiv. Allting känns möjligt och jag har en känsla av att något stort för mig är på uppsegling. Jag har vind i seglen!!! Livet känns toppen och min entusiasm är stor, frågor jag brinner för rycker närmre och chansen att få kunna påverka och engagera mig mer kanske inte längre är helt omöjlig. Nya bekantskaper som börjat rulla in så välkommet, berikar mig.
För ett år sedan skulle jag inte ens drömma om att jag kunde befinna mig där jag nu är. Jag befann mig i en svacka där jag legat ett tag, kanske under ett par år, jag vet inte. Vad jag vet är att förra sommaren började jag vakna upp ur denna dvala och undra lite över vart jag var på väg? Mitt liv, vad hände med det? Hände det något över huvud taget? Det var det som oroade mig då, det hände inget, jag utvecklades inte som människa, jag hittade inget jag brann för, inget som jag kunde tänka mig att börja med eller involvera mig i, allt kändes tomt och meningslöst. Jag var trött på mig själv, mitt liv och allt som hände kring det. Mina barn och deras intressen tog mycket tid, det var också det enda som just då intresserade mig och som jag orkade intressera mig för. Jag förstod inte hur det hade kunnat bli så. Fanns det verkligen ingenting som kunde intressera mig det minsta lilla?? Varför kändes allting så trist och meningslöst? Antagligen hade jag drabbats av någon lindrigare depression. Den där känslan var otroligt jobbig i alla fall. Känslan av att vara värdelös och inte duga något till, ingen ville ha mig, ingen brydde sig om mig,.........,,, jag var bara en jobbig och tjatig morsa och fru som alltid var uttråkad och gnällig. Usch, så ville jag verkligen inte vara. Skulle mitt liv sluta på detta viset?? Skulle det rulla på i denna bana resten av mitt liv?
Jag kände sådan rädsla för denna obehagliga känsla i kroppen, att den skulle ta överhanden och att jag skulle bli knäpp eller få kroniska depressionsbekymmer. Hur skulle jag bryta detta mönster när jag inte visste vad jag skulle inrikta mig på?? Så fruktansvärda tankar jag hade, jag grät vissa dagar den sommaren och kände inte igen mig själv riktigt. Pratade mycket med min närmaste väninna, hon förstod mig och stöttade, peppade, vi hade några riktigt bra samtal. <3
Har berättat i tidigare inlägg om hur jag tog tag i mitt "fysiska" liv genom att börja träna aktivt tre gånger i veckan. Jag började må bättre av träningen och blev alldeles förtjust över resultatet det gav rent viktmässigt också. Att få känna sig trevlig och snygg gjorde inte saken sämre. Långsamt började jag må bättre, tankarna klarnade också lite mer.
Motigheter på jobb som resulterade i många möten med våra fackliga representanter gjorde att mitt intresse för det fackliga öppnades upp. En väldigt duktig engagerad person, påläst och otroligt kunnig som jag lärt känna genom dessa möten, har indirekt påverkat mig på ett mycket positivt sätt, jag beundrar denna person jättemycket och har stor respekt för henne. Hon har verkligen inspirerat mig och är nog faktiskt den som triggat igång mitt intresse på riktigt. Stort tack, jag är alldeles överväldigad, det känns som att det är hon som slutgiltigt drog upp upp mig ur svackan jag hade i fjol <3<3 <3. Det känns enormt och stort för mig, slutligen öppnades något upp inom mig!!
Ville bli fackligt AO, men i dagsläget är det ännu inte möjligt. Men har också blivit aktiv medlem i S och i S kvinnor, vill engagera mig och lära mig mycket. Känner mig hungrig och som jag skrev i början är jag vidöppen för det mesta just nu. Vill att mycket ska hända. Lite för otålig kanske. Undersöker möjligheterna till att få lära mig mer om det politiska och vet att det finns kurser. En ny kontakt som jag just lärt känna ska undersöka möjligheterna för mig att få gå en kurs hon själv gått tidigare.
Imorgon ska jag stå med valsedlar utanför vår skola, på kvällen blir det valvaka nere på stan dit jag ska och får då träffa mina nya vänner och ännu fler inom partiet. Ska bli fantastiskt trevligt och spännande. Känns lite pirrigt också, mitt nya liv som jag börjat rulla in i, ska bli så himla roligt framöver och jag känner mig som jag skrev innan, lite överväldigad av hela denna vändning som jag kommit in i. Mitt liv har fått en ny innebörd, jag har fått ett stort intresse att fördjupa mig i och inom. Intresset är således inte nytt, har ju alltid varit öppen och intresserad för samhällsfrågor egentligen, bara inte förstått att det är detta jag vill syssla med som intresse. En ny dörr har öppnats, jag får utvecklas, jag är någon, jag kan kanske bli något, ännu mer än den jag är nu, växa som människa. Framför allt, kan jag få känna att jag duger som jag är. Jag är också någon. Jag är ju jag..........
Önskar alla en superfin helg, glöm nu heller ej bort att vi kan alla påverka på ett eller annat sätt, därför är det jätteviktigt nu att vi alla drar vårt strå till stacken och faktiskt går och röstar imorgon på EU valet. Du är viktig, ditt val och din röst kan göra skillnad <3
Kram <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar