Snörvlat hela dagen lång, trött och frusen. Just hemkommen från en trevlig föreläsning i Helsingborg som handlade om ungdomars vanor på nätet. Det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig, det var väldigt övergripande och inget penetrerades egentligen riktigt. Men ändå intressant. Det handlade ganska mycket om hur vi ska behandla varandra, inte bara då ungdomarna emellan utan även hur vi vuxna ser på ungdomar eller andra grupper. Hur vi vuxna mer måste ta vårt ansvar i hur vi lär våra barn använda datorn och nätet. Social kompetens!!
Hade hoppats på att få träffa en väninna på föreläsningen, hon kunde dock inte komma ifrån i tid så det blev tyvärr inget med det. Får väl boka in någon annan dag med henne istället sen när det finns utrymme.
Blev oerhört besviken igår. Vill inte ta det här, men det handlade om något jag sett fram emot att få göra under lång tid och som nu inte kan bli av. Så då får jag väl fundera ut något annat som intresse, kanske ändå ska gå med i någon förening eller något parti?
Känner mig lite ledsen, det är antagligen förkylningens fel, den förstärker min ynkliga sida, minsta motgång blir till ett ofantligt nederlag och besvikelsen känns total. Men herregud människa ryck upp dig för sjutton!!! Jag är ju den där kaxiga tjejen som står upp för min sak, sätter ner foten, kämpar för rättvisan, tänjer på gränserna. Jag är stark, har varit i motgångar många, många och ofantligt många gånger, jag borde vara så härdad. Vi människor har våra motgångar, det är dem som härdar oss och rustar oss inför nästa strid. Vi är som sagt människor som är sårbara, men vi är också otroligt starka. Vi har styrkan inom oss!
Så nu jobbar vi med styrkan, eller hur? !
Mot närmsta apotek imorgon på min lediga dag för att inköpa Kaloba, dunderkuren för förkylningar. Har hjälpt mig varje gång, tar ca två till tre dagar innan det vänder. Nu ska jag fylla på min energi, ta fäste på något och sikta framåt. Målen är viktiga och därför måste jag ha ett som jag bestämt mig för.
För många år sen gick jag en kurs i Qui gong, tyvärr upprätthöll jag inte det jag lärde med någon reda utan har tyvärr glömt många av rörelserna, men ska försöka kolla upp på Youtube och gå igenom alla de tio rörelserna som jag lärde mig och återuppta det som en träningsform. Den är rensande och energigivande. Den ger en central stimulans och blir samtidigt en sorts mindfulness metod i sig. Det känns väldigt bra i kroppen efteråt.
Hur brukar ni göra om ni blivit besvikna på något som ni sett mycket fram emot och som sen visar sig vara något annat eller att det inte blev av överhuvudtaget? Gråter en skvätt och sen bara skaka
på sig, resa sig och gå vidare? Vad jag vet och samtidigt får som en käftsmäll är: livet är inte som en rak autostrada, den är full av svängar och kurvor, ojämnheter och små avstickare. Det gäller dock att hålla kursen så kommer man så småningom till sitt mål tillslut även om det ibland kan ta lite tid.
Målmedvetenhet och fokus, viktiga bitar och det gäller att man verkligen tar tag i dessa bitarna och ser till att hålla den kursen stadigt. Så kommer det gå så bra. Positivt tänk!!! Ge aldrig upp, någonsin!!!
Ann <3
Hade hoppats på att få träffa en väninna på föreläsningen, hon kunde dock inte komma ifrån i tid så det blev tyvärr inget med det. Får väl boka in någon annan dag med henne istället sen när det finns utrymme.
Blev oerhört besviken igår. Vill inte ta det här, men det handlade om något jag sett fram emot att få göra under lång tid och som nu inte kan bli av. Så då får jag väl fundera ut något annat som intresse, kanske ändå ska gå med i någon förening eller något parti?
Känner mig lite ledsen, det är antagligen förkylningens fel, den förstärker min ynkliga sida, minsta motgång blir till ett ofantligt nederlag och besvikelsen känns total. Men herregud människa ryck upp dig för sjutton!!! Jag är ju den där kaxiga tjejen som står upp för min sak, sätter ner foten, kämpar för rättvisan, tänjer på gränserna. Jag är stark, har varit i motgångar många, många och ofantligt många gånger, jag borde vara så härdad. Vi människor har våra motgångar, det är dem som härdar oss och rustar oss inför nästa strid. Vi är som sagt människor som är sårbara, men vi är också otroligt starka. Vi har styrkan inom oss!
Så nu jobbar vi med styrkan, eller hur? !
Mot närmsta apotek imorgon på min lediga dag för att inköpa Kaloba, dunderkuren för förkylningar. Har hjälpt mig varje gång, tar ca två till tre dagar innan det vänder. Nu ska jag fylla på min energi, ta fäste på något och sikta framåt. Målen är viktiga och därför måste jag ha ett som jag bestämt mig för.
För många år sen gick jag en kurs i Qui gong, tyvärr upprätthöll jag inte det jag lärde med någon reda utan har tyvärr glömt många av rörelserna, men ska försöka kolla upp på Youtube och gå igenom alla de tio rörelserna som jag lärde mig och återuppta det som en träningsform. Den är rensande och energigivande. Den ger en central stimulans och blir samtidigt en sorts mindfulness metod i sig. Det känns väldigt bra i kroppen efteråt.
Hur brukar ni göra om ni blivit besvikna på något som ni sett mycket fram emot och som sen visar sig vara något annat eller att det inte blev av överhuvudtaget? Gråter en skvätt och sen bara skaka
på sig, resa sig och gå vidare? Vad jag vet och samtidigt får som en käftsmäll är: livet är inte som en rak autostrada, den är full av svängar och kurvor, ojämnheter och små avstickare. Det gäller dock att hålla kursen så kommer man så småningom till sitt mål tillslut även om det ibland kan ta lite tid.
Målmedvetenhet och fokus, viktiga bitar och det gäller att man verkligen tar tag i dessa bitarna och ser till att hålla den kursen stadigt. Så kommer det gå så bra. Positivt tänk!!! Ge aldrig upp, någonsin!!!
Ann <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar