Ännu en metafor. Jag gillar ju att prata i de banorna. Det har ni säkert märkt från tidigare blogginlägg. I alla fall menar jag med rubriken en massa saker. Den vill säga dig att inget är för evigt, vi har sedan urminnes tider " ups and downs" som man säger i engelskan. Det betyder då att när allting är som mörkast så vänder det snart igen. Ibland förr än man anar. Orkar man bara härda ut de mörka perioderna, följa med livets dans i svängarna, har man nått en bit på vägen. Vem har sagt att livet ska vara lätt att leva. Talesättet "livet är ingen dans på rosor", hur ska man tolka det? Rosor sticks om man tar i dem på fel sätt!
Jag befinner mig själv i ett grådis just nu, det är inte helt mörkt, det kanske blir det, ingen vet. Men jag håller näsan ovanför ytan, gillar läget samtidigt som jag står med ett ben på vardera sida om diket. Jag vet inte riktigt vilken sida jag vill hoppa över till just nu. Inom sin tid kommer saker och ting till en upplösning, då hoppas jag att det känns rätt och riktigt för mig att välja vilken sida jag går över till. Men just nu kan jag inte det. Ibland måste man ändå chansa, våga ta steget, sluta måla fan på väggen. Men vi är inte där än, inte riktigt....
Soldis utomhus, men helt klart ljusare. Båda barnen är på sportlovsaktiviteter, det är tennis och konståkning som de också tränar i veckorna. Sonen har dagläger, dottern åker på allmänhetens åkning med kompisar och går direkt på sin träning i anslutning. Blir helt trött, men hon har verkligen fått en ny blodad tand för sin hobby. Under flera år ville hon aldrig gå på allmänhetens åkning, tyckte det räckte att vara ishallen när hon tränade och sen tyckte hon det blev trångt också, kunde inte åka som hon ville. Men hon verkar inte bry sig om detta nu, tycker väl det är kul att visa upp färdigheterna för "amatörerna" som nog tittar lite avundsjukt på konsterna.
Sonen hänger ihop med några tenniskillar, de går tydligen först på Kul i Lund någon timme innan daglägret börjar.
Jag själv är ledig från jobb, väntar hit min kära mami så ska vi köra och hälsa på min faster som bor i Malmö, ta en fika och umgås. Ska bli trevligt.
Ta vara på dagen vetja, kram <3
Jag befinner mig själv i ett grådis just nu, det är inte helt mörkt, det kanske blir det, ingen vet. Men jag håller näsan ovanför ytan, gillar läget samtidigt som jag står med ett ben på vardera sida om diket. Jag vet inte riktigt vilken sida jag vill hoppa över till just nu. Inom sin tid kommer saker och ting till en upplösning, då hoppas jag att det känns rätt och riktigt för mig att välja vilken sida jag går över till. Men just nu kan jag inte det. Ibland måste man ändå chansa, våga ta steget, sluta måla fan på väggen. Men vi är inte där än, inte riktigt....
Soldis utomhus, men helt klart ljusare. Båda barnen är på sportlovsaktiviteter, det är tennis och konståkning som de också tränar i veckorna. Sonen har dagläger, dottern åker på allmänhetens åkning med kompisar och går direkt på sin träning i anslutning. Blir helt trött, men hon har verkligen fått en ny blodad tand för sin hobby. Under flera år ville hon aldrig gå på allmänhetens åkning, tyckte det räckte att vara ishallen när hon tränade och sen tyckte hon det blev trångt också, kunde inte åka som hon ville. Men hon verkar inte bry sig om detta nu, tycker väl det är kul att visa upp färdigheterna för "amatörerna" som nog tittar lite avundsjukt på konsterna.
Sonen hänger ihop med några tenniskillar, de går tydligen först på Kul i Lund någon timme innan daglägret börjar.
Jag själv är ledig från jobb, väntar hit min kära mami så ska vi köra och hälsa på min faster som bor i Malmö, ta en fika och umgås. Ska bli trevligt.
Ta vara på dagen vetja, kram <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar