Äntligen fredag tror jag de flesta känner. Även jag trots att denna fredagen ska tillbringas på mitt kära jobb.
Satt just och tänkte på när jag gick i nionde klass för väldigt många år sedan, vi skulle iväg till olika gymnasieskolor för att hälsa på och få information. Vi fick själva välja vilka skolor vi ville besöka, ramen var däremot satt inom Lund eller Landskrona, dessa två städer hade vi att välja på när man bodde i Kävlinge kommun. Jag är uppväxt i Löddeköpinge.
Inställd som jag var redan då att jag skulle jobba som sjuksköterska, föll sig mina gymnasieval ganska lätt. Fast eftersom jag följde och gick efter ryktena så ville jag helst gå i Lund även om det var svårare att komma in där. Det var under olika dagar man skulle besöka skolorna, vårdskolan i Landskrona besökte vi först, dit var det många som skulle från min skola, men till Lunds vårdskola var det endast jag som skulle åka, minns att bussen stannade och släppte av enbart mig, kommer faktiskt inte ihåg om min lärare var med in på skolan för att se till att jag blev emottagen, men där fanns ingen lärare med sen under rundvandringen och informationen. Jag kände ju starkt att jag skulle minsann läsa i Lund. Trots vissa motgångar som man kan skylla sig själv eller kanske indirekt andra för som bidrog till sämre skolresultat än jag egentligen skulle kunnat uppnå med rätt uppmuntran och kanske en bättre insikt så kom jag ju slutligen in på skolan även om det var som reserv. Jag var blyg och osäker vilket ibland medförde att man uttryckte sig lite klumpigt när man blev nervös. Vi utvecklas ju också olika och i olika takt. Jag var "barn" länge, medan vissa andra blev "vuxna" tidigt. Så i min gymnasieklass fanns det en stor spridning som ni kan förstå.
Min gymnasieklassföreståndare hade ett sätt gentemot mig som gjorde att jag kände hennes ogillande. Jag har aldrig blivit klok på varför eller vad det var. Men så är det väl, att vi "klickar" helt enkelt inte med alla människor. Kanske var det för att hon upplevde mig som mer omogen än vissa andra i klassen, kan ju vara så. Men när hon informerar handledare i förväg på ens kommande praktikplats om att jag inte skulle vara så "duktig" så undrar man lite, det får väl ändå finnas gränser? Fått veta detta många år efter då jag av en slump sprang på en gammal handledare. Man kan ju just undra hur många handledare som fick den där informationen av klassföreståndaren?
Jag var barn länge och även så tonåring, jag blev nog inte vuxen förrän jag närmade mig tjugofem tror jag. Härligt att få vara ung länge. Men omogenhet sticker i ögonen på vissa människor verkar det som. Det är otroligt så mycket de barn och ungdomar vinner på som mognar tidigt och näst intill redan kan föra sig med en vuxens resonemang och vokabulär. Det finns inte plats för barnslighet i vårt samhälle, allt ska struktureras upp och gå inom vissa normer och mallar.
De duktigaste i alla klasser är just de elever som är lite brådmogna och liksom har fattat galoppen för flera år sen. Vad beror det på att människans hjärnor utvecklas så kolossalt olika? Beror det på hur vi drillas från baby stadiet? Eller är det helt enkelt bara genetiskt?
Jaha, det kan vi ju grunna på denna fredag, eller vad tycker ni ;)
Anledningen till mina gymnasieminnen beror faktiskt på att min dotter som går i nian ska på gymnasiemässa idag här i Lund. Otroligt mycket större utbud idag än på min tid.
Nu ska jag gå och göra mig en god smörgås med nyinköpt ost av märket Hollänsk Gouda, lite gurka på toppen och en rykande het kopp java till. Mums!
Hej och kram <3
Satt just och tänkte på när jag gick i nionde klass för väldigt många år sedan, vi skulle iväg till olika gymnasieskolor för att hälsa på och få information. Vi fick själva välja vilka skolor vi ville besöka, ramen var däremot satt inom Lund eller Landskrona, dessa två städer hade vi att välja på när man bodde i Kävlinge kommun. Jag är uppväxt i Löddeköpinge.
Inställd som jag var redan då att jag skulle jobba som sjuksköterska, föll sig mina gymnasieval ganska lätt. Fast eftersom jag följde och gick efter ryktena så ville jag helst gå i Lund även om det var svårare att komma in där. Det var under olika dagar man skulle besöka skolorna, vårdskolan i Landskrona besökte vi först, dit var det många som skulle från min skola, men till Lunds vårdskola var det endast jag som skulle åka, minns att bussen stannade och släppte av enbart mig, kommer faktiskt inte ihåg om min lärare var med in på skolan för att se till att jag blev emottagen, men där fanns ingen lärare med sen under rundvandringen och informationen. Jag kände ju starkt att jag skulle minsann läsa i Lund. Trots vissa motgångar som man kan skylla sig själv eller kanske indirekt andra för som bidrog till sämre skolresultat än jag egentligen skulle kunnat uppnå med rätt uppmuntran och kanske en bättre insikt så kom jag ju slutligen in på skolan även om det var som reserv. Jag var blyg och osäker vilket ibland medförde att man uttryckte sig lite klumpigt när man blev nervös. Vi utvecklas ju också olika och i olika takt. Jag var "barn" länge, medan vissa andra blev "vuxna" tidigt. Så i min gymnasieklass fanns det en stor spridning som ni kan förstå.
Min gymnasieklassföreståndare hade ett sätt gentemot mig som gjorde att jag kände hennes ogillande. Jag har aldrig blivit klok på varför eller vad det var. Men så är det väl, att vi "klickar" helt enkelt inte med alla människor. Kanske var det för att hon upplevde mig som mer omogen än vissa andra i klassen, kan ju vara så. Men när hon informerar handledare i förväg på ens kommande praktikplats om att jag inte skulle vara så "duktig" så undrar man lite, det får väl ändå finnas gränser? Fått veta detta många år efter då jag av en slump sprang på en gammal handledare. Man kan ju just undra hur många handledare som fick den där informationen av klassföreståndaren?
Jag var barn länge och även så tonåring, jag blev nog inte vuxen förrän jag närmade mig tjugofem tror jag. Härligt att få vara ung länge. Men omogenhet sticker i ögonen på vissa människor verkar det som. Det är otroligt så mycket de barn och ungdomar vinner på som mognar tidigt och näst intill redan kan föra sig med en vuxens resonemang och vokabulär. Det finns inte plats för barnslighet i vårt samhälle, allt ska struktureras upp och gå inom vissa normer och mallar.
De duktigaste i alla klasser är just de elever som är lite brådmogna och liksom har fattat galoppen för flera år sen. Vad beror det på att människans hjärnor utvecklas så kolossalt olika? Beror det på hur vi drillas från baby stadiet? Eller är det helt enkelt bara genetiskt?
Jaha, det kan vi ju grunna på denna fredag, eller vad tycker ni ;)
Anledningen till mina gymnasieminnen beror faktiskt på att min dotter som går i nian ska på gymnasiemässa idag här i Lund. Otroligt mycket större utbud idag än på min tid.
Nu ska jag gå och göra mig en god smörgås med nyinköpt ost av märket Hollänsk Gouda, lite gurka på toppen och en rykande het kopp java till. Mums!
Hej och kram <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar