Ja, tänk om jag kunde drömma som förr när man var ung och barn. Då hade man fantastiska drömmar om framtiden så som man trodde att livet skulle bli och så som man önskade att det skulle bli. Man drömde ofta och ständigt, dagdrömmar och nattdrömmar. Skillnaden på dagdrömmarna var ju att man kunde bestämma sig för vad man ville drömma om. Drömmarna var en sorts önskan.
Hur ser det ut idag då? Drömmer jag fortfarande, det gör jag säkert på nätterna, dagdrömmarna har helt försvunnit, det finns inget utrymme för dem mer, samtidigt är det väl kanske en vuxengrej att inte längre dagdrömma, jag vet inte. Tankarna som kommer är inga dröm eller önsketankar, det är mest konkreta saker som kommer upp, tråkiga måsten som ska göras.
Just idag slog det mig att jag inte har några tankar alls som handlar om framtiden för mig själv, endast framtiden för mina barn känns viktig. Det är sjukt, jag oroar mig för mina barns framtid jättemycket, piskar på dem med läxor, vet att betygen är jätteviktiga, kollar hur det går för dem i deras olika ämnen på en skolsajt där lärarna skriver alla omdömen och betygsätter dem, målen osv. Det är hur mycket som helst. Barnen verkar inte alltid ha så mycket koll när man frågar dem vissa skolämnen och vad som görs, när proven är osv. Nästa gång får man ett helt tvärtom svar och att de visst vet om. Suck!
Fan vad jag är trött på att alltid dra i detta med läxor och prov, barn som presterar halvhjärtat trots att de kan så mycket mer, trötthet, håglöshet, ointresset, detta samhälle vi lever i nu, kräver att en barn jobbar på ordentligt hela tiden, mer än någonsin nu än som när jag själv gick i högstadiet på åttiotalet.
Så kommer denna slogan "men jag är inte bara mamma, utan heltids arbetande i den personalglesa sjukvården". Jag har två hem, min familj och mitt jobb. Men just nu är jag mer på mitt jobb än hemma. Väldigt mycket mer. Min man likaså. Våra liv, våra egna drömmar, var tar de vägen just nu?
Det känns som vi bara ska vara coacher åt våra barn hela tiden, finns liksom inget annat utrymme över längre. Barnen har ju sina hobby aktiviteter som de måste få ha, annars skulle de dukat under för länge sen. Men jag själv och min man, vi behöver ju odla våra egna intressen och hobbys, finns liksom ingen kraft kvar att orka med det längre. Min man är jätteduktig som kommit igång med träning sen drygt ett år tillbaka, han har verkligen hållt igång varje vecka och skapat sig en rutin. Dessutom kanske han blivit piggare av det. Träning och rörelse skapar energi. Men jag själv har inte kommit så långt än. Höll på i en dryg månad för ett år sen, skadade min fotled, fick nån muskel eller sen sträckning eller hälsporre, vet i fasen vad det var, kollade aldrig upp det heller, men någon mer motion för mig blev det inte då, tappade sugen helt, inget annat alternativ som lockade. Men nu är jag bra i foten, vill komma igång, men orkar inte, motivation har jag, men dåligt med energi, vädret är ju så jäkla trist också.
Tillbaka till drömmarna och önskningarna som jag har tappat. Vad vill jag med min framtid? När mina barn väl är inne på sina gymnasieval, kanske man kan börja orka fundera, eller om jag orkar funderar nu så kanske jag orkar sätta någon av önskningarna i verket.
Det låter fruktansvärt det jag ska skriva nu men: jag har inga drömmar eller önskningar längre, de bara försvann och jag kan inte hitta dem.
Hur fan kan undgå att ha önskningar undrar ni nu. Ja, det kan man fråga sig. Okej, några önskningar eller mål har jag väl, jag vill utveckla mig mer som människa, jag vill kunna bli duktigare på att delta i diskussioner, att kunna motivera hur jag tänker om jag behöver försvara en åsikt som jag har. Att våga framföra mina åsikter oftare i större sällskap eller när man sitter i gruppmöten. Att sätta mig in i ett ämne såpass så att jag har möjlighet att delta i diskussioner. Tygla min irritation i hemmet och med nära och kära, alla kan inte tycka som jag. Kort sagt, utveckla mina goda sidor och lära mig hålla tillbaka de sämre.
Men framtidsönskningar som handlar om mig själv vet jag inte. Jag önskar ju att mina barn får bra jobb efter skolan, att de når den framgång de vill inom sina hobbies. Att de någon gång under min livstid bildar egen familj och kanske får barn, huvudsaker är att de som de väljer gör dem lyckliga i sina liv.
Mitt eget liv, jag ska ju hålla min kropp i form så att den inte drabbas av sjukdom. Mitt jobb, är inte bra betalt men jag gillar det och vill helst inte byta. Tryggt, jaaa. Nyttigt att ändå kanske byta jobb? Det är det troligtvis, suger lite på den karamellen faktiskt trots att jag trivs med jobbet. Men karriärbyte måste i så fall ske nu. Jag blir inte yngre. Jag har bara "små" drömmar, typ prova på lite olika saker. Jag skulle vilja prova på att driva ett värdshus, det ska inte vara något jättestort ställe utan ett litet som även kan erbjuda övernattning för kringresanden. Lite "old fashion" stil skulle det ha. Vi skulle driva det som ett familjeföretag, kanske skulle det ligga längre ut på landsorten i Skåne. Eller i ett annat land. Dröm, dröm.
Om jag skulle jobba med något annat, så är det något jag funderat på i flera år då och då och långt ifrån varje månad. En annan dröm jag haft, vet inte om jag fortfarande vill, är att fjällvandra, att få vara ett med naturen under ett par veckors tid. Det skulle vara underbart. Att få resa runt i olika länder är också en dröm, USA, Irland, Skottland bara för att nämna några.
Att vara rikare hade inte varit fel, tänk vad mycket vi kunde gjort för pengarna, det är ju en minimal chans till att en sån dröm slår in. Men varför inte, jag skulle nämna mina drömmar.
Idag är det fredag, härliga, mysiga fredag, jag har varit ledig från jobb och nu ska jag skjutsa min son till hans träning eftersom vinden vägrar mojna. Hoppas veckan varit bra för er och att ni stannat upp en halv minut och funderat över vad som händer. Inte för att jag själv praktiserat det ofta, men det är bra att någon gång under dagen stanna upp bara för att checka av med sig själv att allt är ok.
Önskar er en härlig underbar fredag, glöm inte att simma lugnt.
Kram Ann
Hur ser det ut idag då? Drömmer jag fortfarande, det gör jag säkert på nätterna, dagdrömmarna har helt försvunnit, det finns inget utrymme för dem mer, samtidigt är det väl kanske en vuxengrej att inte längre dagdrömma, jag vet inte. Tankarna som kommer är inga dröm eller önsketankar, det är mest konkreta saker som kommer upp, tråkiga måsten som ska göras.
Just idag slog det mig att jag inte har några tankar alls som handlar om framtiden för mig själv, endast framtiden för mina barn känns viktig. Det är sjukt, jag oroar mig för mina barns framtid jättemycket, piskar på dem med läxor, vet att betygen är jätteviktiga, kollar hur det går för dem i deras olika ämnen på en skolsajt där lärarna skriver alla omdömen och betygsätter dem, målen osv. Det är hur mycket som helst. Barnen verkar inte alltid ha så mycket koll när man frågar dem vissa skolämnen och vad som görs, när proven är osv. Nästa gång får man ett helt tvärtom svar och att de visst vet om. Suck!
Fan vad jag är trött på att alltid dra i detta med läxor och prov, barn som presterar halvhjärtat trots att de kan så mycket mer, trötthet, håglöshet, ointresset, detta samhälle vi lever i nu, kräver att en barn jobbar på ordentligt hela tiden, mer än någonsin nu än som när jag själv gick i högstadiet på åttiotalet.
Så kommer denna slogan "men jag är inte bara mamma, utan heltids arbetande i den personalglesa sjukvården". Jag har två hem, min familj och mitt jobb. Men just nu är jag mer på mitt jobb än hemma. Väldigt mycket mer. Min man likaså. Våra liv, våra egna drömmar, var tar de vägen just nu?
Det känns som vi bara ska vara coacher åt våra barn hela tiden, finns liksom inget annat utrymme över längre. Barnen har ju sina hobby aktiviteter som de måste få ha, annars skulle de dukat under för länge sen. Men jag själv och min man, vi behöver ju odla våra egna intressen och hobbys, finns liksom ingen kraft kvar att orka med det längre. Min man är jätteduktig som kommit igång med träning sen drygt ett år tillbaka, han har verkligen hållt igång varje vecka och skapat sig en rutin. Dessutom kanske han blivit piggare av det. Träning och rörelse skapar energi. Men jag själv har inte kommit så långt än. Höll på i en dryg månad för ett år sen, skadade min fotled, fick nån muskel eller sen sträckning eller hälsporre, vet i fasen vad det var, kollade aldrig upp det heller, men någon mer motion för mig blev det inte då, tappade sugen helt, inget annat alternativ som lockade. Men nu är jag bra i foten, vill komma igång, men orkar inte, motivation har jag, men dåligt med energi, vädret är ju så jäkla trist också.
Tillbaka till drömmarna och önskningarna som jag har tappat. Vad vill jag med min framtid? När mina barn väl är inne på sina gymnasieval, kanske man kan börja orka fundera, eller om jag orkar funderar nu så kanske jag orkar sätta någon av önskningarna i verket.
Det låter fruktansvärt det jag ska skriva nu men: jag har inga drömmar eller önskningar längre, de bara försvann och jag kan inte hitta dem.
Hur fan kan undgå att ha önskningar undrar ni nu. Ja, det kan man fråga sig. Okej, några önskningar eller mål har jag väl, jag vill utveckla mig mer som människa, jag vill kunna bli duktigare på att delta i diskussioner, att kunna motivera hur jag tänker om jag behöver försvara en åsikt som jag har. Att våga framföra mina åsikter oftare i större sällskap eller när man sitter i gruppmöten. Att sätta mig in i ett ämne såpass så att jag har möjlighet att delta i diskussioner. Tygla min irritation i hemmet och med nära och kära, alla kan inte tycka som jag. Kort sagt, utveckla mina goda sidor och lära mig hålla tillbaka de sämre.
Men framtidsönskningar som handlar om mig själv vet jag inte. Jag önskar ju att mina barn får bra jobb efter skolan, att de når den framgång de vill inom sina hobbies. Att de någon gång under min livstid bildar egen familj och kanske får barn, huvudsaker är att de som de väljer gör dem lyckliga i sina liv.
Mitt eget liv, jag ska ju hålla min kropp i form så att den inte drabbas av sjukdom. Mitt jobb, är inte bra betalt men jag gillar det och vill helst inte byta. Tryggt, jaaa. Nyttigt att ändå kanske byta jobb? Det är det troligtvis, suger lite på den karamellen faktiskt trots att jag trivs med jobbet. Men karriärbyte måste i så fall ske nu. Jag blir inte yngre. Jag har bara "små" drömmar, typ prova på lite olika saker. Jag skulle vilja prova på att driva ett värdshus, det ska inte vara något jättestort ställe utan ett litet som även kan erbjuda övernattning för kringresanden. Lite "old fashion" stil skulle det ha. Vi skulle driva det som ett familjeföretag, kanske skulle det ligga längre ut på landsorten i Skåne. Eller i ett annat land. Dröm, dröm.
Om jag skulle jobba med något annat, så är det något jag funderat på i flera år då och då och långt ifrån varje månad. En annan dröm jag haft, vet inte om jag fortfarande vill, är att fjällvandra, att få vara ett med naturen under ett par veckors tid. Det skulle vara underbart. Att få resa runt i olika länder är också en dröm, USA, Irland, Skottland bara för att nämna några.
Att vara rikare hade inte varit fel, tänk vad mycket vi kunde gjort för pengarna, det är ju en minimal chans till att en sån dröm slår in. Men varför inte, jag skulle nämna mina drömmar.
Idag är det fredag, härliga, mysiga fredag, jag har varit ledig från jobb och nu ska jag skjutsa min son till hans träning eftersom vinden vägrar mojna. Hoppas veckan varit bra för er och att ni stannat upp en halv minut och funderat över vad som händer. Inte för att jag själv praktiserat det ofta, men det är bra att någon gång under dagen stanna upp bara för att checka av med sig själv att allt är ok.
Önskar er en härlig underbar fredag, glöm inte att simma lugnt.
Kram Ann
 |
| Längtar efter värme och klorofyll |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar