Två nätter har jag nu vaknat vid tre tiden på natten av att jag sovit oroligt, stigit upp för att gå på toaletten och därefter krupit till kojs igen, men jag somnade dessvärre inte. Myror i kroppen, svårt att slappna av, ena stunden för varm och nästa för sval, så svårt att komma till ro att jag trodde jag skulle bli galen. Inneboende stress heter sjukdomen eller besvären. Tja, rätt logiskt om man tänker efter. Jag har en stressig och späckad tillvaro just nu som inte tillåter mycket egentid. Detta scenario har jag själv skapat och har därför endast mig själv att skylla. Däremot ska jag se till så att det inte blir statiskt, jag jobbar på det s a s. Men det tar tid att skapa och införa nya rutiner. I samband med detta har jag inte heller haft ork eller lust att ta itu med någon form av motion, även där har jag endast mig själv att skylla. Jag är fullt medveten om problemet, ja, jag ser det som ett problem för mig eftersom det tydligen ska vara så svårt att fota till sig själv i baken och komma iväg ut och röra på sig. Tankarna och samvetskvalen samt skamkänslor av min lata personlighet kretsar oavbrutet i tankarna tillsammans med lite annat smått och gott som jag också försakat ett tag ( läs halvt liv ). Suck, suck och suuuuuck.
Men tro nu inte för en sekund att jag tycker synd om mig själv, nej, jag föraktar mig själv och tycker att jag är väldigt patetisk. Fastnat i någon jävla klyscha, varför ska det vara så förbannat svårt att vända på steken? Förra året på vårkanten, då hade jag ett mål som jag började jobba på, jag jobbade hett, hårt och intensivt, så pass intensivt att jag ådrog mig en fullständigt onödig skada. Den skadan tog ett halvår att läka på ett ungefär. Jag tappade hela lusten att jobba för mitt mål, jag kunde ju utformat något annat istället, men det gjorde jag ej, jag var så insnöad på att göra just den grejen som skadade mig att jag varken kunde eller ville hitta ett annat sätt. Jag tappade sugen helt.
Jag tyckte jogging var perfekt, billig, närheten, kunde utöva det precis när jag kände för det. Men jag gick ut alldeles för hårt i början, fick sån blodad tand, ville se resultat snabbt, otåligheten gjorde att jag drev mig för hårt på för kort tid, jag överbelastade min högra fot och hade ont i den vid rörelse ganska länge efteråt. Nu känns det däremot jättebra och jag har blivit sugen på att prova jogga igen, men vet inte om jag vågar, fast i nätt skala och inte så ofta som tidigare så kan det nog gå. Är sugen på att börja simma också, simhallen är nu färdigrenoverad men är tyvärr också ganska dyr.
Om man motionerar regelbundet får man bättre motståndskraft till stress och dess negativa faktorer.
Min lättstörda sömn och svårigheterna att somna om, bottnar således i bristen på motion.
Orkade ni läsa hit får jag nästan ge er en eloge. Kanske inte skrivit så upplyftande denna gången. Men jag har bara beskrivit hur jag känner och tycker just nu. Har någon av er läsare samma bekymmer??
Kommer ni inte iväg på någon motion? Får ni samvetskval när ni tänker att ni borde och har en massa annat att skylla på? Vi sitter i så fall i samma båt för tillfället. Vi måste stötta och peppa varann.
Idag har vi torsdag den 7 februari, imorgon är det fredag och jag jobbar mellan kvart i sju och halv tre, ska sen direkt köra sonen till tennisträningen och passar på att handla undertiden han är där. Sen är det hem och röja, laga mat och fira fredag, hinner inte med någon motion imorgon heller, orkar inte cykla till jobb heller, tar bilen, kallt ute usch. På lördag morgon skjutsar jag dottern till träningen klockan åtta på morgonen, just det, där kan jag faktiskt passa på att gå en rask promenad när hon tränar. Kommer jag att göra det åtta på morgonen en lördag?? Usch så motigt det känns. Peppa, peppa, peppa......
Ja jag avslutar här nu tror jag, blir inte mer vettigt sagt här nu, det kanske inte det var heller som jag har dryftat, men jag har åtminstone lättat mitt hjärta något. Vi får peppa varann nu och verkligen ge den där sparken i baken för att komma igång. Det finns tid, bara man funderar lite, frågan är bara om tiden ligger där man helst vill ha den? Som åtta en lördagmorgon !!
Ha en gosig kväll nu, kram, Ann
Men tro nu inte för en sekund att jag tycker synd om mig själv, nej, jag föraktar mig själv och tycker att jag är väldigt patetisk. Fastnat i någon jävla klyscha, varför ska det vara så förbannat svårt att vända på steken? Förra året på vårkanten, då hade jag ett mål som jag började jobba på, jag jobbade hett, hårt och intensivt, så pass intensivt att jag ådrog mig en fullständigt onödig skada. Den skadan tog ett halvår att läka på ett ungefär. Jag tappade hela lusten att jobba för mitt mål, jag kunde ju utformat något annat istället, men det gjorde jag ej, jag var så insnöad på att göra just den grejen som skadade mig att jag varken kunde eller ville hitta ett annat sätt. Jag tappade sugen helt.
Jag tyckte jogging var perfekt, billig, närheten, kunde utöva det precis när jag kände för det. Men jag gick ut alldeles för hårt i början, fick sån blodad tand, ville se resultat snabbt, otåligheten gjorde att jag drev mig för hårt på för kort tid, jag överbelastade min högra fot och hade ont i den vid rörelse ganska länge efteråt. Nu känns det däremot jättebra och jag har blivit sugen på att prova jogga igen, men vet inte om jag vågar, fast i nätt skala och inte så ofta som tidigare så kan det nog gå. Är sugen på att börja simma också, simhallen är nu färdigrenoverad men är tyvärr också ganska dyr.
Om man motionerar regelbundet får man bättre motståndskraft till stress och dess negativa faktorer.
Min lättstörda sömn och svårigheterna att somna om, bottnar således i bristen på motion.
Orkade ni läsa hit får jag nästan ge er en eloge. Kanske inte skrivit så upplyftande denna gången. Men jag har bara beskrivit hur jag känner och tycker just nu. Har någon av er läsare samma bekymmer??
Kommer ni inte iväg på någon motion? Får ni samvetskval när ni tänker att ni borde och har en massa annat att skylla på? Vi sitter i så fall i samma båt för tillfället. Vi måste stötta och peppa varann.
Idag har vi torsdag den 7 februari, imorgon är det fredag och jag jobbar mellan kvart i sju och halv tre, ska sen direkt köra sonen till tennisträningen och passar på att handla undertiden han är där. Sen är det hem och röja, laga mat och fira fredag, hinner inte med någon motion imorgon heller, orkar inte cykla till jobb heller, tar bilen, kallt ute usch. På lördag morgon skjutsar jag dottern till träningen klockan åtta på morgonen, just det, där kan jag faktiskt passa på att gå en rask promenad när hon tränar. Kommer jag att göra det åtta på morgonen en lördag?? Usch så motigt det känns. Peppa, peppa, peppa......
Ja jag avslutar här nu tror jag, blir inte mer vettigt sagt här nu, det kanske inte det var heller som jag har dryftat, men jag har åtminstone lättat mitt hjärta något. Vi får peppa varann nu och verkligen ge den där sparken i baken för att komma igång. Det finns tid, bara man funderar lite, frågan är bara om tiden ligger där man helst vill ha den? Som åtta en lördagmorgon !!
3 kommentarer:
Hade jag stressat som du hade jag varit ett vrak nu. Du gör alldeles för mycket på en gång. Köra sonen till träning och hinna handla under tiden. Ta en promenad och låt Anders handla. Dottern till träningen, Måste du köra, låt Anders köra så kan du handla ;). Uppfyll inta alla andras önskemål. Bry dig om dig själv. Glöm inte att ni är två vuxna i familjen och två ganska så stora barn. Låt barnen göra middag varsin dag under en vecka. Gör en planering av er vecka vem som skall göra vad. Gör en lista på vad var och en gör så ser ni det lättare.
Jag och Robert brukar göra en lista vad som bör göras och vad vi vill gör, VI GÖR VARSIN, sedan jämför vi dem och kommer överens gemensamt vad som vi skall välja. Detta gäller inte handling m.m utan lite större saker , reparationer, underhåll, rengöring av bil t.ex. resor, o.s.v.
Gå på spa med väninnor, kosta på dig lite. Ni arbetar bägge två ett simkort är en droppe i havet.
Ta en övernattning med din man på något mysigt ställe, gärna med spa. Känn efter vad du vill gära!
Helgen v 12 åker vi några tjejer till Sälen tors-söndag åk med oss vi har det jättemysigt.
Ta han om dig du lever bara en gång ;)
Lena
PS. Glöm inte att andas .
<Lätt att glömma bort att andas "rätt".
Naturligtvis har du helt rätt i det du säger, jag har bara blivit blind av gamla rutiner som går som på räls och så har gjort under flera år. Maken kan göra mer men då behövs också som du säger en planering inför kommande vecka, sen vet jag aldrig riktigt när han kommer hem från sin jobb då han ofta sitter i möten på eftermiddagarna. Men sånt går att lösa för oftast är han faktiskt hemma mellan fem, halv sex. Jag öser väl ur mig lite klagomäten då och då, men karlar får man inte något gehör från då, där krävs rak kommunikation och planering. Barnen är bekväma och behöver lite mer att bita i hemma, varsin middagsrätt i veckan ska de nog kunna klara av och nu när det är lite ljusare mot kvällen ska de själva ta sig till sina träningar igen. Vintern är en jobbig period på många sätt. Att ta hand om sig själv är viktigt, har funderingar men har också haft en del anti känslor ett tag som börjar bli bättre, men som jag vet också kommer sig av att man inte gör något för sin egen skull. Det ena föder det andra. Tack för dina fina förslag och infallsvinklar de belyser och jag får mig en tankeställare. Tack för inbjudan v.12, låter mysigt, ska fundera lite. Ha en trevlig helg och hälsa till alla.
Ann-Louise
Skicka en kommentar