Det började redan på kvällen framför en långfilm på tv´n. Jag kände mig olustig men kunde inte riktigt peka på vad som var fel.
Jag kan ju ibland bli lite nojig, speciellt eftersom jag är allergisk och faktiskt har fått obehagliga reaktioner med svullnad i halsen och andningssvårigheter. Finns inget värre!!
Det är många år sen jag fick dessa reaktioner nu, men obehaget sitter alltid i och rädslan för vad det kan utveckla sig till. Jag fick plötsligt en svullnad på ena sidan av underläppen, när jag satt där och tittade på filmen. Efter en stund gick jag och tog en allergitablett eftersom jag inte tar några risker. Om det är allergi brukar alltid symtomet avta efter en timme ungefär. Tyvärr gjorde det inte det igår och plötsligt tyckte jag också att jag fick domningskänslor i vänster ansiktshalva, speciellt runt läpparna, kinden, örat och ner i armen, men i benet var lite oklart. Detta har jag haft två gånger innan.
I somras i juli månad fick jag det på jobbet, det gick över efter någon timmer eller två, förra gången var för drygt ett år sen också det hände på jobbet och det gick över efter någon timme. Alla dessa tre gångerna detta hänt blev jag rädd och tänkte genast på stroke. Sen finns det likartade symtom vid MS sjukdomar. Men inatt när jag kände såhär, tillkom en annan grej, tinnitusljud och det gav mig en ledtråd på att det inte kunde vara fråga om varken MS eller Stroke. Så jag googlade eftersom jag ändå inte kunde sova. På en google sökning hittade jag plötsligt en länk till en sida som började med, - ´har du några eller flera utav dessa symtom´?, efter hela den listan som var uppläst stod det sen att man skulle fundera på vad det kunde vara för sjukdom och sen följde en massa frågetecken när man scrollade neråt. Slutligen kom där en mening "STRESS" !!!
Jag ska tillägga att alla symtomen i listan som jag läste, stämde på pricken in på mig, flertalet av dem. Vad inser jag då?? Att jag måste ta tag i mitt liv givetvis. Jag sitter här och skriver snusförnuftiga saker i min blogg och uppmanar till både det ena och det andra, undertiden pågår en kamp i mig själv som jag inte är helt medveten om.
Vad gjorde jag inatt när jag hade läst detta?? Jo, jag gjorde först en hel rad med Qui gong rörelser och fokuserade så mycket på andningen jag kunde. Därefter gick jag och la mig och somnade prick. När klockan väckte mig, ringde jag jobb och talade om att sömnbristen var ett faktum och därför kunde jag inte jobba idag. Nu har jag ringt och friskanmält mig till imorgon.
Men jag gör ju inget stressigt tycker jag!! Okej jag sportar eller motionerar inte så mycket just nu, men det måste jag verkligen ta tag i och i synnerhet som jag kommit på vad som felas!!
Min plan är då till att börja med; jag måste komma igång med ett eget liv, hitta någon hobby, motionera, inte tänka för långt fram i tiden och bekymra mig, försöka ta en dag i sänder, eller en vecka åtminstone. Göra Qui gong flera gånger i veckan.
Jag är en känslomänniska, väldigt emotionell och estetisk. Innan har jag alltid tyckt att man kan ändra sig och göra det man vill. Det kan man också, men det finns alltid ett pris att betala. För innerst inne kanske det man gör eller vill tycka inte är rätt för just dig. Alla har vi fått någon gåva som vi är lite duktigare på och har lite lättare för. Det kanske är dags att lyssna till den sidan och utveckla eller leva mer efter sina förutsättningar. I tonåren är det så viktigt att försöka passa in och vara som alla andra och helst dessa andra som då verkar så coola och har ´det´ !!
Det betyder att många tonåringar inte följer sin egen inre röst och väg, utan någon annans.
Ibland kan ju det bli jättebra ändå och personerna som följer andras väg blir jätteduktiga, nöjda och lever ett lyckligt liv. Men för alla blir det nog inte så. Vissa får kämpa i enorm motvind och orkar inte riktigt eller känner sig aldrig nöjda eftersom det inte är deras väg egentligen och därför heller kanske inte orkar kämpa så hårt.
Nu blev jag djup här. Men kortfattat: om du kämpar för din egen skull och vägen känns helt rätt, då går det lättare, resultaten blir bättre och man känner sig mer nöjd. Att kämpa på en väg som inte är riktigt rätt, blir oftast inte bra. Nog pratat.
Jag menar inte nu att jag skulle valt fel väg för mig. Min svaghet är andra människors elände. Jag tar på mig deras liv som en kappa och försöker reda upp deras problem och kan gå och grunna på problem i hemmet, funderar och grubblar. Ibland gäller det mig själv också förstås.
Jag har svårt för att låta bli att döma. Jag vill gärna vara bror duktig som pekar på att så här ska du göra istället eller gör si och inte så. Blir missnöjd om det inte blir som jag tycker. Min emotionella sida bryr sig alltför mycket och jag kan inte eller har svårt att släppa det. Som tur är gäller det inte några av mina patienter på mitt jobb. Jag har aldrig tagit med mig någon i tankarna hem och grubblat på. Utan det här gäller, familj, släktingar, vänner, samhället och världen. Vad kan jag ändra på egentligen??? Det är just det som jag måste lära mig att släppa och istället fokusera på mig själv, mina intresse och vem är jag??
Detta blev en lång blogg, min dotter säger ofta; mamma, en blogg ska vara kortfattad annars orkar ingen läsa den.
Men nu avrundar jag denna roman här och önskar alla läsare som orkat hit en fortsatt skön måndag. Var rädda om er och glöm inte stanna upp på vägen och fundera om det känns rätt ;)
Varma höstkramar
Ann <3
Jag kan ju ibland bli lite nojig, speciellt eftersom jag är allergisk och faktiskt har fått obehagliga reaktioner med svullnad i halsen och andningssvårigheter. Finns inget värre!!
Det är många år sen jag fick dessa reaktioner nu, men obehaget sitter alltid i och rädslan för vad det kan utveckla sig till. Jag fick plötsligt en svullnad på ena sidan av underläppen, när jag satt där och tittade på filmen. Efter en stund gick jag och tog en allergitablett eftersom jag inte tar några risker. Om det är allergi brukar alltid symtomet avta efter en timme ungefär. Tyvärr gjorde det inte det igår och plötsligt tyckte jag också att jag fick domningskänslor i vänster ansiktshalva, speciellt runt läpparna, kinden, örat och ner i armen, men i benet var lite oklart. Detta har jag haft två gånger innan.
I somras i juli månad fick jag det på jobbet, det gick över efter någon timmer eller två, förra gången var för drygt ett år sen också det hände på jobbet och det gick över efter någon timme. Alla dessa tre gångerna detta hänt blev jag rädd och tänkte genast på stroke. Sen finns det likartade symtom vid MS sjukdomar. Men inatt när jag kände såhär, tillkom en annan grej, tinnitusljud och det gav mig en ledtråd på att det inte kunde vara fråga om varken MS eller Stroke. Så jag googlade eftersom jag ändå inte kunde sova. På en google sökning hittade jag plötsligt en länk till en sida som började med, - ´har du några eller flera utav dessa symtom´?, efter hela den listan som var uppläst stod det sen att man skulle fundera på vad det kunde vara för sjukdom och sen följde en massa frågetecken när man scrollade neråt. Slutligen kom där en mening "STRESS" !!!
Jag ska tillägga att alla symtomen i listan som jag läste, stämde på pricken in på mig, flertalet av dem. Vad inser jag då?? Att jag måste ta tag i mitt liv givetvis. Jag sitter här och skriver snusförnuftiga saker i min blogg och uppmanar till både det ena och det andra, undertiden pågår en kamp i mig själv som jag inte är helt medveten om.
Vad gjorde jag inatt när jag hade läst detta?? Jo, jag gjorde först en hel rad med Qui gong rörelser och fokuserade så mycket på andningen jag kunde. Därefter gick jag och la mig och somnade prick. När klockan väckte mig, ringde jag jobb och talade om att sömnbristen var ett faktum och därför kunde jag inte jobba idag. Nu har jag ringt och friskanmält mig till imorgon.
Men jag gör ju inget stressigt tycker jag!! Okej jag sportar eller motionerar inte så mycket just nu, men det måste jag verkligen ta tag i och i synnerhet som jag kommit på vad som felas!!
Min plan är då till att börja med; jag måste komma igång med ett eget liv, hitta någon hobby, motionera, inte tänka för långt fram i tiden och bekymra mig, försöka ta en dag i sänder, eller en vecka åtminstone. Göra Qui gong flera gånger i veckan.
Jag är en känslomänniska, väldigt emotionell och estetisk. Innan har jag alltid tyckt att man kan ändra sig och göra det man vill. Det kan man också, men det finns alltid ett pris att betala. För innerst inne kanske det man gör eller vill tycka inte är rätt för just dig. Alla har vi fått någon gåva som vi är lite duktigare på och har lite lättare för. Det kanske är dags att lyssna till den sidan och utveckla eller leva mer efter sina förutsättningar. I tonåren är det så viktigt att försöka passa in och vara som alla andra och helst dessa andra som då verkar så coola och har ´det´ !!
Det betyder att många tonåringar inte följer sin egen inre röst och väg, utan någon annans.
Ibland kan ju det bli jättebra ändå och personerna som följer andras väg blir jätteduktiga, nöjda och lever ett lyckligt liv. Men för alla blir det nog inte så. Vissa får kämpa i enorm motvind och orkar inte riktigt eller känner sig aldrig nöjda eftersom det inte är deras väg egentligen och därför heller kanske inte orkar kämpa så hårt.
Nu blev jag djup här. Men kortfattat: om du kämpar för din egen skull och vägen känns helt rätt, då går det lättare, resultaten blir bättre och man känner sig mer nöjd. Att kämpa på en väg som inte är riktigt rätt, blir oftast inte bra. Nog pratat.
Jag menar inte nu att jag skulle valt fel väg för mig. Min svaghet är andra människors elände. Jag tar på mig deras liv som en kappa och försöker reda upp deras problem och kan gå och grunna på problem i hemmet, funderar och grubblar. Ibland gäller det mig själv också förstås.
Jag har svårt för att låta bli att döma. Jag vill gärna vara bror duktig som pekar på att så här ska du göra istället eller gör si och inte så. Blir missnöjd om det inte blir som jag tycker. Min emotionella sida bryr sig alltför mycket och jag kan inte eller har svårt att släppa det. Som tur är gäller det inte några av mina patienter på mitt jobb. Jag har aldrig tagit med mig någon i tankarna hem och grubblat på. Utan det här gäller, familj, släktingar, vänner, samhället och världen. Vad kan jag ändra på egentligen??? Det är just det som jag måste lära mig att släppa och istället fokusera på mig själv, mina intresse och vem är jag??
Detta blev en lång blogg, min dotter säger ofta; mamma, en blogg ska vara kortfattad annars orkar ingen läsa den.
Men nu avrundar jag denna roman här och önskar alla läsare som orkat hit en fortsatt skön måndag. Var rädda om er och glöm inte stanna upp på vägen och fundera om det känns rätt ;)
Varma höstkramar
Ann <3
1 kommentar:
Redan när jag läste det första delen tänkte jag att hon är stressad. av något. Det är inte farligt att känna efter vad man känner, även om det är jobbiga känslor. Stanna kvar i känslan och bara känn. Till slut avtar den och man kommer fram till något. Bra eller dåligt, det visar sig. Du behöver inte träna så mycket, rör dig och stressa inte för att träna, även det stressar. Ta inte på dig andras problem, ta inte ansvar för andras känslor. Det kan vara svårt men man lär sig, och som jag alltid tänker. VAD KAN HÄNDA .
Ha det bra
Lena
Skicka en kommentar