En märklig vecka hittills. Fick för mig att jag hade en ledig dag i måndags utan att ens en gång dubbelkolla min kalender som jag normalt brukar. Resultatet blev som ni själva kan tänka er, att jag inte alls var ledig. Klockan sju ringer telefonen och jag blev snart varse om att mitt arbete kallade. Prick klockan åtta var jag i alla fall på plats om än en aning slokörad och halvt om halvt ångerfull för att jag varit lite "slarvig". I onsdags, det vill säga igår, var det dags igen. Jag kom till mitt arbete för att göra ett morgonpass. Där får jag beskedet om att jag kommit fel och att jag istället skulle jobba ett kvällspass. Jag protesterar ganska högljutt och bedyrar hur noga jag är nuförtiden med att dubbelkolla mitt schema så att det är rätt avskrivet i min kalender efter justeringsperioden. Min närmaste chef kollar igenom alla ändringar som gjorts och schema turer som bytts, men kan inte hitta någon bugg eller något byte vad det gäller min arbetstur. Slokörad får jag bege mig hemåt igen eftersom de saknade folk till kvällen annars. När jag äntligen kommit hem, möts jag av min make i dörrhålet där han snabbt talar om att mina arbetskamrater försökt nå mig, jag hade inte fel utan skulle mycket riktigt jobba ett morgonpass, en arbetskamrat hade bytt tur med mig för ett tag sen och den byteslappen hade cheferna slarvat bort, därför hade inte ändringen noterats. Skulle jag skratta eller gråta??
Snabbt tar jag mig tillbaka till mitt arbete och byter om till uniformen för att inställa mig på avdelningen. Där möts jag av ångerfyllda chefer som ger mig den ena bamsekramen efter den andra. Dessutom fick jag en chokladkaka som ´plåster på såren. Ha, ha, ha, tänk om jag kunde lära mig skriva upp byten som jag ibland ställer upp på, för då hade jag ju själv vetat varför det gjorts en ändring. Men tja, så kan det gå!!!
Idag har vi varit i Bjärred och tittat på vår goe, duktige påg när han spelade sin allra första riktiga tennismatch i tävlingen Next generation ( gamla Kalle anka cup ). Han vinner matchen, först med 6-3 och sen med 6-1, så nu är han i semifinal, den matchen går av stapeln imorgon kl. 10.00. Tyvärr ska jag iväg och jobba kväll, så jag får nöja mig med att ha fått se honom idag. Så roligt i alla fall för sonen. Jag och maken är väldigt stolta. Jättefint spel av båda killarna och duellerna var riktigt spännande att följa. Puss på dig min goe son!!!
Snabbt tar jag mig tillbaka till mitt arbete och byter om till uniformen för att inställa mig på avdelningen. Där möts jag av ångerfyllda chefer som ger mig den ena bamsekramen efter den andra. Dessutom fick jag en chokladkaka som ´plåster på såren. Ha, ha, ha, tänk om jag kunde lära mig skriva upp byten som jag ibland ställer upp på, för då hade jag ju själv vetat varför det gjorts en ändring. Men tja, så kan det gå!!!
Ha en fortsatt fin kväll, kram // Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar