Är äntligen ledig fredag kväll och även hela helgen. Känns härligt befriande, nästan lyckokänslor.
Det är faktiskt inte klokt hur många helger på rad vi kan jobba nuförtiden. Vi sliter snart ut oss, vi änglar i nöden.
Vad skulle alla de sjuka göra om vi inte fanns? Vi är tryggheten för alla som drabbas av sjukdom eller olycka. Mina goa arbetskamrater, jag själv och vår avdelning på Blocket i Lund, trauma enhet som bara måste fungera. Show must go on, no matter what!!
Och det gör den, vi finns där tryggt och säkert. Men vi blir inte fler utan färre, successiv minskning hela tiden. Våra folkvalda politiker vägrar låta oss bli fler. Hur ska detta sluta, jag får kalla kårar ibland när jag funderar på detta. Känns inte bra. Vi får inte bli trötta, vi får inte bli stressade, vi får inte göra fel, vi får inte neka någon vård. Vi kan helt enkelt inte säga NEJ. Utan alla kämpar på i hundratio, snart ska vi jobba dygnet runt, det saknas ständigt folk eftersom de som slutar inte ersätts med nytt folk. Men vi ger inte upp, vi är starka och vi är jävligt stolta, för vi är fanimej bäst på intensiv / akutvård, ja faktiskt bäst i hela Sverige på att få patienter att överleva.
Det ni!!
Önskar alla läsare en extra härlig och avslappnande fredagkväll, här vankas det snart våfflor med sylt och sen ska vi titta på Steven Spielbergs "AI", som gick på tv igår, men slutade aningen för sent för barnen.
Simma lugnt
Kramar från en ängel!
Det är faktiskt inte klokt hur många helger på rad vi kan jobba nuförtiden. Vi sliter snart ut oss, vi änglar i nöden.
Vad skulle alla de sjuka göra om vi inte fanns? Vi är tryggheten för alla som drabbas av sjukdom eller olycka. Mina goa arbetskamrater, jag själv och vår avdelning på Blocket i Lund, trauma enhet som bara måste fungera. Show must go on, no matter what!!
Och det gör den, vi finns där tryggt och säkert. Men vi blir inte fler utan färre, successiv minskning hela tiden. Våra folkvalda politiker vägrar låta oss bli fler. Hur ska detta sluta, jag får kalla kårar ibland när jag funderar på detta. Känns inte bra. Vi får inte bli trötta, vi får inte bli stressade, vi får inte göra fel, vi får inte neka någon vård. Vi kan helt enkelt inte säga NEJ. Utan alla kämpar på i hundratio, snart ska vi jobba dygnet runt, det saknas ständigt folk eftersom de som slutar inte ersätts med nytt folk. Men vi ger inte upp, vi är starka och vi är jävligt stolta, för vi är fanimej bäst på intensiv / akutvård, ja faktiskt bäst i hela Sverige på att få patienter att överleva.
Det ni!!
Önskar alla läsare en extra härlig och avslappnande fredagkväll, här vankas det snart våfflor med sylt och sen ska vi titta på Steven Spielbergs "AI", som gick på tv igår, men slutade aningen för sent för barnen.
Kramar från en ängel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar