Till inte mindre än två små fina tvillingpojkar. Det känns stort!
Jag blev alldeles varm inombords när min kära moder ringde mig mitt i arbetet, för att meddela den glada
nyheten.
Jag jobbar ju strax intill förlossningen, så efter avslutat dagsverk, traskade jag först ner till pressbyrån för att inköpa lite gossedjur, blommor och kort. Två kort blev det, ett till varje gosse. Och sen med andan i halsen, lite lätt hjärtklappning av spänning, ringde jag sen slutligen på dörren till förlossningen. En glad barnmorska öppnade och visade glatt in mig till de små liven. Och där inne på rummet, höljt i dunkel, låg de två små gossebarnen tätt intill varann, näsa mot näsa, navel mot navel. Oh så söta de var, de lät lite, den ena han knorrade så gulligt hela tiden. Det var den största pojken, han som vägde 2700g, den lille vägde 2134g. Brorsan satt på sängen intill och såg nästan lite förvirrad ut ha ha. Han fick en riktig bamsekram, nybliven pappa till de små.
Livet kan inte kännas bättre än det gjorde i denna stund, så fina, mina brorsbarn och kusiner till mina barn.
Min svägerska fick jag inte träffat än, hon låg fortfarande på uppvaket.
Med ett leende på läpparna och viss motvilja, lämnade jag tillslut min bror med sina nyfödda söner, för att återgå till curlingmamma och det liv jag valt att leva för stunden
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar